Nattsudd på campus

Publicerad 2017-10-20

Som en gigantisk, upplyst kula tronar Dome of Visions på KTH:s campus när resten av Stockholm sover. Om en jätte hade kunnat skaka globen hade det virvlat omkring entusiasmerande forskare och vetgirig publik – som vände upp och ner på tid och rum.

KTH:s seminariemaraton är inne på sin första natt – av två. Teman som stadsutveckling och livsvetenskap är avklarade och det är dags för tema rymden. I 20-minuterspass ger 100 hundra föreläsare ett smakprov på sin forskning.

Klockan är 23.20. Sveriges hittills enda astronaut Christer Fuglesang ska snart äntra scenen för att berätta om sina rymdfärder och sin forskning. Dome of Visions är knökfull och publiken andäktigt lyssnande.

– De här rymdföreläsningarna ville jag bara gå på. Skulle gärna åka upp i rymden, men tror inte min kropp skulle palla. Gillar numeriska beräkningar också, berättar Isak Ågren, som dagtid pluggar teknisk fysik på KTH.

– Jag tänker vara här till klockan fyra. Älskar nanoteknik och kommer nog söka till KTH sen, berättar Jonathan Salter, som går sista året på gymnasiet.

När Christer Fuglesang tar fram sin KTH-keps och KTH-nål, som var med honom i rymden, utbryter jubel.

– Det här är nog den största publiken jag haft vid midnatt. Jag är så imponerad av arrangemanget. Det visar upp KTH:s bredd. Jättekul!

Förutom hundratalet rymdentusiaster som var på plats i domen var det drygt 300 som vakade via nätet och i Kina fanns åtminstone 15 000 tittare.

Klockan är 01.00.

– Vet inte om jag ska säga god natt eller god morgon, men ni är mycket välkomna.

Professor Carl-Mikael Zetterling berättar om vår närmaste grannplanet Venus och hur man ska kunna bygga utrustning som klarar enorma temperaturer för att kunna utforska planeten.

– Det här är en kul grej och så roligt att så många ville komma. Att KTH får chansen att visa upp sin forskning så här – och då är detta ändå bara ett axplock av allt vi forskar om, säger han och konstaterar att han fick ladda upp lite extra efter att varit igång en hel dag.

På en ryggtavla i publiken citeras den amerikanske astronomen Carl Sagan: ”Vi är stjärnstoft – vi är ett sätt för kosmos att lära sig mer om sig själv”.

En kvinna i publiken har varit på ett stort antal föreläsningar. Hon är fysiker i botten och har arbetat som dataanalytiker.

– Jag är väldigt intresserad av vetenskap generellt – även om allt här inte är precis inom mitt område lyssnar jag med stor behållning.

Klockan är 01:20. Nattmacka. Publiken sitter i små klungor i pausen mellan föreläsningarna och tittar ut genom domens många fönster. Någon är försjunken i sin dator. Regnet slår tyst mot glaset.

Professor Mark Pearce berättar att letandet efter lösningen på universums gåta – genom att söka svar i natthimlen - alltid funnits med i mänsklighetens historia. Åtminstone ända sedan Galileo ställde sig undrande på 1500-talet.

– Jag är inte astronom så för mig är det här lika exotiskt som för er, säger han om att föreläsa mitt i natten och berättar om det mikroskop som utvecklats vid KTH för att utforska universum och verkligheten utanför atmosfären.

Magiskt var ordet, sa Bull.

Text: Jill Klackenberg

Taggad som:
Till sidans topp