Stora skillnader i intern samverkan

Bra samverkan centralt, skiftande kvalitet på lokal nivå

Publicerad 2009-04-03

Arbetet i den centrala samverkansgruppen fungerar bra. Men på lokal nivå är det stora skillnader mellan olika skolor och institutioner, konstaterar fackklubbarnas representanter. För att få samverkan att fungera hela vägen vill personalchefen Annica Fröberg satsa på information och utbildning.

Inger Bergman
Inger Bergman, ST.

Personalärenden är ett av de problemområden som nämns i den externa utvärderingen av samverkansarbetet. Det är också den fråga som Inger Bergman, ordförande i ST-klubben har hört mest klagomål om från lokala representanter i samverkansgrupperna.

– Samverkansgruppen får ofta inget vettigt underlag vid anställningsärenden. Och de klagomålet kommer inte bara från ett ställe utan från flera, säger hon.

Själv sitter hon som ST-representant i den centrala samverkansgruppen och där tycker hon att arbetet fungerar bra. Den åsikten delar både Rikard Lingström, Saco-representant i CSG, och Jan Johansson från SEKO.

– Vi har ett bra och förtroendefullt samarbete på det centrala planet. Men på det lokala planet är det svårare. Man arbetar närmare varandra och det är ju inte lika lätt att säga ifrån till en chef som man kanske står i direkt beroendeställning till, påpekar Jan Johansson.

Jan Johansson
Jan Johansson, SEKO.

Han tycker ändå att KTH:s samverkansarbete utvecklats sedan starten och ser ingen anledning till att förändra det på något drastiskt sätt. Det som behövs är i stället en kontinuerlig utveckling av samverkansprocessen.

Rikard Lingström från Saco tycker att utvärderingens redovisning om parternas åsikter också ger gott hopp om fortsatt utveckling.

– Fackliga representanter och skolchefer har ganska likartade synpunkter på bristerna. De definierar problemen på samma sätt vilket är en bra utgångspunkt för att utveckla samverkan.

Ingen av dem är särkilt förvånad över den beskrivning av samverkansarbetet som utvärderingen ger. Men några frågetecken finns det ju. Till exempel att samverkansprocessen skulle ha nått en sådan mognadsgrad att det finns fungerande rutiner för samverkansarbetet på KTH som helhet.

Rikard Lingström
Rikard Lingström, Saco.

– Jag tror inte att de formella rutinerna fungerar helt ut över hela KTH, spridningen är nog större än så, säger Rikard Lingström.

– På en del skolor har de till exempel fortfarande för få möten. Har man bara möten två gånger per termin blir det ingen samverkan, bara information, instämmer Inger Bergman.

De fackliga representanterna är också litet tveksamma till konsultens rekommendation om att fokusera på utvecklingsfrågor i samverkansgrupperna.

– Frågan är vilken utveckling vi talar om? Utveckling av samverkan – självklart. Och den administrativa organisationen, ja där finns vi ju med. Men utvecklingsfrågor drivs också i andra partssammansatta organ som fakultetsnämnden. Och när det gäller forskningen är det ju forskaren, den som söker anslagen som är expert, säger Jan Johansson.

Personalchefen Annica Fröberg tycker för sin del att fokus i samverkansarbetet redan ligger på utveckling av verksamheten.

– Det är ju precis det som är poängen med vår samverkan, att fånga idéer och föra en dialog på ett tidigt stadium. Men det måste också fungera hela vägen i praktiken och det är där jag tycker att vi ska lägga energin.

Hon ser bland annat ett behov av att uppdatera KTHs interna informationsmaterial om samverkan. Det gäller att på ett bra sätt få ut budskapet att samverkan är allas ansvar.

– Det handlar om att utbilda, utbilda, utbilda.


Text: Ursula Stigzelius. Foto: Maria Mattiasson (bild på Rikard Lingström).