Det var splittringen, dragkampen i hjärnan, mellan olika projekt och arbetsuppgifter, som fick Wouter att börja närma sig en kollaps. (Foto: Håkan Lindgren)
Det var splittringen, dragkampen i hjärnan, mellan olika projekt och arbetsuppgifter, som fick Wouter att börja närma sig en kollaps. (Foto: Håkan Lindgren)

”Sök hjälp innan du går in i väggen”

Publicerad 2013-03-19

Som nybliven forskningsledare blev Wouter van der Wijngaart mer och mer stressad för var dag som gick. En morgon vaknade han gråtfärdig. Han kände igen symptomen från kollegor som ”väggat” och bestämde sig för att söka hjälp.

På en whiteboard i Wouter van der Wijngaarts arbetsrum finns ett enkelt diagram med x- och y-axlar uppritat. ”Urgent” står det längs den ena axeln, medan den andra är märkt ”Important”.

– Det var ett av de pedagogiska knep jag fick lära mig för att hantera stressen. Ett sätt att få ut allt man ska göra ur huvudet och få en tydligare bild av vad som bör prioriteras, förklarar Wouter van der Wijngaart.

Det var just splittringen, dragkampen i hjärnan mellan alla olika projekt och arbetsuppgifter, som fick honom att för några år sedan, börja närma sig en kollaps. Wouter van der Wijngaart hade varit forskningsledare på avdelningen för mikro- och nanosystem knappt fyra år och antalet projekt hade bara ökat under den tiden.

– Jag hade alldeles för mycket olika saker att göra, det blev som en stor klump i huvudet av allt jag skulle hålla reda på, säger han.

Flera kollegor drabbades

På ett företag i IT-branschen där han tidigare varit anställd hade han sett flera kollegor rusa rakt in i den beryktade väggen. Nu kände Wouter van der Wijngaart igen samma symptom hos sig själv och bestämde sig för att söka hjälp innan det gick lika illa för honom.

KTH:s företagssjuksköterska satte honom i kontakt med en psykolog. Tre sessioner hos psykologen gav honom en ny förståelse för sina egna reaktioner.

– Hon fick mig att inse varför jag blev stressad, hon förstod det mycket bättre än jag själv, konstaterar Wouter van der Wijngaart.

Med sig från psykologen fick han också en del praktiska tips på vad man kan göra för att tygla stresskänslorna.  Som till exempel att ”tömma” huvudet genom att placera in alla olika saker som ska göras i ett koordinatsystem efter viktighets- och bråttomgrad.

Det är ett jättestort steg att be om hjälp, säger Wouter.

Längst upp till höger hamnar då den av de viktigaste uppgifterna som det är mest bråttom med och som alltså bör prioriteras. De andra behöver man tillsvidare inte tänka på, de finns ju i säkert förvar i diagrammet.

Men nu finns det ju ingenting uppskrivet mellan Urgent- och Important-axlarna på whiteboarden? Nej, han använder inte det diagrammet längre, säger han.

– Men jag vet att det finns där om jag skulle behöva det. Och jag skriver fortfarande upp saker för att slippa ha allt i huvudet.

För KTH:s forskningsledare är det inte ovanligt att ha upp till 15 projekt på gång samtidigt, påpekar Wouter van der Wijngaart. Få människor klarar utan problem en sådan arbetssituation. Därför tycker han inte att man ska dra sig för att söka hjälp när ångesten kommer smygande.

– Det är ett jättestort steg att be om hjälp, många tycker att man ska kunna hantera sådana här känslor själv. Men tänk så här – du räknar inte med att kunna lösa elektriska problem om du aldrig har lärt dig elteknik. Att hantera stress är också något de flesta av oss måste lära sig.

Saknade utbildning för ledarskap

Bidragande till den stress han själv upplevde som nybliven forskningsledare, tror han var att han inte hade någon egentlig utbildning för det arbetsledaransvar som ingår i rollen. Det är först nu i vår som han kommer att få en managementutbildning.

– Det borde vara självklart att alla yngre forskningsledare ska få en sådan utbildning. Och stresshantering är en viktig del av ledarskapet. Men jag upplever faktiskt att det tänkesättet är på väg in även här på KTH nu.

I dag är Wouter van der Wijngaart professor på Mikro- och nanosystem och direktör för Life Science Technologies-plattformen. Arbetsuppgifterna har knappast blivit färre eller mindre spretiga under de år som gått men numera tycker han att det går bättre att skilja på viktigt och oviktigt, bråttom och mindre bråttom.

– Man måste också lära sig säga nej. Därför har jag nyligen avsagt mig uppdraget som plattformsdirektör. Det är ett jätteintressant uppdrag men just nu behöver jag vara här på avdelningen och ägna mig åt min växande forskargrupp.

Text: Ursula Stigzelius

Läs även ”Kampanj för att motverka stress dras igång”