När jag kom hit hade jag en tom korridor och en påse pengar, säger Jens Zander. (Foto: Bengt Alm)

Trådlös men knappast rådlös

DEKANERNA PÅ KTH

Publicerad 2014-04-03

I slutet av 1980-talet tyckte de svenska mobilpionjärerna att det behövdes en professur i radiosystemteknik på KTH. En industridonation på fem miljoner kronor skramlades ihop. Jens Zander, Sveriges ”Mister Wireless”, uppmuntrades att söka och fick tjänsten. Sedan i fjol är han dekan vid Skolan för informations- och kommunikationsteknik.

Det var 1989 som Jens Zander, en av de främsta pionjärerna inom trådlös teknik i Sverige, fick professuren i radiosystemteknik. Telekomindustrin hade etablerat sig i Kista men akademien var inte på plats än. Det rådde ännu en sorts nybyggarstämning över platsen och Jens professur var lite av ett startskott för KTH:s kommande storsatsningar i Kista.

– När jag kom hit hade jag en tom korridor och en påse pengar, säger Jens.

Han började rekrytera folk och bygga upp verksamheten. Så småningom hade forskargruppen inom Radiosystemteknik växt till tjugo personer.

Omvänt mångfaldsproblem

Något som utmärker Jens skola, Skolan för informations- och kommunikationsteknik (ICT-skolan) är att det är KTH:s i särklass mest internationella miljön. Han sitter med i styrgruppen för mångfaldsprojektet på KTH och han berättar att ICT-skolan brukar lyftas fram som det omvända mångfaldsproblemet.

– Vi måste utbilda våra lärare att undervisa svenska studenter.

På civilingenjörsprogrammen är de svenska studenter fortfarande i majoritet. Men i masterprogrammen dominerar de internationella studenterna, enligt Jens.

– Där är det 80–90 procent utländska studenter. Och de är väldigt duktiga. Masterprogrammen har nästan 100 procents genomströmning. På civilingenjörsprogrammen ligger vi som på KTH överlag, kanske till och med något lägre.

Jens Zander på arbetsrummet i Kista.

Själv kommer Jens från Tyskland. Men när han var 8 år flyttade han till Västerås, som han upplevde som en storstad jämfört med lilla Lütjenburg där han tillbringade den tidiga barndomen. Däremot tycker han inte att det var så stor skillnad mellan skolan i Tyskland och den i Sverige.

– Det var väl mer organisationen av skolan som var lite annorlunda. Att man hade skollunch till exempel, det tyckte jag var väldigt spännande.

En annan skillnad var att skoldagarna var kortare i Tyskland.

– Man började tidigt och hade ganska intensiva pass. Men så slutade man vid ett, halvtvå, och då gick man hem och åt.

Radiointresset kom på universitetet

Jens intresse för naturvetenskap kom tidigt i hans skolgång. Elektronikintresset väcktes när han studerade teknisk fysik och elektroteknik, den så kallade Y-linjen, på Linköpings Universitet.

– På gymnasiet tyckte jag kemi var väldigt kul. Men sen fick man det här intresset för elektronik och radiokommunikation.

Under tiden i Linköping var Jens radioamatör och pulade gärna med ljudelektronik. Han och studiekamraterna byggde både transistorbaserade hifi-förstärkare och rörbestyckade radiosändare.

– Vi grävde fram slaktade tv-apparater, tog linjeslutsteg och gjorde kortvågs-PA.

Varför inte välja forskning där resultaten kommer till direkt användning i verkligheten?

Direkt efter civilingenjörsexamen gick han vidare till doktorandstudier. Och det forskningsprojekt han blev inkopplad på handlade också om radio, närmare bestämt radiovågor.

– Det var 1978–1979 och det vi sysslade med var att mäta vågutbredningen i 450- och 900 megahertzbandet.

Vågutbredning i stadsmiljö var en stor fråga då, berättar Jens. Det här var strax innan NMT kom och man hade redan börjat fundera på digitalradio.

