Professor kritisk mot tystnad på KTH

DEBATT

Publicerad 2016-05-25

Finns det en tystnadskultur på KTH? Kaj Lindecrantz, professor, är kritisk mot bristen på diskussioner och öppna samtal när det uppstår problem i verksamheten. Det blir bara mummel i korridoren, ingen tar ansvar, hävdar han i ett debattinlägg.

Ibland talar man om ” elefanten i rummet” när det gäller något som alla är medvetna om, men som ingen riktigt vill föra på tal. Hur har vi det med elefanter på KTH? Själv saknar jag historiskt perspektiv, jag kom till KTH för drygt sex år sedan och de första åren hade jag svårt att förstå hur vissa saker fungerar. Nu har jag istället insett hur vissa saker på KTH inte fungerar. Några exempel:

Efter en del turbulens, med bland annat inblandade företag, angående styrning och ekonomisk redovisning valde Vinnova att efter åtta år avsluta ett Vinn Excellence Center vid KTH i förtid. Förutom två förlorade år á sju miljoner kronor i Vinnovafinansiering, innebär detta en rejäl nesa och prestigeförlust för KTH.

Viktiga skäl för den förtida nedläggningen var det kaotiska ledarskapet och den bristande ekonomiska redovisningen. Men på KTH händer ingenting, ingen analys vad som hänt, ingen diskussion om hur en liknande situation skall undvikas i framtiden. Mummel i korridorerna men inget öppet samtal. Ingen tar ansvar.

En professor befinns övertalig och underrättas om detta. Då hen ifrågasätter den ekonomiska redovisning som utgör argumenten tillskriver hen samtliga nivåer i KTH:s linjeorganisation. Ingen svarar! Vid personlig kontakt hänvisar samtliga till någon annan i organisationen.

Öppet samtal uteblir

Det som kanske är ett redovisningsfel reds aldrig ut utan frågan om övertalighet får ett eget liv frikopplat från hur allt startat. Det öppna samtalet om konsekvenser för forskning, forskarutbildning och undervisning uteblir. Vid inrättande av lärartjänster har kollegiet en central roll, men att avveckla en lärartjänst blir en angelägenhet för individ, fack och en fragmenterad linjeorganisation. Kanske dags för en översyn av fakultetens inflytande i samband med nedskärningar?

Efter en rad uppseendeväckande händelser vid en skola utverkade fackliga företrädare att en arbetstagarkonsult sätts att genomlysa skolans verksamhet. Detta resulterade i en rapport med en i många avseenden skarp kritik. Efter ett möte med personal och skolchef där konsulten presenterade sina fynd och med kommentarer av skolchef lades rapporten i byrålådan och nämndes aldrig mer. En del åtgärder vidtogs, men åter igen, den mesta diskussionen utgörs av mummel i korridorerna.

KTH gör en storsatsning med en ny byggnad kallad ”Technology for Health” i Flemingsberg. Med sin närhet till Karolinska institutet och till Huddinge sjukhus är projektet centralt för KTH:s verksamhet inom medicinsk teknik; men hantering av äventyret ”Technology for Health” överlåts helt åt Skolan för teknik och hälsa (STH). En av följderna blir att högskoleingenjörsutbildningar utan någon koppling till medicinteknik eller vård flyttas från billiga lokaler i Haninge till dyra lokaler i Flemingsberg.

”Sitter i väggarna”

STH som är en av KTH:s minsta skolor brottas med många problem, en del av dessa återspeglas i ekonomi; men den svaga ekonomin är främst ett symptom på underliggande strukturella problem. Och STH står bara för en del av KTH:s medicin- och vårdrelaterade forskning och utveckling.

En rimlig diskussion när KTH storsatsar som nu görs i Flemingsberg borde handla om hur investeringen bäst nyttiggörs för hela KTH och det samhälle som finansierar vår verksamhet. Kanske borde STH upplösas och verksamheten i Flemingsberg organiseras på ett helt annat sätt? Om detta, ingen diskussion. Inte ens mummel i bakgrunden.

Läs rektors svar:

Bra och levande dialog på KTH

Det jag ser är ett KTH som präglas av en fragmenterad linjeorganisation som nog vet sina befogenheter men som har en sviktande insikt om åtföljande ansvar, en svag fakultet och en bristande kommunikation mellan dessa. Avsaknaden av/oviljan till diskussion och samtal påverkar allt från operationella frågor på detaljnivå till viktiga strategiska framtidsfrågor för KTH och stockholmsregionen.

Har det alltid varit såhär? Är det bara jag som förnimmer elefanterna? Jag upplever att allt detta ”sitter i väggarna”, och då är det allas ansvar att bidra till en förändring.

Kaj Lindecrantz
Professor i medicinsk teknologi, ”Programme Director” för masterprogrammet ”Biomedical Engineering” och forskarutbildningsansvarig, Skolan för teknik och hälsa

Till sidans topp