Rekordsnabb väg till doktorsexamen
Genomsnittsåldern för en nybliven KTH-doktor är 33 år. Men Mariana Frid Dalarsson disputerade nyligen i teoretisk elektroteknik – som 26-åring.
Hur känns det att vara klar med avhandlingen?
– Självklart bra och väldigt roligt. Jag pustar ut lite grand, men har fortfarande mycket annat som jag ska hinna klart med under våren.
I din ålder är det många som knappt hunnit med en ingenjörsexamen – vad är knepet för att lyckas doktorera i så ung ålder?
– Jag har inte gått igenom forskarutbildningen på rekordtid, men däremot började jag på KTH när jag var 17 år. Jag började skolan sex år gammal och hoppade över åttonde klass. Så redan när jag kom till KTH hade jag ett försprång. Sedan gick jag igenom civilingenjörsutbildningen ett halvt år snabbare än normalt, så där sparade jag ju också lite tid.
Har ambitionen varit att snabbt komma fram till en doktorsexamen?
– Nej, egentligen inte. Jag har trivts bra, så det har bara känts naturligt. Jag kom in på forskarbanan tidigt, och fick min första artikel publicerad när jag var 20 år. Det var i Optics Express, som är en ledande tidskrift inom optik och metamaterial – det är fortfarande den av mina artiklar som har fått flest citeringar.
Tidigare utsedd till årets student, årets pedagog, 30 publicerade artiklar, och nu en av de yngsta att disputera – vad är det som driver dig?
– När jag märkte att det gick bra för mig inom teoretisk fysik och elektroteknik tänkte jag att jag kunde göra akademisk karriär. Det känns roligt och meningsfullt.
– Den pedagogiska delen är viktig – jag blir taggad och energifylld av att undervisa. Jag blev övningsassistent i matematik redan under mitt andra år på KTH. Det var roligt, men kändes också lite konstigt att undervisa nybörjarstudenterna – de var ju minst ett år äldre än jag.
Hur ser den närmaste framtiden ut?
– Jag är anställd på KTH i fyra månader till, handleder studenter, undervisar och forskar. Samtidigt håller jag på och söker forskartjänster och hoppas att jag kan få en bra postdoc-tjänst någonstans.
– Det vore kul att kunna komma tillbaka till KTH – jag har ju fått en bra träning under de åren jag varit här. Förhoppningsvis kan jag få en tjänst som lektor och längre fram en professorstjänst.
Elektroteknik är ett av de mest mansdominerade områdena inom teknikvetenskapen – vad tänker du om det?
– Jag hoppas kunna bidra som en förebild. Elektroteknik är ett av de ingenjörsämnen där man kan bidra med mycket till samhället, inom allt från miljöteknik till biomedicinska sensorer. Jag tror absolut att tjejer skulle kunna trivas och bli motiverade, om man bara kunde förändra stereotypen att det mest lockar vita unga män som gillar att löda elkretsar och dricka mycket Jolt-cola.
– Som en del av min undervisning försöker jag hela tiden att locka kvinnliga studenter till mitt forskningsområde. Om jag fick möjlighet att återvända till KTH en dag, skulle jag gärna fortsätta jobba med detta.
Berättat för: Christer Gummeson