Nyfiken kemist fick nya perspektiv

VÄGEN TILL KTH

Publicerad 2018-03-12

Lusten att utforska tingen har följt Rakel Wreland Lindström sedan barndomen. I dag forskar hon om bränsleceller – banbrytande teknik som kan spela en nyckelroll i ett framtida fossilfritt samhälle.

VÄGEN TILL KTH

  • Varför föll valet på KTH och hur har vägen hit sett ut?
  • Campi publicerar en serie artiklar där medarbetare – forskare, lärare och teknisk-administrativ personal – med olika bakgrund och inriktning berättar om sin väg till KTH.

Det var känslan av hopp som fick Rakel Wreland Lindström att lämna sitt tidigare forskningsämne atmosfärisk korrosion och i stället satsa på bränsleceller.

– Forskning om batterier och bränsleceller är mer framåtriktad. Vi forskare hittar innovativ teknik som vi försöker få industrin att använda, säger Rakel Wreland Lindström, lektor i kemiteknik på KTH.

Industrin har visat stort intresse. Avdelningen för tillämpad elektrokemi fick nyligen medel till flera intressanta projekt. Forskningen uppmärksammades extra när president Barack Obama besökte KTH 2013. Rakel Wreland Lindström och hennes kollegor Carina Lagergren och Göran Lindbergh demonstrerade bland annat en mobilladdare baserad på bränslecellsteknik för presidenten.

Rakel Wreland Lindström är uppvuxen i Habo utanför Jönköping. Mamma var barnmorska och pappa teletekniker. Hon var tidigt intresserad av vetenskap och sa att hon tänkte bli professor om någon frågade.

– Jag ville ”utforska naturens inre väsen och bli vis”, och det är väl det professorer gör? Sedan var det något lockande med Arne i barnprogrammet Trazan och Banarne som gjorde experiment med färgglada, rykande provrör.

Jazz och visa

På gymnasiets naturvetenskapliga linje insåg hon snabbt att det var rätt val. Men sedan gick hon två år på en musiklinje på folkhögskola.

– Jag ville utveckla mig musikaliskt, det var inte för att bli musiker. Jag har alltid sjungit mycket. Under åren har jag gjort både jazz och visa. Nu är det mest klassisk körmusik i Huddinge kammarkör.

Rakel Wreland Lindström fortsatte till kemistlinjen på Göteborgs Universitet. Hon sommarjobbade på avdelningen för oorganisk kemi och gjorde även sitt exjobb där.

– Sedan kom de med en gul lapp som jag fick fylla i och så hade jag en doktorandtjänst utan att riktigt hinna fundera över vilket område jag skulle satsa på.

Doktorandarbetet blev en fortsättning på exjobbet i atmosfärisk korrosion. Efter disputationen 2003 sökte hon sig till Paris-Tech som post-doc. Väl där kom hon in på batteriområdet. Nästa steg blev en post doc-tjänst på Ulm Universität i Tyskland, där de var mer inriktade på bränsleceller.

– De hade gärna velat att jag stannade flera år, men under tiden i Paris hade jag träffat min man som bodde i Stockholm. Jag lämnade Ulm efter ett år, då jag var gravid i femte månaden.

Dyr teknik

Sedan doktorandtiden hade hon hållit kontakt med avdelningen för tillämpad elektrokemi på KTH. Det ledde till att hon under en period fick jobb på myFC, ett spin-off företag som bygger på ett patent för bränsleceller från KTH.

 Efter föräldraledigheten och en tid som forskare blev hon 2009 biträdande lektor på avdelningen för elektrokemi på KTH. Sedan 2014 är hon lektor. Hon undervisar i kemisk analys och jämviktslära, samt forskar om bränsleceller och litiumjonbatterier.

Hennes forskning har just nu två fokus: Kan andra material än platina användas till katalysatorerna i bränsleceller och går det att hitta mer miljövänliga membran?

– En av svårigheterna i dag är att det fortfarande är en rätt dyr teknik och att det saknas infrastruktur för vätgas. Men det finns vätgasstationer och en del kommuner har köpt in bränslecellsbilar till sin verksamhet.  

För att få ner användningen av fossila bränslen finns inte så många alternativ, säger hon.

– I dag är det en väldig hype kring batterifordon, men de har sina begränsningar i körsträcka. Tillverkning och återvinning av litiumbatterier är dessutom mycket energikrävande. Lösningen kan vara bränsleceller i kombination med litiumjonbatterier.

