Omoraliska idéer om arbetslivet

Publicerad 2009-11-25

Lars Lindblom, teknologie doktor i filosofi, disputerade nyligen på en avhandling om etik i arbetslivet. I avhandlingen konstaterar han att ett anställningskontrakt egentligen inte har någon moralisk bärkraft.

Lars Lindblom
Lars Lindblom, etikforskare


Etik på jobbet – varför valde du det ämnet?

– Det är intressant eftersom vi befinner oss på jobbet hela dagarna och det finns en massa idéer och starka traditioner kring hur arbetet ska fungera. Men det är inte alltid som de föreställningarna fungerar tillsammans utan i stället kommer i konflikt.
– Som filosof på det här området kan man försöka hjälpa till att göra nytta genom att vrida och vända på begreppen och visa på alternativ: ”Det kan också fungera på det här sättet, detta spelar också roll”. I min avhandling undersöker jag några intuitioner som vi har om arbetslivet.


En av dina slutsatser är att ett anställningskontrakt inte är moraliskt bindande?

– Njae, inte riktigt så. Jag undersöker idén om att när man skrivit under kontraktet har man också överlåtit åt företaget eller chefen att besluta om ens framtid på arbetet. Och därmed har man också frånskrivit sig rätten att klaga på saker som inträffar framöver, även om man ogillar dem. Men det resonemanget håller inte.


Hur då?

– Inom ekonomisk teori brukar motiveringen till anställningskontraktens existens vara att ”eftersom vi inte vet vad som händer i framtiden, så måste chefen ha rätt att ta ett beslut kring det som händer då”.
– Men jag menar att om ett samtycke ska ha en moralisk bärkraft måste man vara just informerad om framtiden. Om man inte vet vilka förhållanden som gäller framöver, så kan man ju inte samtycka till det, så att säga. Min slogan är: anställningskontrakt förklaras av okunskap om framtiden, men rättfärdigas av kunskap om framtiden.


På vilket sätt är detta intressant?

– Jo, om man har en sådan här väldigt liberal syn på hur arbetsmarknaden ska fungera, så verkar det som den idén havererar. Min slutsats är att någon form av medbestämmande är väldigt bra.
– Samtycke i början av en anställning räcker inte. Man måste ha möjlighet att överklaga, att få vara med och bestämma om nya förslag under resans gång som anställd. Ett anställningskontrakt är moraliskt okej endast om man som medarbetare framöver har rätt att säga ifrån.


Du har ju även undervisat i filosofi på KTH – hur tas undervisningen emot?

– Vi kommer in rätt tidigt i utbildningen och undervisar om ingenjörens yrkesroll. Lite så här är det: vi möter studenter som just har kommit in på sin drömutbildning, och så kommer det någon lärare och börjar prata om etik – det var knappast därför de valde att börja plugga på KTH.
– Så undervisningen kan vara svår ibland, men ofta blir det väldigt bra. Jag tänker att det kan vara som med statistiken när man läser statskunskap: efter utbildningen kan man uppfatta det som väldigt viktigt, men man uppskattar det kanske inte samtidigt som kursen pågår.


Ingenjörens yrkesroll finns även med i din avhandling?

– Ja, jag går i polemik med Richard De George, som är en inflytelserik forskare inom ingenjörsetik och de moraliska krav man ställs inför inom yrket. Ställt på sin spets handlar det om arbetssituationer där olyckor kan inträffa: broar som rasar, rymdfärjor som störtar. Här menar De George att ingenjörens lojalitet med sitt företag är viktigare än lojaliteten med allmänintresset.
– Jag menar tvärtom, ingenjören måste ha frihet att larma allmänheten om det finns risk för att yrkesutövningen kan leda till allmänfarliga situationer.


Hur ser yrkeskarriären ut för en filosof - vart tar du vägen nu efter disputationen?

– Jag har två spår, det ena är att fortsätta inom forskning och undervisning, det andra att jobba politiskt. Min forskning handlar om idéer kring rättvisa och ekonomi, och i rollen som lärare och forskare på KTH:s filosofienhet är det viktigt att vara opartisk. Därför kan det kännas lockande att få vara lite friare, till exempel i ett politiskt engagemang.


Text: Christer Gummeson