Till innehåll på sidan
Malin Selleby
En gång i tiden ville Malin Selleby bli keramiker. Som professor på KTH forskar hon om metalliska material som stål och hårdmetaller. (Foto: Håkan Lindgren)

”Roligare än väntat att bli professor”

Malin Selleby är konsthantverkare med datorn som verktyg

Publicerad 2012-10-30

Hon hade egentligen inte alls tänkt göra akademisk karriär. Möjligen ta en licentiatexamen. Men nu installeras Malin Selleby som professor i termodynamisk modellering och konstaterar att det känns roligare än hon hade väntat sig.

– Jag trodde inte jag skulle bry mig så mycket. Men det känns verkligen jättekul. Det är ju ett erkännande, man får en större tyngd.

Forskningen vid avdelningen för Termodynamisk modellering ägnas främst åt metalliska material som stål och hårdmetall. Forskningsområdet brukar ibland beskrivas som ingenjörsmässig grundforskning, en forskning som placerar sig i ett slags mellanläge mellan grundforskning och tillämpad forskning.

– Vi tittar ju på materialens inre strukturer. Och det som är roligt med det här området är att det är så nära mellan det vi gör till att det blir användbart i industrin, säger Malin Selleby.

Just närheten till tillämpningarna innebär samtidigt en komplikation när det gäller finansieringen.

– Vetenskapsrådet tycker att vi är för tillämpande, de tycker att industrin ska betala.  Och industrin bidrar till en del av vår forskning, men betraktar vissa delar som grundforskning och den vill de inte bekosta.

Att blanda olika grundämnen till legeringar som är starkare eller på annat sätt mer användbara än de ämnen som ingår, är en gammal teknik. Men att göra det med hjälp av omfattande matematiska beräkningar, där grundläggande termodynamiska ekvationer kombineras med komplexa fasdiagram, är förhållandevis nytt.

– På det här sättet kan man väsentligt minska antalet experiment som behövs för att designa nya material, förklarar Malin Selleby.

Forskningen är världsledande

I Vetenskapsrådets temabok 2003 beskrivs metoden i en artikel av Börje Johansson och Malin Selleby som ”teoretisk materialdesign” eller som att ”skräddarsy material”.

Skräddarsy? Materialdesign som en form av matematiskt, kreativt hantverk och forskaren som en konsthantverkare med datorn som verktyg? Ja, varför inte?

Forskningen på KTH är världsledande inom området, påpekar Malin Selleby. Den ökar också i betydelse när nya material ska tas fram i allt snabbare takt.  Men det ställer samtidigt krav på fördjupning.

– Alla de beskrivningar vi gjort av material går att göra mycket bättre, mer precisa i dag, med bättre teknik, bättre datorer, programvara och mätmetoder. Nu talar vi om att utforska ”materialens genom” på samma sätt som man utforskar människans gener.

Under hösten har tre av Malin Sellebys doktorander disputerat och sammanlagt handleder hon nu fem doktorander i olika projekt. Det största projektet just nu är ett Vinn Excellence Center, Hero-m, ett tvärvetenskapligt projekt som flera grupper på KTH är engagerade i.

– Till det söker vi 5 doktorander och vi har fått in 300 ansökningar…

Ville helst bli keramiker

I hemmet finns en man och två barn, en 15-årig dotter och en son som är 13. Somrarna tillbringar Malin Selleby gärna i fritidshuset i Roslagen. Men att titta efter henne i hängmattan eller solstolen är ingen större idé.

– Nej, jag sitter inte stilla så mycket. Jag är inte så bra på att koppla av, erkänner hon.

På skrivbordet står en blå keramikkopp med ”Malins kaffe” inskrivet i glasyren. Ett resultat av ett intresse som hon inte hinner utöva så ofta som hon skulle önska.

– Allra helst skulle jag ha velat bli keramiker. Men det är nog inte så lätt att försörja sig på. Och jag var intresserad av matte och fysik, hade gärna kunnat bli programmerare, det ligger ganska nära det jag gör nu.

Varför det istället blev just materialvetenskap minns hon inte riktigt. Men hon minns tydligt en broschyr om utbildningen – på framsidan fanns en bild av en tjej i en trappa och texten ”Vadå – jag, bergsingenjör?”

– När jag började var vi kanske 30 procent kvinnor på utbildningen. Och då tänkte man ju att det var väl ganska bra. Men sedan har det inte hänt så mycket, andelen kvinnor är ungefär densamma fortfarande.

Därför är Malin Selleby glad åt att det inom Hero-m, det stora Vinn Excellence Centret, även finns ett jämställdhetsprojekt. Projektet, Harriet, är uppkallat efter KTH:s första kvinnliga professor, Harriet Ryd som installerades 1971.

”Lättare att få anslag”

Egentligen hade Malin Selleby inte planerat att stanna kvar på KTH efter sin examen som bergsingenjör 1986. När hon blev tillfrågad av sin professor Mats Hillert tänkte hon att: ok en licentiatexamen kunde hon ta, inte mer. Men sedan fortsatte hon av bara farten och disputerade 1993.

– När man väl börjar gräva ner sig i något så blir det ju intressant, konstaterar hon.

Efter disputationen arbetade hon ett år på Teknikvetenskapliga forskningsrådet innan hon blev erbjuden att komma tillbaka till ett projekt på KTH. Parallellt med forskningen har hon också under några år på 2000-talet varit anställd på deltid av Sandvik Tooling.

Hennes befordran till professor 1 juni i år innebar ingen direkt förändring i den dagliga verksamheten och det lär inte installationen 16 november göra heller. Ansvarig för avdelningen för termodynamisk modellering har Malin Selleby redan varit sedan 2006.

Men på ett mer indirekt plan tror hon att professorstiteln har sin betydelse.

– Man får en annan tyngd i olika sammanhang. Och kanske kan det göra det lättare att få anslag, hoppas hon.

Text: Ursula Stigzelius

Träffa KTH:s nya professorer 15 november:
Under evenemanget Professors for the Future 15 november kan du träffa och diskutera med årets 26 nyblivna professorer vid KTH. Under ledning av TV-journalisten Johanna Koljonen presenteras de nya professorerna och deras forskning i paneldiskussioner. Här kan du även träffa årets hedersdoktorer.
Läs mer och anmäl dig