Till innehåll på sidan

Ovant med praktiska studier

Internationella studenter möter ny pedagogik på KTH

Publicerad 2010-06-10

Grupparbeten, fältstudier och interaktivitet i undervisningen är främmande företeelser för många internationella studenter. Det kräver extra tydlighet av den som undervisar i det internationella klassrummet, konstaterar en grupp doktorander – i ett internationellt klassrum.

Tisdag eftermiddag och dags för redovisning på den engelskspråkiga kursen i grundläggande kommunikations- och undervisningslära. Fyra grupper av doktorander ska presentera resultaten av sina fältstudier.

En av grupperna har fokuserat på det internationella klassrummet: Vilka svårigheter, utöver de som är gemensamma för alla studenter, möter KTH:s internationella studenter? Och vilka speciella krav ställer det på undervisningen?

– Vi har identifierat två centrala problem. Kommunikationssvårigheter och obekanta undervisningsmetoder, förklarar doktoranden Leefke Dössel.

Det är problem som de flesta i rummet känner igen eftersom vi också befinner oss i ett internationellt klassrum. Kursen i undervisningslära ges både på svenska och på engelska. Och den engelskspråkiga kom till just för att tillgodose behovet av en pedagogikkurs för internationella lärare och doktorander.

Men Leefke Dössel och de andra i ”internationella klassrumsgruppen” har inte gjort fältstudien bland sina kurskamrater. Den är i stället baserad på enkätsvar från 24 internationella studenter och intervjuer med fem lärare som har erfarenhet av att undervisa studenter från andra länder.

Främmande med fältstudier

Språket är ofta den mest uppenbara svårigheten även om all undervisning ges på engelska. De flesta internationella studenter har ju inte engelska som första språk. Men för många kan undervisningsmetoderna kännas lika främmande.

– Två tredjedelar av studenterna i enkäten har påpekat att studierna på KTH är mer praktiskt inriktade än vad de är vana vid. Tentorna är längre och KTH efterfrågar mer grupparbeten, fältstudier och projekt, summerar Leefke Dössel.

Enkätresultaten stämmer väl överens med doktorandernas egna erfarenheter intygar flera av deltagarna i ”internationella klassrumsgruppen”.

– Vi hade inte den här typen av fältstudier på mitt hemmauniversitet i Tyskland, konstaterar Katarina Rasch.

– På KTH är 80 procent av undervisningen praktisk. Och jag var inte alls van att arbeta i projekt när jag kom hit, förklarar Samer Medawar från Libanon.

Språket tycker flera av doktoranderna däremot är ett mindre problem. Åtminstone så länge det handlar om att förstå vad lärarna säger.

– När det handlar om tekniska ämnen och du själv kan ämnet så förstår du betydligt mer än du tror, säger Leefke Dössel.

Subgrupper uppstår

Svårigheterna uppstår mera när det gäller att förstå kurskamrater som vare sig har engelska eller ett första språk som ligger nära ens eget modersmål menar Katarina Rasch och Leefke Dössel som bägge kommer från Tyskland.

– Det är mycket svårare att förstå den engelska som talas av studenter från länder utanför Europa, tycker Katarina Rasch.

Att frågeställningarna är välkända även för övriga kursdeltagare märks i diskussionen efter redovisningen. Det internationella perspektivet dyker också upp som ett subämne i andra redovisningar.

Några doktorander har exempelvis valt att beskriva olika typer av grupper och vilka svårigheter de kan stöta på. En av sina 10 ”typgrupper” beskriver de som en grupp vars medlemmar kommer från olika länder och har olika kulturell bakgrund. Det medför att gruppmedlemmarna har väldigt olika inställning till grupparbetet och hur det ska bedrivas. Vilket i sin tur resulterar i att gruppen splittras i subgrupper.

Men vad det verkligen är som orsakar skillnaderna i attityd är inte alltid så självklart, visar det sig i studien där man intervjuat två lärare på KTH med stor erfarenhet av grupparbeten och gruppdynamik.

Tydlighet ger framgång

– Det behöver inte alls alltid vara att man kommer från olika länder. Det kan lika gärna bero på om man har barn eller inte, konstaterar en doktorand.

Den ”internationella klassrumsgruppen” avslutar sin redovisning med några synpunkter på vad läraren kan göra för att underlätta studierna för de internationella studenterna. Ett tips är till exempel att se till att nyanlända studenter får möjlighet att möta internationella studenter som har varit här längre.

Men punkt nummer ett bland doktorandernas rekommendationer till läraren är vara så tydlig som möjligt och noga tänka igenom vad man vill säga.

Det skriver läraren Anna-Karin Högfeldt gärna under på. Hon är kursansvarig både för den kurs som ges på svenska och den engelskspråkiga upplagan.

– I det internationella klassrummet måste man vara mycket tydligare med vad man ska göra och varför. Beskriva ingående vad fältstudier och grupparbeten är och syftar till. Fast mycket av den tydligheten skadar ju inte ta med sig till undervisningen på svenska heller, konstaterar hon.

Inställning till auktoriteter

Något som också blir uppenbart i det internationella klassrummet är skillnaderna i inställning till auktoriteter. Att säga ”hej” och ”du” till läraren kan kännas både ovant och obekvämt för många internationella studenter. Respekten för auktoriteter medför också att studenter från vissa länder kan ha en helt annan syn på hur man skriver om andras texter.

– Om uppgiften är skriva en reflektion över ett kapitel i en bok kan vissa studenter lämna in en text som är mer av ett respektfullt referat. Då måste man förklara att jag vill att du själv ska reflektera över och ta ställning till innehållet, säger Anna-Karin Högfeldt.

Men om läraren är tillräckligt tydlig med vad som efterfrågas brukar de flesta internationella studenter och doktorander inte ha några problem med att svara upp mot kraven, påpekar Anna-Karin Högfeldt. Hennes erfarenhet är tvärtom att diskussionerna i det internationella klassrummet ligger på en hög nivå.

– Det blir lättare att se vad man håller på med när man kan jämföra erfarenheter från olika håll, då kan man komma enormt långt och djupt även om det verkade trögt i starten. Och de som kommer hit är väldigt öppna för att ta till sig nya saker, det är liksom självklart för dem att saker kommer att vara annorlunda.


Text: Ursula Stigzelius
Foto: Lasse Nyman