Prodekan vill ha mer coachning

Publicerad 2009-01-07

Bilden av lärarnas pressade arbetsvillkor blir ännu tydligare på ett tekniskt universitet som KTH, menar prodekan Sigbritt Karlsson. Här är lärarna i större utsträckning också forskare, ska finansiera sin egen forskning och helst bidra med innovationer som kan leda till nya företag.

Sigbritt

Universitetens tredje uppgift, samverkan med samhället, innebär stora möjligheter för forskare inom teknik och naturvetenskap. Men möjligheterna kan också bli till krav på den enskilde läraren och forskaren, påpekar Sigbritt Karlsson.

– Vi svenskar behöver bli bättre på innovationer och entreprenörskap. Som forskare inom teknikområdet kan man då känna att ”helst borde min forskning generera ett patent och allra helst ett nytt företag”, säger hon.

Sådana ambitioner är av naturliga orsaker inte lika självklara för forskare inom humaniora och samhällsvetenskap. KTHs forskare är dessutom i större utsträckning beroende av att skaffa sig extern finansiering, något som tar mycket kraft och tid.

När det gäller själva utbildningsuppdraget har antalet utbildningsplatser på KTH ökat kraftigt de senaste 15 åren utan motsvarande ökning av antalet lärare. Samtidigt har det minskade intresset för naturvetenskap och teknik lett till fler KTH-studenter med sämre förutsättningar. Studenter som behöver mer hjälp för att klara av utbildningen.

Sigbritt Karlsson anser, precis som Högskoleverkets utredare, att det behövs mer av strategiska diskussioner, långtidsplanering och gemensamma prioriteringar på institutionerna för att minska trycket på den enskilde läraren.

– Visst kan det kännas som att man kapar en del av lärarnas frihet. Men för mycket frihet är också det som gör att man riskerar att bli utbränd, ibland kan man faktiskt behöva stöd av en ledning som prioriterar. Även vi akademiker måste tillåta oss att bli coachade.


Text: Ursula Stigzelius