Räddaren i it-nöden alltid redo

VÄGEN TILL KTH

Publicerad 2018-05-29

Krånglar din dator? Funkar inte tekniken i föreläsningssalarna? Ring Zlatko Mitrovics avdelning – han har drillat sitt gäng till att ständigt stå på tå. Har man service och förbättring som intresse så har man.

VÄGEN TILL KTH

  • Varför föll valet på KTH och hur har vägen hit sett ut?
  • Campi publicerar en serie artiklar där medarbetare – forskare, lärare och teknisk-administrativ personal – med olika bakgrund och inriktning berättar om sin väg till KTH.

Han basar för KTH:s användarstöd och samordnar it-driften på bygget. Egentligen är det ett ben för mycket, förklarar Zlatko Mitrovic, så har det varit ett tag. Han visar in till sin avdelning – nyrenoverade, öppna och påfallande tysta lokaler, där 35 personer har sina arbetsplatser.

Här sitter gänget som får det tekniska på KTH att flyta och man servar både studenter och anställda. Avdelningen ansvarar för tekniken i föreläsningssalarna och inte minst datasalsmiljöerna, där 1100 datorer ska fungera.

De sköter också studenternas hemkataloger, profilsidor och studieresultat. Och svarar på och löser allehanda it-frågor, naturligtvis. Trots att han lite kärleksfullt refererar till sig själv och kollegorna på avdelningen som tekniknördar menar han att de främst är en serviceorganisation.

– De som jobbar här är självklart bra på det de gör, men när vi anställer nya personer hit är social kompetens det viktigaste – resten kan man lära sig. Vi jobbar med service, tekniken är sekundär. Om någon är frustrerad över en it-fråga, men blir bra bemött, brukar folk bli nöjda – även om vi inte lyckas lösa problemet.

Familjär stämning

Zlatko Mitrovic är rak, vänlig, pratar fort och vet vad han vill säga. Det är ingen slump att han hamnat som chef för KTH:s it-stöd. Han älskar förbättringsarbete, att se hur allt blir så bra samordnat som möjligt.

På hans avdelning handlar förbättringsarbetet om allt från hur organisationen arbetar till hur man piggar upp arbetsmiljön med växter. För närvarande är han engagerad i att samordna alla KTH-skolors it-arbete, ett stort projekt som också ska göra it-hanteringen effektivare.

– Jag är perfektionist och kan ibland kanske uppfattas som gnällig, men allt kan alltid förbättras. Vi har forskning som ska vara världsledande, då är det viktigt att vi har en organisation och ett it-stöd som matchar det.

Själv har han huserat på KTH i 20 års tid. 1999 gick han en it-utbildning och hamnade som praktikant på KTH. Inom ett år var han kollega med gänget på supporten. Ytterligare ett år senare blev han chef över gruppen. Support brukar ofta vara en språngbräda till annat, men här väljer många att stanna, berättar Zlatko Mitrovic.

– Här har man möjlighet att påverka, det är en kreativ miljö. På vår avdelning är det ett gäng prylnördar som vill driva sina expertområden, och vi har ibland högljudda diskussioner som för utomstående kanske skulle kunna låta som bråk. Men det är högt i tak. Sen tar vi en AW, spelar spel eller pingis och tar en pizza ihop – det är väldigt familjär stämning.

Flydde till Sverige

Ursprungligen kommer han från bosniska Tuzla i före detta Jugoslavien. Han gick en lantmäteriutbildning i Belgrad men när pappan startade entreprenadföretag började Zlatko Mitrovic reparera hans grävmaskiner och lastbilar på fritiden.

Snart förstod han att det var maskinteknik han ville plugga, men innan han blev klar bröt inbördeskriget ut. Som man i vapenför ålder handlade det om att antingen fly landet eller delta i kriget.

– Man tvingades välja sida för att sedan skjuta på sina grannar som man hade umgåtts med, eller hade varit pojk- eller flickvän med. Det var fruktansvärt.

Så 28 år gammal bestämde han sig för att fly till sin syster i Stockholm några veckor ”tills det lugnat ned sig”. Men Zlatko blev kvar i landet i norr. Så småningom kom även föräldrarna till Sverige och bodde här tills de gick bort.

– Jag är tacksam för att det sociala skyddsnätet här är så bra och att de fick bli gamla här och umgås med barn och barnbarn. Det har inte varit så svårt att acklimatisera oss här för det är ett samhälle som är ganska likt det vi kommer ifrån, både sett till normer och levnadssätt.

Gillar hemmalivet

Vägen till KTH skulle emellertid fortsätta vara av den snirkliga sorten och gå via en rad olika jobb som husmålare, städare, trädgårdsmästare, jobb på bageri, café, hotell och transporter.

– Men jag var intresserad av datorer och spel och hjälpte en vän att bygga upp ett företag som sålde it-produkter. Eftersom jag är teknikintresserad ville jag lära mig mer. Och på den vägen är det.

I Sverige har han också bildat familj med sin ungdomskärlek från hemlandet, och utanför jobbet kretsar livet kring frun, deras två söner och hemmalivet. Den akrobatiska rock n’ roll som Zlatko ägnade sig åt tidigare om åren är lagd på hyllan och utbytt mot att snickra i garaget och pyssla i trädgården.

Och om någon i sommar råkar befinna sig i Tyresö och hör musik från en villaträdgård – för att vara specifik: avancerade discomixar från 1980-talet – så kan det vara KTH:s it-samordnare som tar en öl på altanen.

Text: Anna Gullers

  • Namn: Zlatko Mitrovic
  • Familj: Fru och två söner
  • Ålder: 53
  • Intressen: Musik, dans, ta hand om och bygga på huset, sköta om bilen, teknik, fiske.
  • Äter och dricker: Allätare, men uppskattar att tillsammans med familj och vänner äta en köttbit från altanens grill.
  • På nattduksbordet: Mobiltelefon, bröllopsfoto, boken Begynnelse av Dan Brown.
  • Ser på: Byggprogram på tv och film, helst action som Die Hard eller Taken.
  • Dold talang: ”Mitt sinne för ordning och reda. Men det är mer en börda än talang.”
  • Favorit-teknikpryl: Mobilen och skruvdragaren.
  • Bästa tid på dygnet: Kvällen (gärna fredagkvällen) när jag får slappna av med familjen.
  • Gör mig glad: När det går bra för de i familjen och när jag kan göra andra glada.
  • Blir upprörd över: När jag möter intolerans och när folk inte bryr sig om sina medmänniskor.
  • Mitt största misstag: Att jag inte slutförde mina studier i tid.
  • Dröm för mänskligheten: Jag önskar mer tolerans mellan människor och mer hänsynstagande.
Till sidans topp