Nature och Science hör till världens mest prestigefyllda vetenskapliga tidskrifter. Åsikternas om deras inflytande går isär bland KTH:s forskare (Foto: Tony Cenicola)
Nature och Science hör till världens mest prestigefyllda vetenskapliga tidskrifter. Åsikternas om deras inflytande går isär bland KTH:s forskare (Foto: Tony Cenicola)

”Vi behöver fler Science och Nature”

Publicerad 2013-10-17

Sensationsjournalistik eller tidskrifter som breddar samtalet om framtidens forskning? Åsikterna går isär bland KTH:s forskare om den kritik som materialprofessor John Ågren riktade mot prestigepublikationerna Nature och Science i förra veckan.

Sverker Sörlin.
Sverker Sörlin.

Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria, ser risker i de två tidskrifternas dominerande ställning. Men botemedlet är snarare att starta fler liknande publikationer menar han:

– Det är ett viktigt arbete som utförs genom de här tidskrifterna som når ut till en så bred läsekrets. Problemet är att det vetenskapliga samtalet blir för ensidigt eftersom dessa två dominerar vad världens massmedier berättar om vetenskap.

John Ågren kallar tidskrifternas artiklar för sensationsjournalistik. Det allvarliga i situationen är att de beredningsgrupper som avgör vem som tilldelas anslag i hög grad lutar sig mot forskares publiceringar i Science och Nature, varnade han i förra veckan.

Kanske är det så, men problemet med att forskningsfinansiärer har så hög tilltro till publicerade artiklar är knappast något som tidskrifterna orsakar, kontrar Sverker Sörlin. Ansvaret ligger på regeringar, forskningsråd, företag och även på forskarna själva, hävdar han.

Tommy Ohlsson
Tommy Ohlsson

"Uttryck för ett förfall"

– Jag håller med om att det är uttryck för ett förfall i den vetenskapliga värderingsprocessen om man uteslutande räknar citeringar, H-index, publiceringspoäng eller liknande, säger Sverker Sörlin, och hänvisar till att det finns en livlig debatt om detta.

– Det kunde vara värdefullt om kritiska tankar om värdering och publicering gjordes med förankring i den ganska omfattande forskning som finns om dessa ting.  Inom till exempel bibliometri, science policy och utvärderingsforskning finns mycket att hämta, säger han.

Fysikprofessor Tommy Ohlsson tycker att forskningsfinansiärernas beredningsgrupper borde läsa fler av de tekniska specialtidskrifterna:

– Inom vissa ämnesområden har man svårare att publicera sig i Nature och Science men det är definitivt inget fel på toppforskningen som kommer fram där. Forskarna väljer hellre att presentera sina resultat i mer tekniska tidskrifter, vilket de som beviljar anslag behöver förstå och rätta sig efter.

Christofer Leygraf.
Christofer Leygraf.

Christofer Leygraf, professor i korrosionslära, skriver under på beskrivningen av Nature och Science som forskarvärldens sensationstidskrifter. De artiklar som publicerats där inom hans eget forskningsfält kännetecknas knappast av någon speciellt hög vetenskaplig kvalitet, säger han.

– De ytterst få gånger jag har skickat in ett manus till Nature Materials har jag fått ett negativt svar inom 24 timmar. En rent vetenskaplig bedömning går inte att göra på så kort tid, säger Christofer Leygraf.

Han ser också faran i att forskningsfinansiärerna stirrar sig blinda på vissa publikationer.

– Beredningsgrupper arbetar ofta under hård tidspress med få möjligheter till djupare jämförelser mellan ansökningar. I det läget är det frestande att låta små guldkorn påverka den stora betraktelsen.

Dialogen minskar på konferenser

Men John Ågrens åsikt om att Science och Nature även utarmar det vetenskapliga samtalet får inte samma stöd bland KTH:s forskare. Sverker Sörlin hävdar att det är motsatsen som gäller:

Lina Bertling.
Lina Bertling.

– Det är helt tvärtom. Vi behöver fler tidskrifter av deras typ för att öka bredden och mångsidigheten i det vetenskapliga samtalet. I dag är till exempel humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning, och även teknisk och konstnärlig forskning, inte särskilt synliga.

De inomvetenskapliga diskussionerna som John Ågren syftar på är inte i fara, enligt Sverker Sörlin. De pågår redan intensivt i specialtidskrifterna, menar han.

Lina Bertling, professor i elkraftnät, tror att orsakerna till ett ytligt vetenskapligt samtal ska sökas på bredare front.

– Delvis tror jag att detta är en effekt av informations- och kommunikationsmättnad. Även vid forskningskonferenser ser jag en tendens i att vi kortar ner presentationer, att dialogen minskar, och att kunskap om tidigare arbeten ibland brister.

Den roll som Science och Nature spelar i sammanhanget avgörs på ett naturligt sätt av vilken framtida efterfrågan som finns, tror hon.

– Det finns en generell problematik i att locka till läsning, med avkall på problematisering och saklighet. Jag tror dock på marknadens roll och en fri valmöjlighet. Om författare tappar förtroendet för en tidskrift öppnas utrymme för en ny tidskrift. Läsare väljer vad de vill läsa och i detta fall kanske det är just sensationella upptäckter de vill ha.

Text: Christer Gummeson

Intervju med John Ågren: ”Vetenskapligt samtal riskerar att dö ut”