Stefan Hallström är orolig för att de ekonomiska villkoren för ingenjörsutbildningar drabbar kvaliteten på undervisningen. (Foto: Marc Femenia)
Stefan Hallström är orolig för att de ekonomiska villkoren för ingenjörsutbildningar drabbar kvaliteten på undervisningen. (Foto: Marc Femenia)

Utmaning att nå fram till alla studenter

Publicerad 2014-03-07

Den största pedagogiska utmaningen är att nå ut till alla studenter. Inlärningsmönstren är många och dessutom har skillnaderna i studenternas bakgrund ökat de senaste åren. Det menar Stefan Hallström som fick KTH:s pedagogiska pris nyligen för sitt långvariga arbete med att stärka ingenjörsutbildningens kvalitet.

En del studenter lär sig bättre i grupp, andra pluggar helst för sig själva. Några har lättare att ta till sig teoretiska resonemang, andra föredrar praktiska exempel.

– Det finns inget enskilt bra sätt att undervisa på, så det gäller att kunna erbjuda en mångfald olika vägar till lärande. Eftersom studentgrupperna är stora och mer heterogena än tidigare har det blivit en allt större utmaning, säger Stefan Hallström.

Fantastiskt vad bra de fungerar som ingenjörer.

Han är en av pionjärerna bakom den pedagogiska modellen CDIO. Tillsammans med kollegan Jakob Kuttenkeuler var han först i världen att använda och utveckla de nya tankarna i en kurs på civilingenjörsprogrammet Farkostteknik. I dag pågår CDIO-arbete inom alla utbildningsprogram på KTH och det internationella nätverket omfattar över 100 universitet.

– Helt uppenbart är det en modell som fungerar. Hos mina egna studenter ser jag en stor förbättring på deras färdigheter jämfört med för tio år sedan. De visar att de behärskar ingenjörskonsten. De reciterar inte bara vad som står i läroböckerna, utan kan omsätta kunskaperna på en hög nivå, säger han.

Hålla elden vid liv

Feedback från företagen som anställt ”hans” ingenjörer visar samma sak. De vittnar om att de nyexaminerade omgående kommer in i verksamheten, fattar snabbt, blir produktiva och självgående.

– ”Fantastiskt vad bra de fungerar som ingenjörer – kan vi få flera?”, säger de. 

Ytterligare en bekräftelse på Stefan Hallströms framgångar blev KTH:s pedagogiska pris, som delades ut i december.

Stefan Hallström.
Stefan Hallström undervisar i lättviktsdesign.

– Det är roligt att få sådan uppmuntran för det man åstadkommit som lärare. Inte minst var det överväldigande med alla gratulationer och ryggdunkningar som kom från kollegorna, säger han.

De pedagogiska principer han håller högst är att ”aktivera och involvera” studenterna, kort sagt att förmå studenterna att hitta sin motivation för att ta sig an studierna.

– När de väl är motiverade går det av sig själv. Då kan de helt enkelt inte låta bli att göra ett bra jobb. Sedan gäller det bara för läraren att hålla elden vid liv.

Men hur motiverar man dem från början?
– Genom att man som lärare visar entusiasm, ”att det här är häftigt att det går att räkna på det här”. Engagemang och visat intresse smittar av sig på studenterna.

Han minns från sin egen studietid när han träffade en forskare som disputerat i ”tillväxt av sprickor”. Hur kan man ägna fyra år av sitt liv till något sådant apart ämne, undrade han då.

– Men sex, sju år senare hade jag själv lagt fram en avhandling inom samma område, brottmekanik. För mig har det visat att något som till en början kan låta helt absurt blir intressant när man förstår sammanhanget. Så fungerar det för de flesta ämnen om man som student i grunden har en nyfiken läggning.

Diskussion om genomströmning

Ända sedan han började arbeta som lärare på KTH i slutet av 1990-talet har utbildningens kvalitet legat honom varmt om hjärtat. I dag är han dock orolig för att de ekonomiska villkoren för ingenjörsutbildningar riskerar att drabba kvaliteten.

– Högre genomströmning har blivit ett honnörsord de senaste åren. Men att alltför ensidigt betona detta riskerar att motverka sitt syfte, säger han.

Vi kanske tar in för många studenter på KTH.

Stefan Hallström hävdar att det finns mycket begränsade möjligheter att öka genomströmningen av studenter utan att sänka kraven på vad de ska prestera.

– Det är klart att också den pedagogiska gärningen spelar en roll. Vi kan hjälpa studenterna att höja deras förmåga. Men det finns en gräns för vad man kan göra som lärare– vi kan inte reparera grundläggande kunskapsluckor från den tidigare skolgången och vi kan inte göra jobbet år dem som inte vill göra det själva.

Han efterlyser en öppen diskussion om hur högre genomströmning och utbildningens kvalitet förhåller sig till varandra.

– Vi behöver ställa oss frågan om vi kanske tar in för många studenter på KTH eller om vi sätter för låga förkunskapskrav för en utbildningsplats. Jag skulle gärna se en nedre gräns för vilka kunskaper man ska ha för att bli antagen som student.

Text: Christer Gummeson

CDIO-modellen föddes i USA

CDIO-konceptet föddes vid det amerikanska prestigeuniversitet MIT, som en motreaktion till att ingenjörsutbildningarna börjat bli alltför akademiska. Grundtanken är att de examinerade studenterna ska ha förvärvat sådana ingenjörskunskaper att de är rustade att lösa den mångfald av reella problem som uppstår i deras framtida yrkesroller. De ska även få träna sina professionella färdigheter som en integrerad del i kurserna.

CDIO-initiativet är en etablerad del av KTH:s utvecklingsplan. Det var ursprungligen ett femårigt projekt som drevs av KTH, MIT, Chalmers och Linköpings tekniska högskola, med finansiering från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. I dag medverkar drygt 100 universitet över hela världen i det nätverk som sedan tagit form.

Stefan Hallström använder CDIO-metodiken i kursen Lättviktsdesign/Marindesign . I motiveringen till att Stefan Hallström får KTH:s pedagogiska pris framhålls att kursen Lättviktsdesign/Marindesign personifierar hela CDIO-tanken och att Stefan Hallström är en ” kompetent, komplett och engagerad lärare utöver det vanliga.”