Så nära ett Nobelpris man kan komma
KTH-forskaren Jonas Strandberg var på plats och observerade Higgspartikeln under de experiment som ledde fram till årets Nobelpris i fysik. Han tycker att upptäckten i sig också skulle kunna belönas med ett pris.
– Teorierna om partikeln är absolut värda ett pris. Men utan ett bekräftande experiment är de inte mycket värda. Därför är det lite synd att inte den andra halvan kan belönas, säger han.
Under de senaste dagarnas debatt inifrån Kungliga Vetenskapsakademien, som står bakom Nobelprisen i fysik och kemi, hävdas att även upptäcken av Higgspartikeln borde ha belönats. Enligt nuvarande regelverk kan endast personer, inte institutioner, tilldelas ett Nobelpris. Eftersom upptäckten av partikeln var resultatet av ett omfattande kollektivt forskararbete faller det utanför ramen.
– Det kan finnas anledning för Vetenskapsakademien att se över sin policy. Min rent personliga åsikt är att man skulle kunna utse några representanter för en organisation att ta emot Nobelpriset. Om däremot en hel organisation tar emot priset är risken att det blir för anonymt. Nobelpriset kan då tappa i prestige i allmänhetens ögon, säger Jonas Strandberg.
Känner ingen orättvisa
Han är biträdande lektor i partikelfysik vid KTH och var en av några tusen forskare på plats vid CERN:s partikelaccelerator när upptäckten gjordes förra sommaren. Jonas Strandberg ingick i forskarlaget som analyserade utkommande data under experimentet för att upptäcka spår av partikeln. Underlaget togs fram genom ATLAS-detektorn, som bland andra KTH varit med om att konstruera.
– Analysen tog lite tid eftersom Higgspartikeln visade sig finnas vid den massa som var svårast att hitta den vid. Ett tag tvivlade vi till och med lite på att den skulle existera överhuvudtaget, men så fick vi se spåren av partikeln. Det var en fantastisk upptäckt och en stark känsla att få uppleva bekräftelsen på plats, säger han.
Jonas Strandberg känner ingen orättvisa i att experimentet inte belönades med fysikpriset. Desto mer stolthet känner han över att vara en del i en av fysikhistoriens milstolpar. Det är på samma nivå som Einsteins relativitetsteori, Maxwells ekvationer, Newtons mekanik och upptäckten av kvantmekaniken, konstaterar han.
Den stora vetenskapliga framgången med Higgspartikeln är att den förklarar hur någonting i vår fysiska omvärld kan ha massa. Utan massa skulle inga atomer kunna bildas. Utan en Higgspartikel skulle också hela teoribygget som beskriver elementarpartiklarna falla samman, konstaterar Jonas Strandberg.
Öppnar dörren för ny fysik
– Därför är priset för Higgspartikeln ett av de viktigare Nobelprisen i fysik någonsin. Genom experimentet lyckades vi bekräfta den sista avgörande pusselbiten till teorin.
Nästa steg i forskningen är att analysera Higgspartikelns egenskaper. Forskarna kommer nu att kunna jämföra partikelns verkliga egenskaper med de teorier som ställts upp av Nobelpristagarna François Englert och Peter Higgs.
Om det framkommer skillnader mellan teorierna och kommande observationer kan det betyda att man är något stort på spåren. Sådana avvikelser kan vara tecken på att man upptäckt hittills okända partiklar, vilket öppnar dörren för en helt ny fysik.
– Det är i själva verket rimligt att tro att sådana upptäcker kommer att göras – förr eller senare – som en konsekvens av upptäckten av Higgspartikeln. Nya, och ännu oupptäckta, partiklar kan nämligen påverka egenskaperna hos Higgspartikeln något, säger han.
Text: Christer Gummeson