"Underhållning en unik möjlighet att nå ut med forskning"

James Kakalios
Forskning kan vara underhållande, konstaterar James Kakalios. (Foto: Peter Larsson)
Publicerad 2010-02-26

Jules Vernes roman Från jorden till månen har påverkat generationer unga människor att bli vetenskapsmän. Det är ett av många exempel på hur informationsflödet från underhållningsbranschen till vetenskapsvärlden sedan länge är etablerat. Det omvända förhållandet är fortfarande nytt och hett, och där finns många historier kvar att berätta.

Filmerna Watchmen och kommande Tron Legacy samt tv-serierna Caprica och Heroes är några av de Hollywood-produktioner där The Science & Entertainment Exchange varit involverat.

Bakom det relativt nybildade projektet står den amerikanska vetenskapsakademin National Academy of Sciences och tanken är att The Science & Entertainment Exchange ska vara en brygga mellan forskare och underhållningsindustrin. Hittills har det varit en framgångsrik korsbefruktning.

– Det här är bara början. Filmer är bra på att leverera ett underhållningsvärde, omsätta pengar och inspirera ungdomar att börja forska. Men det finns samtidigt stora nackdelar. Filmer misshandlar ofta vetenskapen, och de innehåller många stereotypa behandlingar av forskare, säger Sidney Perkowitz, fysikprofessor vid Emory University.

Han är en av de som ingår i The Science & Entertainment Exchange och medverkar i seminariet ”Watching the Watchmen and Cheering the Heroes ”på världens största vetenskapskonferens AAAS Annual Meeting 2010 i San Diego.

Marknadsför genforskning

Sidney Perkowitz nämner Jurassic Park som ett bra exempel på när filmproduktioner kan hjälpa forskare att förklara för allmänheten vad deras verksamhet kan göra för samhället.

– Jurassic Park gjorde mycket för genforskningen när den kom. Den såg till att DNA blev ett ord på allas läppar.

Samtidigt behöver det inte vara ett stort problem att filmer inte alltid är 100 procent vetenskapligt korrekta. Det går att lära sig mycket om forskningen genom att kritiskt ifrågasätta filmer med stora inslag av vetenskap. Dessutom är filmproduktionerna ett effektivt verktyg för att dramatisera forskningen och visa hur den påverkar det omgivande samhället.

– 100 procent vetenskapliga filmer är inte önskvärt, det finns en risk att de blir tråkiga, säger Sidney Perkowitz.

Som exempel nämner han två filmer på temat klimatfrågan och miljöforskning. Den ena är Al Gores dokumentärfilm En obekväm sanning och den andra det actionbaserade dramat The Day after Tomorrow.

– Al Gores film har hittills spelat in 49 miljoner dollar och The Day after Tomorrow landar på ungefär 10 gånger så mycket, 544 miljoner dollar.

Superhjältar visar vägen

En annan forskare som deltar i seminariet, James Kakalios från The University of Minnesota, har över 20 års fysikforskning i bagaget. Men kanske är han främst känd för sin bok The Physics of Superheroes.

Kakalios konstaterar att det går att nå ut till många människor med berättelser om till exempel fysikforskning genom filmer om superhjältar som Spindelmannen och Stålmannen. Publiken monterar nämligen inte upp en mental försvarsmekanism inför dessa filmer, det blir lättare för den att ta åt sig och förstå forskningen när den framställs genom populärkultur.

– Underhållning är en unik väg för att nå ut med forskningen. Min film Science of Watchmen som ligger på Youtube sedan förra året har hittills setts av 1,6 miljoner människor, och fått 3 700 kommentarer. Det motsvarar en årligt återkommande sommarkurs med 100 deltagare som pågår i 150 år. Inte illa, säger James Kakalios.

Han tillägger att vetenskapsmän har en del kvar att lära av Hollywood när det gäller att förmedla vad forskningen går ut på. I en värld där allt ska vara exakt kan det vara svårt att förmedla vad man pysslar med.

Ingen förvanskning

Samtidigt går det att popularisera forskningen utan att förvanska den, menar han. James Kakalios berättar om en av sina studenter som analyserat Blixt Gordons födointag och den energi som krävs för att röra sig med ljusets hastighet. Det visade sig vara ett antal miljoner ostburgare, säger James Kakalios med ett skratt.

Fysikprofessorn Sidney Perkowitz konstaterar att underhållning och forskning har en hel del gemensamt. Båda områdena ifrågasätter vilka vi är, och hur både vi och samhället fungerar.

Filmproduktionerna speglar också våra uppfattningar om vetenskapssamhället. På 1950-talet framställdes fysikforskare som de ondsinta, mot bakgrund av det överhängande kärnvapenhotet. Under senare tid är det snarare biologerna som fått axla den rollen. I fonden finns genforskningen, vars etik är under konstant ifrågasättande, och användningen av virus- och bakteriespridning som vapen i krigsföringen.

– Framtidens filmer kommer förmodligen att innehålla en allt större mängd genforskning. Detta då exempelvis stamcellsforskning är ett brännande aktuell ämne just nu, förutspår Sidney Perkowitz.


Peter Larsson

Se James Kakalios film Science of Watchmen

AAAS – världens största vetenskapskonferens

AAAS (The American Association for the Advancement of Science) är världens största allmänvetenskapliga konferens. AAAS ger även ut tidskrifterna Science, Science Translational Medicine och Science Signaling.

AAAS grundades redan 1848 och har sedan dess verkat för att bygga broar mellan vetenskap och samhälle. På olika sätt arbetar AAAS för att uppmuntra forskare att nå ut med sin forskning till allmänheten.

2010 års AAAS-möte hölls i San Diego, Kalifornien, och innehöll 147 symposier vid sidan av seminarier, workshops, posterpresentationer och utställningar. Cirka 8000 personer deltog i konferensen som bevakades av 700 journalister.

Läs mer om AAAS 2010