Sfinx-ingenjörer redo för arbetslivet

Publicerad 2009-06-04

Den första kullen internationella studenter från Sfinx-projektet, Svenska för ingenjörer, har just avslutat sin utbildning på KTH. Drygt hälften av dem har redan fått anställning eller praktik på företag, vilket är ett gott resultat menar projektledaren Frida Norling Hager.

Frida Norling Hager
Frida Norling Hager

– Egentligen hade jag naturligtvis hoppats att alla skulle haft jobb vid den här tidpunkten. Och kanske hade det gått vägen om inte lågkonjunkturen kommit, vilket slagit hårt mot den här gruppen, säger Frida Norling Hager, projektledare för Sfinx på KTH.

Utbildningen drog i gång i april förra året och är skräddarsydd för utländska ingenjörer. Satsningen sker i ett samarbete mellan KTH, Järfälla kommun, Stockholms stad och Länsstyrelsen i Stockholm. Utbildningen består av intensivstudier i svenska, studier vid KTH och praktik på ett företag.

Sfinx-utbildningen har antagit ingenjörer med minst tre års högskolestudier bakom sig, många av dem med arbetslivserfarenhet från industrin, flera med dubbla examen. Alla har studerat utomlands, alla talar mer än tre språk. Den första årskullen representerar 13 länder med Irak som enskilt största ursprungsland.

Samhällsekonomiskt bra

Av de 26 studenter som fullföljt utbildningen har sex fått en anställning inom sitt yrkesområde. Ytterligare tio har fått en praktikplats på ett företag. Bland de övriga har några valt andra vägar än ingenjörsyrket och några har börjat en masterutbildning på KTH.

Inte minst är Frida Norling Hager glad över att själva utbildningskonceptet fungerat. I genomsnitt har studenterna betat av högskolekurser motsvarande cirka 15 högskolepoäng under året som gått.

– Det känns fint att konstatera att de klarat av att göra allt på en gång: läst svenska på Sfi, praktiserat på företag och samtidigt tagit poäng på KTH:s kurser. Några av dem har tagit alla svenskkurser som står till buds inom Sfi-systemet under året, vilket normalt tar 3–4 år.

Även samhällsekonomiskt har satsningen gett ett mycket bra resultat, det har integrationsdepartementet bekräftat, säger Frida Norling Hager.

– Även om inte alla ännu har jobb, så är de nu helt färdiga för svensk arbetsmarknad. De har validerat sina utländska betyg, fått i ordning sina CV:n och knutit värdefulla kontakter för framtiden under det här året. I stället för att identifiera sig med en grupp av nyanlända svenskar, har de på KTH gått i en klass med blivande ingenjörer, vilket skapat ett bra nätverk för dem.

Utbildningen permanentas

Syftet med Sfinx är möta en framtida ingenjörsbrist och få in internationella ingenjörer på svensk arbetsmarknad. Om inte lågkonjunkturen kommit emellan hade fler av studenterna fått anställning, tror Frida Norling Hager. Särskilt besvärligt har det varit för byggingenjörerna.

– Från och med oktober förra året blev det svårt att få praktik. Från början hade vi en lista på 15 arbetsgivare, men flera av dem drog sig ur. Företagen hade börjat varsla personal och kunde i det läget inte ta in praktikanter, det hade gett konstiga signaler.

För närvarande finns ytterligare tre grupper med Sfinx-ingenjörer på KTH. I september startar ännu en grupp, då sammanlagt 100 studenter kommer att vara i omlopp. Från och med årsskiftet kommer Sfinx-utbildningen att permanentas på KTH.

Inför framtiden har Frida Norling Hager tagit med sig tre lärdomar från det första året med Sfinx-projektet.

– Vi måste kommunicera tydligare mot KTH-skolorna om att detta är en studentgrupp som inte behärskar svenska språket. Vi ska även vara noga med att den första kursen de läser ska vara ett ämne som de kan sedan tidigare. Och vi ska se till att det alltid är fler än en student från Sfinx-gruppen som deltar i en kurs. Annars blir det för tufft för dem.


Christer Gummeson