"Professorer kan inte skriva"

Redaktör från SvD ger råd till debattsugna forskare

Sune Olofson
Sune Olofson, tidigare debattredaktör på Svenska Dagbladet, tycker att professorer använder för krångligt fackspråk i sina debattartiklar. (Foto: Peter Larsson)
Publicerad 2009-10-16

Professorer tror ofta att de kan skriva, men det kan de inte. Det hårda omdömet kommer från Sune Olofson, pensionerad debattredaktör med mångårig erfarenhet från Svenska Dagbladet. Han sablar ner de forskningsansvariga på Sveriges lärosäten vid ett seminarium om hur debattartiklar ska se ut för att bli publicerade.

Varje dag anländer runt 30 artiklar till Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt. Med åtta år som debattredaktör har Sune Olofson därmed sett det mesta. Han har tagit emot runt 87 600 artiklar varav närmare 3 000 har publicerats, berättade han vid ett seminarium som hölls av kommunikationsbyrån Gullers Grupp.

De siffrorna ger den inte helt uppmuntrande insikten om att enbart 3 procent av alla artiklar klarar sig hela vägen. Faktum är att hälften av dem omgående slängs i sopkorgen då de inte anses hålla måttet, i vad många skulle se som en ganska krass bedömning:

– I den första granskningen får varje artikel 30 sekunder på sig att visa vad den går för, säger Sune Olofson.

För de artikelkandidater som klarat sig förbi gallring nummer ett väntar ytterligare prövningar. Är det en etablerad person som skrivit artikeln? Kan författaren sitt ämne? Är ämnet aktuellt, eller kan det lyftas upp på den allmänna dagordningen eftersom det är viktigt? Hur är det med språket, krävs det mycket jobb för att artikeln ska bli begriplig?

– Innebär artikeln en massa merjobb för tidningarna kastas den oftast, säger han.

Snårigt fackspråk

En annan viktig faktor är att debattartikeln ska vara just en debattartikel, som bjuder in till diskussion. Det är ju själva vitsen med den, betonar Sune Olofson.

– Här skiljer sig Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet åt. DN satsar mycket på utspel medan SvD snarare vill hålla liv i debatter.

När det gäller den fräna kritiken mot professorernas skrivkunnighet så är det bland annat det snåriga fackspråket Sune Olofson opponerar sig mot. Han menar att ett bra test för att avgöra om en text är tillräckligt lättläst är att låta en tolvåring läsa artikeln och se hur mycket av innehållet som når fram.

– Professorerna krånglar till det något alldeles oerhört, säger Sune Olofson.

Upplägget på en debattartikel är enkelt, framhöll han vid seminariet: Det viktigaste kommer absolut först. Sedan följer analys och argumentation och sist själva knorren. Den som tvingar läsaren att tänka till lite extra.

Debattartiklar som speglar ett särintresse är sällan intressanta, men väldigt vanliga, enligt Olofson. Som exempel nämner han professorer som vill ha mer pengar till någon typ av forskning. Den omvända situationen är å andra sidan mycket attraktiv för debattredaktionerna.

– Om LO hör av sig och hyllar marknadsekonomin i alla dess former i en debattartikel skulle den vara mycket oväntad, och högintressant att publicera, säger Sune Olofson.

Välja rätt tillfälle

Han lyfter också fram några enskilda tidpunkter då sannolikheten att få en debattartikel publicerad är större än vid andra tillfällen. Två av dem är inför semestertorkan då redaktören bunkrar debattartiklar i sin ”sommarpåse”, och vid jul och nyår.

– Under hösten, och i synnerhet då riksdagen öppnar, är det svårare att få in debattartiklar än annars. Även under Almedalsveckan kan det vara klurigt, säger Sune Olofson.

Vilka når då artikelförfattaren med sina debattartiklar? Och varför ska hon eller han skriva dem? Enligt Sune Olofson är det i första hand den politiska eliten som läser det som publiceras under Brännpunkt.

– Dessutom blir det allt vanligare att andra redaktioner, som Ekot i Sveriges Radio och morgonsofforna i landets tv-kanaler, tipsas av redaktörerna om nyheter i debattartiklarna.

Sune Olofson betonar att det är viktigt att både föra en dialog med, och sätta press på debattredaktörerna. Om det bara tar 30 sekunder att sålla bort hälften av alla artiklar ska det inte dröja flera veckor för redaktionen att ge svar om den kommer att publiceras, säger han.

– Ta hänsyn till att redaktörerna har mycket att göra, men tveka samtidigt inte för att ringa dem. Det kan öppna för en möjlighet att få din debattartikel publicerad.


Text: Peter Larsson

Sunes tips för debattartiklar

– Om artikelförfattaren är känd kan det innebära ett extra attraktionsvärde för artikeln.

– Att fler än en person skriver under debattartikeln innebär inte per automatik att den blir tyngre och viktigare. "Ju fler underskrifter, desto bättre" gäller alltså inte. Max 2–3 författare, tipsar Sune Olofson.

– Det vanligaste avspisningen debattredaktionen serverar ivriga debattörer är att det "saknas utrymme" i tidningen. Det är en sanning med modifikation, upplyser Sune Olofson, och tillägger att debattredaktörer aldrig säger att en artikel är för dålig för att platsa, även om den är det.

– Glöm inte att debattartiklar ska vara skriva i en nödvändig form, och med glöd.

– Sälj inte in samma debattartikel till två konkurrerande tidningar. Då riskerar du att under en väldigt lång tid bränna dina chanser att få in fler artiklar.

– Skriv aldrig längre artiklar än det utrymme som erhålls, det innebär merarbete för tidningen. Om det går, skriv kortare.