– Jag hade en väldig tur som kom med i en gruppering där som kallades Digitala Mobilradiogruppen. Det var Sven-Olov Örvik och Östen Mäkitalo som drev den. Sedan var det ett antal universitetsgrupper, framför allt från Linköping och Lund.

Delegerar gärna

En utpräglad lagspelare, så beskriver Jens Zander sig själv som ledare. Han vill gärna delegera så mycket som möjligt.  ICT-skolans fem avdelningar har en hög grad av frihet, självständighet och delegationsutrymme när det gäller forskning och kompetensuppbyggnad.

– Min bild är att vi har skapat stora slagkraftiga avdelningar som ska kunna ta stort ansvar kring sin egen forskningsverksamhet. Det syns i vår budget att de forskningsmedel vi får, de går i stort sett rakt till avdelningarna.

Däremot kräver utbildningsverksamheten mer central styrning, konstaterar han.

– Vi tar ett större grepp om utbildningsfrågorna. Det gör vi för att de går på tvärs över avdelningarna.

Jens Zander hyllar lagarbetet.

Det som driver Jens, det som får honom att ticka och gå är att lösa problem. Men inte bara problemlösning för sakens skull, det måste ha en vidare tillämpning för att han ska gå igång.

– Jag drivs av att de problem som vi löser, de forskningsresultat som vi får fram, att de får en ganska snabb användning därute.

Möjligen har detta sin bakgrund i att han var med och drog igång ett spin off-företag direkt efter sin doktorsexamen 1984. Företaget hade startats av några av hans professorer men det var Jens och en av hans bästa vänner som satte snurr på verksamheten. Företaget Sectra, som numera är börsnoterat, gjorde en mängd olika konsultuppdrag, framför allt inom säkerhetsområdet.

Nätkapaciteten största utmaningen

Ett skrytprojekt, som Jens kallar det, var att Sectra tog fram Hasselblads bildsändare som nyhetsbyrån AFP använde vid olympiska spelen 1984.

– Det var en revolutionerande historia. Det var en negativ-scanner som man kopplade in via telefonmodem så att man kunde skicka hem bilderna. Man gick in och ”soppade negget” på muggen på hotellet och sen stoppade man in det och så kunde man skicka småbilder av hög kvalitet, 3000 gånger 2000 pixel. Det var spännande att se ”våra” bilder på varje löpsedel.

Den komprimeringsmetod som användes kallas transformkodning och är snarlik den jpg-komprimering som är industristandard idag.

Att få plats med mycket information på begränsat utrymme är också en av de stora utmaningarna för mobilbranschen idag. Liksom i fallet med många andra nya tekniker som blivit framgångsrika har man drabbats av problem att få kapaciteten på mobilnäten att räcka till, konstaterar Jens.

– Systemen designades för att några få procent av befolkningen skulle använda dem. Men nu när det finns i var mans ficka och man har mobilt bredband med sig överallt, ser vi klara skalbarhetsproblem. Det är inte helt självklart att man kan bygga ut näten till de intäkter som man har av det mobila bredbandet. Vårt behov av mer kapacitet är så stort. Det är en väldigt stor utmaning för både oss och för operatörerna.

Text: Håkan Soold

Jens Zander
Ålder: 58 år
Yrke: Professor i radiosystemteknik och dekan på Skolan för informations- och kommunikationsteknik.
Styrelseuppdrag: Post och Telestyrelsen
Bor: Upplands Väsby.
Familj: Hustru och tre söner – 16, 21 och 24 år gamla.
Gör på fritiden: Spelar golf. Är också ordförande i Stockholms Golfförbund.
Kommer till jobbet: ”Jag brukar försöka vara här vid åttatiden.”
Åker hem från jobbet: Ofta ganska sent.
Åter helst till lunch: Fisk.
Dolda talanger: Har varit elitdomare i baseball.