När forskarna själva får välja

Publicerad 2018-09-04

Vad skulle du bestämma ifall du var statsminister för en dag? Sista veckan före valet frågar vi tio av KTH:s forskare om vad de vill förändra.

En kraftfullare klimatpolitik, minskade samhällsklyftor och effektivare forskningsfinansiering är några förslag när forskare och lärare berättar om sina hjärtefrågor. Så här svarar de i en enkät:

Ulrika Gunnarsson Östling, Hållbarhet, utveckling och styrning:
– Min 9-åring suckar när jag rådfrågar honom om vad jag skulle göra som statsminister för en dag, ’du hinner ju inget’. Men om jag ändå önskar så vill jag ha en mer effektiv och klimaträttvis politik – det vill säga styrmedel för minskad klimatpåverkan som gör att klimateffekterna så lite som möjligt drabbar någon särskild socioekonomisk grupp eller någon specifik region, nationellt eller globalt.

– Jag önskar en politik som styr mot ett minskat resursutnyttjande. Jag vill se styrmedel som gör det självklart för många att dra ner på sin konsumtion av kött och mejeriprodukter. Och en stadsbyggnadspolitik som minskar bilberoendet, underlättar för medskapande av platser samt understödjer möten mellan människor med olika tillhörigheter.

Nina Wormbs, Historiska studier:
– Som tur är kan statsministern inte fatta avgörande beslut på endast en dag på kontoret. Och i en tid av ökande populism är jag tacksam över trögrörligheten i vår demokrati, utan att för den skull ta den för given.

"Större rättvisa, på alla områden"

– Men om jag fick reell möjlighet att påverka skulle jag arbeta för större rättvisa, på alla områden, som hälsa, utbildning, ekonomi och mellan könen. Ökade klyftor leder inte, som tidigare har hävdats, till stimulans och utveckling, utan skapar problem och spänningar i samhällen. Vi måste fördela våra resurser mer jämlikt, både i Sverige och globalt. 

– Om det är en alltför storslagen plan så kan jag börja med individualiserad föräldraförsäkring.

Erik Stenberg, Arkitektur:
– Framtidens stad och land för morgondagens medborgare måste byggas redan i dag men utvecklingen av hållbara lösningar i byggandet går för långsamt. Jag skulle därför tillsätta minst två byggministrar – för framtidens ledarskap är delat – med uppgift att leda ett miljö- och samhällsbyggnadsdepartement.

"Byggandet går för långsamt"

– Ingen annanstans kan Sverige minska sina koldioxidutsläpp och samtidigt bidra till ett hållbart samhälle med hundraårsperspektiv som i utvecklingen, byggandet, renoveringen och förvaltningen av vårt samlade byggda bestånd.

– Den samhällsbyggnadsmiljard som nu trillar ner i hundratals forskningsprojekt skulle bättre kunna koordineras mot Agenda 2030-målen genom byggministrar med ansvar och befogenheter att samla, leda och styra byggandets komplexa verklighet.

Maria Håkansson, Urbana och regionala studier:
– Om jag var stadsminister för en dag skulle jag stärka förutsättningar för en fri forskning, inte minst inom samhällsbyggnadsområdet. Samarbeten med offentlig och privat sektor är en viktig del av akademins uppdrag, och ger möjligheter att formulera nya forskningsfrågor och förutsättningar att prova och utveckla befintlig kunskap. Ökade krav på samfinansiering riskerar dock att de frågor som är nödvändiga att upptäcka och belysa för att kunna möta framtidens utmaningar inte i tillräcklig omfattning studeras.

– Det behövs forskning där inriktning och forskningsproblem formuleras självständigt inom akademin, av forskare, även med resultat som inte är omedelbart tillämpbara hos avnämare och samarbetsparter. Forskning som kan vara obekväm och ifrågasätta rådande kunskap, metoder, processer och målsättningar. Fri, ovillkorad forskning är en viktig förutsättning för en hållbar utveckling.

Lina Bertling, Elektroteknisk teori och konstruktion:
– Jag skulle önska ett politiskt arbete som eftersträvar strategiskt långsiktiga planer med samarbete över partigränser och mandatperioder. Exempelvis för forskning och utbildning, infrastruktur, försvaret och sjukvården.

"Förbud mot fossildrivna fordon"

– Några områden där jag med flera ser att det blivit fel gäller; sjukvården där vi måste ändra så att alla får bästa vård, vilket innebär att landstingen bör avskaffas, förskolan där vi måste sätta gränser för antal barn per förskollärare samt minska eller ta bort vinstkrav på statliga företag som Akademiska hus – och låta universitetens medel gå till sin huvudverksamhet.

– Ett område som berör min egen forskning gäller elnätet och elektrifiering. Här behövs en ny nationell plan för en framtida uthållig infrastruktur för energi och transportsystem där elektrifiering är ett nyckelområde. Exempelvis skulle jag gärna se förbud mot fossildrivna fordon från kollektivtrafik, utryckningsfordon och all yrkestrafik i stadsmiljöer. Vi ser nya möjligheter för exempelvis elektrifierat flyg där vi skulle kunna öka tillgängligheten i landsorten.

