Pedagoger som inspirerar

Publicerad 2018-10-22

KTH:s pedagogiska pris går i år till Anna-Karin Högfeldt och Gunnar Tibert. Två dedikerade pedagoger som är djupt engagerade i att skapa kanaler, och tidsutrymme, för spridning av goda idéer.

”Outtröttlig inspirationskälla” och ”en förebild för KTH:s fakultet”. Anna-Karin Högfeldt, högskolepedagog vid institutionen för lärande och Gunnar Tibert, grundutbildningsansvarig vid Skolan för teknikvetenskap är två ”mycket värdiga mottagare” konstaterar rektor i motiveringen till årets pedagogiska pris.

Själva verkar de vara genuint överraskade över utmärkelsen. ”Det kom som en fullständig överraskning” säger Gunnar Tibert. Och Anna-Karin Högfeldt trodde först att hon bara fått prismeddelandet för kännedom.

– Både Gunnar och jag arbetar ju med pedagogiskt utvecklingsarbete på ett litet mer övergripande plan än vad pristagarna vanligen gör, förklarar hon.

På detta övergripande plan finns till exempel nätverket för programansvariga och de så kallade storträffarna, halvdagsträffar som hålls en gång per termin och samlar alla med någon typ av utbildningsledaruppdrag på hela KTH.

PA-nätverket kom till efter den externa utvärderingen 2011 som pekade på att KTH behövde stärka de programansvarigas roll. Nätverket är ett sätt att bryta ensamheten i rollen som programansvarig säger Gunnar Tibert.

– Både storträffarna och PA-nätverket fungerar som kanaler för att sprida goda idéer och bidrar också till att bryta ner gränserna mellan skolorna, påpekar han.

Hantera stress

Den senaste blomman i den här buketten av gränsöverskridande arbete för utbildningen är de så kallade PriU-grupperna, som startade våren 2017. De bygger på kollegiala arbetsgrupper som fördjupar sig i någon utbildningsfråga de vill lyfta.

Utbildningsutskottet återkopplar årligen och ger en bedömning kring vilka som ska övergå i ordinarie arbetsgrupper, fortsätta vara PriU eller behandlas vidare på annat sätt.

PriU-grupperna kan arbeta med allt från lokalfrågor till hur hållbar utveckling och jämställdhet ska integreras i utbildningen.

– Det är frågor som angår alla som arbetar med utbildningen – men alla behöver ju inte göra allt, påpekar Anna-Karin Högfeldt.

På så sätt fungerar Pri-U grupperna både som kompetensutveckling och stress-hanterare menar Gunnar Tibert.

– Eftersom det alltid är tidsbrist finns det ständigt en oro att vi missat något viktigt. Det sänker stressnivån att veta att det alltid finns någon som jobbar med de mest prioriterade frågorna.

Nyfikna lärare

Tid är överhuvudtaget en faktor som han fördjupat sig i på flera sätt. Ett är att se över hanteringen av ansökningshandlingar till masterprogram. En process som blivit alltmer tidsödande eftersom antalet ansökningar till KTH hela tiden ökar.

– Som ingenjörer är vi ju bra på att ”över-ingenjöra”. Så när sökanden frågar vilka handlingar de ska skicka in svarar vi gärna – alla. Och sen sitter vi överhopade av handlingar med påföljd att all programutveckling ligger stilla under våren. Jag har jobbat mycket med att förbättra den här granskningsstrukturen.

Anna-Karin Högfeldt är koordinator för PriU-grupperna, sammankallande i PA-nätverket och till storträffarna samt engagerad i många olika arbetsgrupper och projekt. Hon ser en stark och positiv utveckling av intresset för pedagogik på KTH och skulle gärna vilja dra igång ytterligare ett nätverk – för vanliga engagerade och pedagogiskt nyfikna lärare på KTH.

– Jag möter varje dag lärare som verkligen vill, som bryr sig om studenterna och deras lärande i mycket högre utsträckning än när jag började här för 12 år sedan.

De högskolepedagogiska kurserna har haft stor betydelse för den utvecklingen, fungerat som plantskola för den generation som nu är seniora lärare, påpekar Gunnar Tibert. De är också ytterligare en kanal för erfarenhets- och idéutbyte.

– Att gå en högskolepedagogisk kurs är lite som att gå in i en bank av goda exempel. Och det kommer upp idéer – ska vi inte ”pilota” lite, känna lite på det här i en kurs?

Mera verkstad

Nästa steg i utvecklingen, säger Anna-Karin Högfeldt, är att utveckla och förbättra den kontinuerliga kompetensutvecklingen efter de obligatoriska 15 poängen i högskolepedagogik. Hon är sammankallande i en arbetsgrupp som ska ta fram ett pedagogiskt meriteringsprogram för KTH. Sådana program finns redan på ungefär hälften av landets lärosäten men tanken är inte att kopiera något av dessa rakt av.

– Vi har sett en risk att de systemen inte alltid leder till utveckling utan fastnar i dokumentation. Vi vill ha mera verkstad, så vi försöker utforma en unik profil för KTH som bygger på strategiska pedagogiska utvecklingsprogram.

Men, säger hon, viktigare än att införa ett meriteringssystem är fortfarande att värderingen av pedagogiska framgångar och satsning på undervisning blir allt mer tydlig i anställningsordning, lönebildning och befordringsstrukturer.

– Det finns ju också farhågor för att ett separat meriteringssystem för pedagogik riskerar att skapa ett undervisar- och ett forskarlag på KTH – vilket inte vore gynnsamt.

Hur de ska använda prispengarna, ett resebidrag på 20 000 kronor vardera? Nej, det har ingen av dem bestämt ännu.

Text: Ursula Stigzelius

Fakta: KTH:s pedagogiska pris

Till lärare som gjort stora insatser för att höja kvaliteten på utbildningen vid KTH utdelas två resebidrag om vardera 20 000 kr. Bidraget utdelas för framstående pedagogiska insatser som gynnar studenternas lärande. Medlen är avsedda för resor som främjar mottagarens egen utveckling som akademisk lärare. Läs mer om KTH:s pedagogiska pris.

Till sidans topp