Ung forskare på KTH
Unga, ambitiösa forskare erbjuds en tydlig karriärväg på KTH genom Tenure track. (Foto: Jens Lasthein)

Ny karriärväg populär hos unga

Publicerad 2010-04-16

Tenure track, KTH:s nya karriärsystem, är nu i gång. De 57 nya forskartjänster som hittills skapats inom systemet är eftertraktade och har haft ett tiotal sökande per tjänst i vissa fall.

Tenure track innebär ett långsiktigt åtagande från KTH:s sida och erbjuder en tydlig karriärväg, från biträdande lektor till professor. På så sätt ska KTH bli en attraktiv arbetsplats för unga ambitiösa forskare.

– Vi vill erbjuda goda framtidsutsikter åt yngre forskare. Om man utvecklas enligt förväntningarna ska man känna sig trygg med att man har en bra framtid här, förklarar Gustav Amberg, vicerektor för fakultetsförnyelse och jämställdhet.

Karriärsystemet innebär att den som anställs som biträdandc lektor också ska kunna räkna med goda förutsättningar att så småningom bli professor. Efter cirka 4 år har en biträdande lektor rätt att prövas för befordran till lektor.

Uppfyller forskaren de krav som ställs, bland annat att ha etablerat ett eget forskningsområde, blir han eller hon därmed också tillsvidareanställd som lektor. Lektorn kan sedan, efter ytterligare 4-5 år, ansöka om att bli befordrad till professor.

Konkurrera om de bästa

Det här systemet ställer höga krav på långsiktig planering konstaterar Gustav Amberg.

– Redan när vi anställer en biträdande lektor ska vi i princip veta att inom 8–10 år kommer vi att behöva den här personen som professor inom sitt område.

Det innebär också att framtidens KTH-professorer huvudsakligen kommer att rekryteras via det interna karriärsystemet. Skillnaden kan tyckas liten, redan i dag har majoriteten av dem som blir professorer på KTH rekryterats internt.

Men en utstakad karriärväg med givna förutsättningar kommer att öka KTH:s möjligheter att konkurrera om de bästa forskarna anser Gustav Amberg.

– Vi ska naturligtvis fortsätta att rekrytera direkt till lektorat och professurer när vi tycker att det är lämpligt. Men det är ju i början av karriären som man är mest mobil. Därför bör det ge bäst resultat att lägga ner störst möda vid rekryteringen av yngre akademiker.

Den stora skillnaden jämfört med tidigare är förutsägbarheten påpekar Gustav Amberg. Redan tidigare har många välmeriterade forskare, efter den tidsbegränsade perioden som forskarassistent, fått en lektorstjänst på KTH. Men det är inget som forskaren kunnat räkna med eftersom anställningen som forskarassistent i sig inte är förbunden med något fortsatt åtagande från KTH:s sida.

Attrahera kvinnor

Nu försvinner de osäkra anställningarna som forskarassistent successivt. I och med det strukturerade systemet blir förutsättningarna för att göra akademisk karriär tydliga och risken för att tillsättningar baseras på något annat än akademiska meriter minimeras. Det borde också attrahera fler kvinnliga forskare menar Gustav Amberg.

– En bidragande orsak till att KTH fortfarande bara har åtta procent kvinnliga professorer är att vi har haft en vag struktur. Tenure track borde gynna personer som inte självklart passar in i konservativa mönster.

De biträdande lektorer som redan är anställda på KTH inlemmas automatiskt i det nya karriärsystemet. Men tack vare de extra medel som KTH fått i strategiska forskningsanslag kommer det också att bli möjligt att redan i år utannonsera flera nya tjänster.

Hittills har 57 nya anställningar initierats inom Tenure track, varav 7 professorer, 23 lektorer och 27 biträdande lektorer. Alla dessa anställningar är ännu inte utannonserade men gensvaret på de annonser som gått ut har överlag varit positivt, med variationer från 1 sökande upp till 11 sökande till den mest eftertraktade tjänsten.

Karriärsystemet ligger också i linje med de förändringar som aviseras i regeringens proposition om universitetens frihet, säger Gustav Amberg. I regeringspropositionen stryks de flesta av den gamla högskoleförordningens detaljerade regler om universitetens tjänster och tjänstetillsättning.

– Men meningen är ju inte att universiteten ska vara utan regelverk – utan att vi själva ska definiera det. Och det är ju precis det vi har gjort.

Text: Ursula Stigzelius