Smittande entusiasm på forskarskola

Publicerad 2009-07-01

Närvaro, fokus på publiken och engagemang. Det är några av de ordinationer som Marianne Neuwirth från Stanford University delar ut under en sommarskola för doktorander om forskningskommunikation.
– Entusiasm är smittsamt. Dela med dig av ditt engagemang, låt publiken märka hur intresserad du är, uppmanar hon.

Emil Björnson tar ett djupt andetag, söker ögonkontakt med sin publik – fyra andra doktorander samt Campis skribent och fotograf – och börjar sin presentation:

– De flesta människor i dag har en mobiltelefon…

Emil Björnson är en av 35 doktorander på sommarskolan som hålls ute på Djurönäsets konferensanläggning. Redan första dagen på kursen fick deltagarna i uppdrag att göra en kort presentation av sin forskning. Allteftersom veckan går ska presentationerna bli bättre och bättre – och kortare och kortare.

Nu är det dag tre och presentationerna ska vara nere på 1,5–2 minuter. Emil klarar det med nöd och näppe. Efter presentationen får han beröm och kritik av de andra i gruppen.

– Du har reducerat antalet ”och”, det är jättebra. Men du har möjligen lite väl mycket information i din presentation, tycker Petter Wirfält.

Videofilmade presentationer

Den här dagen har kursdeltagarna videofilmat varandras presentationer så att deltagarna får möjlighet att också iaktta sitt eget kroppsspråk. Efter videogenomgången följer en diskussion om ett välkänt problem: vad ska man göra med händerna?

– Det är alltid svårast i början och för mig känns det bra att ha händerna ihop då. Visserligen blir det kanske lite ”stängt” och man ska ju öppna sig mot publiken. Men om man bara börjar så och sedan öppnar upp direkt kanske det är ok? funderar Petter Wirfält.

Sommarskolan anordnas av GST, Graduate School of Telecomunication, ett samarbetsprojekt mellan flera universitet. GST finansieras av regeringen men drivs av KTH. De flesta kursdeltagarna kommer också från KTH men här finns även några doktorander från Högskolan i Gävle, Mittuniversitetet och Blekinge Tekniska Högskola.

Det är en av försommarens allra mest lockande varma dagar ute på Djurönäset. Men när en kvart av lunchtiden redan passerat har ännu inte en enda doktorand lyckats slita sig från grupprummen.

– Det är en utomordentligt bra grupp, de arbetar väldigt hårt, berömmer kursledaren Marianne Neuwirth, PhD i kommunikation vid Stanfords pedagogiska centrum.

Inställningen avgörande

Sommarskolan syftar i första hand till att kursdeltagarna ska lära sig att presentera sin forskning för människor som inte är insatta i forskningsområdet. Det kräver ett helt annat upplägg än vid en presentation för forskarkollegor, påpekar Marianne Neuwirth.

– Forskare vill gärna berätta om processen, vilka metoder de använt. Men de flesta andra människor vill i första hand veta vilka upptäckter som forskningen har lett, eller kan leda, till. Varför du använder skattemedel till den här forskningen, helt enkelt.

A och O är alltså att börja med det som är viktigast för den publik man står inför. Men vill du nå ut med ditt budskap är också sådant som ögonkontakt, hållning, röstläge och inte minst din egen inställning avgörande betonar Marianne Neuwirth.

– Bli medveten om ditt eget intresse, vad det är som driver dig. Entusiasm är väldigt smittsamt. Står du däremot blank tröttnar publiken fort.

Själv är hon ett levande exempel på allt det hon predikar, konstaterar Lars Rasmussen, professor på Elektro- och systemteknik och ansvarig för sommarskolan från KTH:s sida.

– Jag har nyligen gått en kurs i pedagogik och när jag ser Marianne i aktion är det helt fantastiskt hur bra hon är på det. All teori jag lärt mig tillämpar hon fullkomligt självklart, säger han imponerat.

Kommunicera till allmänheten

Att årets sommarskola skulle handla om forskningskommunikation var ett förslag som kom från två håll. Dels från Emil Björnson och några andra doktorander efter förra årets sommarskola, dels från Lars Rasmussen.

– Det blir allt viktigare att kunna kommunicera sin forskning inte bara till andra forskare utan även till allmänheten och politiker eller andra beslutsfattare. Du kan vara ett geni, men om du inte kan föra ut din forskning är du inget värd, säger Lars Rasmussen.

Emil Björnson som forskar om telekommunikation har redan tidigare reflekterat en hel del över de här frågorna. Bland annat skrev han en populärvetenskaplig sammanfattning av sitt examensarbete för att förklara för sina släktingar vad det handlade om. Men sommarkursen har gett honom en hel del nya tips och infallsvinklar.

– Vi har bland annat pratat om ord som kan betyda en sak inom forskarvärlden och något annat i andra sammanhang. Ordet ”funktion” till exempel, då tänker jag direkt på en matematisk funktion men de flesta icke-matematiker översätter det med ”vad grejen gör”.

Översätta skrivna ordet

Deltagarna på sommarkursen får också träna på att skriva populärvetenskapligt. Men det som de flesta verkar tycka är svårast är just de muntliga presentationerna. Det är inget ovanligt, säger Marianne Neuwirth, alltför många forskare läser bara innantill från sina papper.

– Och det är så tråkigt!

Hennes jobb, säger Marianne Neuwirth, är att hjälpa dem översätta sina skrivna ord till ett talat språk.

Men är inte förmågan att tala inför publik något medfött, kan verkligen vem som helst bli en god talare?

– Absolut, det är definitivt en färdighet man kan lära sig. Jag möter studenter som är så blyga att de knappast vet vart de ska ta vägen i början, men växer enormt. De får en helt annan kroppshållning, pondus och självförtroende. Det är därför jag älskar att undervisa i det här ämnet.


Text: Ursula Stigzelius
Foto: Håkan Lindgren