Miljöhänsyn i vardagen

Själv kör hon varken med bränsleceller eller med batteri.

– Vi har en bensindriven Peugeot som vi mest använder för att åka tur och retur till Jönköping. I Stockholm cyklar vi och åker kollektivt. Så mycket som det kostar i energi och material att tillverka en ny bil gör vi bättre i att använda den gamla bilen tills den rasar.

Miljöhänsynen är en del av hennes vardag.

– Jag lockas inte av semestrar i Thailand och jag tänker mig för innan jag åker långflyg till konferenser. Jag är inte så mycket för att konsumera nytt utan lämnar hellre in mina stövlar för byte av dragkedja när den gått sönder.

Yrkesmässigt är det ändå inte i första hand miljöengagemanget som driver henne.

– Egentligen går jag nog fortfarande mest igång på att försöka förstå hur allt hänger ihop. Det är samma nyfikenhet som jag hade som barn. Det har också blivit allt roligare med undervisningen.

Det fanns en period då undervisningen kändes tyngre. Våren 2015 drabbades hon av utmattning. Det var sviterna av att ha jobbat för mycket, inte minst med alla studiebesök efter Obamas besök, samtidigt som de vanliga uppgifterna skulle skötas. Hon skrev ansökningar till Vetenskapsrådet som fick avslag. Hon fick dålig kritik på undervisningen.

– Jag kände att jag inte dög vare sig som lärare eller forskare. Det är väl ganska typiskt att vara kvinna runt 40, ha små barn och samtidigt försöka vara duktig på jobbet. Jag fick en känsla av otillräcklighet.

Måste inte vara stjärna

Hon blev sjukskriven på deltid, vilade mycket och broderade för att skingra tankarna. Via företagshälsovården fick hon en stresshanteringskurs och massage för att mjuka upp stela muskler. När kraften kom tillbaka började hon dansa modern balett.

– Nu har jag taggat ner. Jag är bara en vanlig universitetslärare och forskare. Man måste inte vara en stjärna, att träget jobba duger gott.

Rakel Wreland Lindström är nöjd med att det blev KTH. Hon trivs på sin avdelning.

– Det känns som att KTH ligger nära där det händer, nationellt och politiskt. Vi har en stark roll inom energiområdet.

Men hon kan tycka att det talas väl mycket om att vara störst och bäst.

– Ja, vi är en stor teknisk högskola med bra standard på forskning och utbildning. Men våra förutsättningar är helt andra än på till exempel MIT. Man behöver inte ha som mål att bli ett nytt Oxford.

Det kan bli ett onödigt tryck på forskarna, menar hon.

– Jag tror att många i rätt miljö och sammanhang, med rätt medel, kan vara framgångsrika. Även om vi inte slår världen med häpnad ligger det ett värde i det vi gör; att utveckla våra forskningsområden och utbilda forskare och ingenjörer för vårt land och vår industri.

Text: Ann Patmalnieks

  • Namn: Rakel Wreland Lindström.
  • Familj: man och två barn, 8 och 11 år.
  • Intressen: musik, bland annat körsång, balett.
  • Äter och dricker helst: på vintern långkok som boeuf bourguignone, på sommaren sallad.
  • På nattduksbordet: ”Charmen med tarmen”, före dess Elena Ferrantes Neapel-svit.
  • Ser på: mycket lite, Skavlan ibland.
  • Dold talang: skicklig på att sy hattar.
  • Favorit-teknikpryl: tvättmaskin och cykel.
  • Bästa tid på dygnet: kommer tyvärr igång som bäst att jobba vid 16–18.
  • Gör mig glad: positiva och intresserade studenter, pigga och nyfikna människor överhuvudtaget.
  • Blir upprörd över: inte ofta. Folk som struntar totalt i miljöfrågorna. Orättvisor.
  • Mitt största misstag: att köra så hårt att jag hamnade halvdöd i soffan i flera månader. Men det gav mig nya perspektiv och gjorde mig ödmjuk.
  • Dröm för mänskligheten: att vi blir mer modesta och lär oss samsas och dela på jordens resurser.
  • Bränsleceller omvandlar vätgas och syre till elektricitet. De kan användas i stället för att driva elmotorer i till exempel bilar. Hyundai och Toyota har börjat serietillverka bränslecellsbilar. Flera andra tillverkare har liknande planer. Bilarna släpper inte ut avgaser och de kan köra längre än batteridrivna elbilar.
  • Atmosfärisk korrosion är nedbrytning av material i luft.
Till sidans topp