Till innehåll på sidan
Masterstudenterna Durlabh Pande och Linus Olin bygger en soldriven båt. (Foto: Håkan Lindgren)

Studenter utan gränser skapar vinnarbåt

Publicerad 2014-12-02

I en designkurs över nationsgränserna bygger studenter från Tokyo och KTH en självnavigerande soldriven båt. Ett praktiskt inriktat samarbete som ska rusta dem för den internationella karriären.

I ett labb på Teknikringen 8 står en grupp ivrigt diskuterade masterstudenter böjda över skrovet till en båt. Det är två månader sedan de landade på svensk mark igen efter att ha kommit trea och fyra i årets upplaga av solbåtstävlingen i japanska Biwasjön. I bagaget hade de delar av tävlingsbåten som de nu bygger vidare på inför kursslutet.

– Idag ska vi fästa solpaneler i skrovet för att kunna sjösätta på nytt i nästa vecka. Eftersom det inte finns så mycket sol så kommer vi att simulera solkraften med batterier för att se hur den fungerar i vattnet, säger Mårten Kreiss Amberg, student i kursen Marin design.

Även förra året deltog studenter från KTH i solbåtstävlingen. Då tog de hem både första och andraplatsen.

– Men vore vinsten det enda viktiga hade vi gjort en kopia på förra årets båt. Nu valde vi att bygga en helt egen istället för att lära oss så mycket som möjligt, säger studenten Linus Olin.

Viktigt för moderna ingenjörer

I kursen deltar cirka 30 KTH-studenter från tre masterprogram. En tredjedel av dem tar sig an den självnavigerande solbåten, som byggs i samarbete med japanska studenter från University of Tokyo.

Ett praktiskt inriktat kurssamarbete som initierades av KTH:s Anders Rosén och Hideaki Murayama vid University of Tokyo.

Anders Rosén, lärare.

– Vi rekryterar internationellt till masterprogrammen men vår utbildningsmiljö är av naturliga skäl ganska svensk. Som ingenjör har du hela världen som arbetsfält och då behöver du vara rustad för att arbeta i en internationell miljö, säger Anders Rosén.

Kursen ger studenterna erfarenhet av att arbeta i ett interkulturellt utvecklingsprojekt på distans, menar han.

– Det får förståelse och träning i förmågor som är viktiga för moderna ingenjörer.

”Slet 14-15 timmar”

Men att hitta fram till ett fungerande samarbete har inte varit helt enkelt. Inte minst med tanke på skillnaden i kurslängd. KTH-studenternas kurs löper på en tredjedels fart från januari till december, de japanska studenternas läser från april till augusti.

Rent praktiskt påbörjar KTH-studenterna arbetet under våren, och lämnar över ett koncept till Japan, när det är dags för svenskt sommarlov. De japanska studenterna tar vid för att påbörja båtbygget under sommaren. I augusti ansluter så studenterna från Sverige för att under en knapp vecka bygga klart två tävlingsbåtar.

Studenterna (fr v) Yuya Kimura, Haruya Kamiyama, Antoine Cailland och Mårten Kreiss Amberg.

– Det var väldigt roligt, trots att vi nog slet 14–15 timmar per dag. När tävlingen väl var över kunde vi resa runt lite, och även besöka några företag, säger Mårten Kreiss Amberg.

Nytt för i år är att de två studenterna Yuya Kimura och Haruya Kamiyam återgäldar besöket och spenderar tre höstveckor på KTH. Här deltar de såväl i den ordinarie undervisningen som det praktiska byggandet.   

– Det är rätt tufft eftersom vi varken är så bra på engelska eller vana vid att undervisningen rymmer så mycket på diskussioner. Vi har fått plugga ikapp på kvällarna för att hinna med, säger Yuya Kimura.

Hierarkisk utbildningsmiljö

Skillnaderna mellan Japan och Sverige är stora då undervisningen i Japan så gott som uteslutande sker genom föreläsningar, berättar Anders Rosén, som i början av året höll en tre veckor lång kurs vid University of Tokyo.

– Det är en mer hierarkisk utbildningsmiljö, ganska olik den svenska. Därför fyller en kurs som denna viktig roll för att konkret utveckla relationerna mellan våra båda universitet, säger han.

Nästa steg är att kollegan Hideaki Murayama gör ett liknande lärarutbyte vid KTH till våren. Dessutom planerar två av KTH-studenterna att genomföra sina examensarbeten vid University of Tokyo, bland andra Mårten Kreiss Amberg.

– Det är ett väldigt bra universitet och jag gillar Japan. Dessutom är jag intresserad av kolfiber och där har de ett labb med bra möjligheter.

Text: Magnus Pahlén Trogen