Gunnar Karlsson, Nätverk och systemteknik, svarar på frågan med ett scenario där han tillsammans med utbildningsministern, digitaliseringsministern och kulturministern drar upp planerna för att bygga Sverige vidare som kunskapsnation:

– Den första punkten i planen är att erbjuda kunskaps- och färdighetsprover så att alla kan styrka det man kan, oavsett hur man lärt sig det. Vi ger alla högskolor i uppdrag att gemensamt ta fram en databas med tentor och prov, som sedan expedieras av ett nytt institut: Swedish Validation, Examination and Assessment Institute. Eftersom det inte spelar någon roll hur man lär sig är vår andra punkt att öppna upp för en mångfald av utbildningsanordnare givet att de står under UKÄ:s kvalitetskontroller.

– Vidare som punkt tre föreslår vi att ersättning för utbildning, examination och studievägledning kan betalas av en högskolepeng som studenten disponerar för utbildning efter gymnasiet under resten av livet. Kulturdepartementet får som fjärde punkt uppdraget att främja synen på utbildning och kunskap för att bidra till att bildning blir det som ger status i samhället.

Tina Karrbom Gustavsson, Projektkommunikation:
– Om jag bortser från det uppenbara, att stora förändringar kommer att kräva många människors engagemang och mer än en dag, skulle jag se till att barn, ungdomar och vuxna i förskolan, grund- och gymnasieskolan och på högskolan ges tid till långsamma samtal.

"Ges tid åt långsamma samtal"

– I en tid präglad av rationalitetsideal som effektivisering, standardisering, automatisering och digitalisering är det viktigt att påminna om det långsamma och förtroendefulla samtalets värde och avgörande betydelse för kunskap, lärande och reflektion.

Mikael Karlsson, Miljö och energisystem:
– En statsminister fattar sällan själv avgörande beslut för en hållbar utveckling, men hen lägger förslag till riksdagen. Utifrån de svenska miljömålen framstår det som i särklass viktigast att skapa en bred överenskommelse om en serie långsiktigt verksamma styrmedel på klimatområdet. Främst bland dessa ligger nog en ordentligt och förutsägbart stigande beskattning av utsläppen av växthusgaser.

"Stigande beskattning av utsläppen av växthusgaser"

– En sådan skatteintäkt kan endera växlas mot sänkta skatter på till exempel arbete, eller användas för att finansiera investeringar som ger utsläppsminskningar eller som rör klimatanpassning. Klimatkrisen är alldeles för allvarlig för att inte prioritera främst under en dag som statsminister.

Ulf Sandström, Hållbarhet och industriell dynamik, vill göra ett experiment för att ta reda vilken som är den bästa modellen för att finansiera forskning:

– Jag skulle ta alla resurser som går till tredjepart-organisationer, typ forskningsråd, och avsätta dessa i två penningpåsar. Vardera lika stora. Den ena skulle få användas av tillskyndarna av forskningsrådsmodellen på det sätt som de anser bäst. Den andra skulle motståndarna till forskningsrådens praktiker få använda enligt sitt förstånd, det vill säga tillämpa en modell som redan föreslagits där resurser gavs till slumpmässigt valda svenska forskare oavsett om de vill ha pengar eller inte.

– Medlen skulle sedan få användas i tre år på samma sätt som forskningsrådssidans projektpengar som skulle vinnas i konkurrens. På motståndarnas sida skulle det inte vara konkurrens utan den som vill ha pengar skulle få det via slumpen och den som får pengar utan att själv kunna göra av med dem på forskning skulle få ge bort dem till kolleger inom universitetet som personen ansåg hade möjlighet att göra bra verksamhet. När perioden är slut skulle det ske en utvärdering: Vilka är det som har gjort mest för insatta resurser?

Jonas Åkerman, Strategiska hållbarhetsstudier, föreställer sig hur hans dag som statsminister skulle se ut:

– En hektisk dag på jobbet, ett hållbart transportsystem åstadkoms inte före lunch. Virtuella mötesformer har redan minskat resandet och stimuleras nu ytterligare. Regeringen ger högsta prioritet åt cykel, kollektivtrafik och nya hållbara mobilitetstjänster. Vi förnyar järnvägen och sträckan Stockholm-Malmö kommer att ta drygt tre timmar.

"Högre skatt i städer"

– I vägtrafiken görs beskattningen om så att drivmedelsskatter ersätts med en kilometer-skatt som är differentierad i tid och rum, vilket minskar behovet av ny infrastruktur. Reformen innebär en skattesänkning för de som kör bil på landsbygden, medan det blir högre skatt i städer.

– Före trekaffet betalade internationellt flyg och sjöfart noll procent i moms och lite för sin klimatpåverkan i förhållande till vägsektorn. Nu jämnar vi ut spelplanen, till en början genom temporära nationella styrmedel eftersom klimatförändringarna sannolikt anländer innan de internationella styrmedlen.

Enkät: Christer Gummeson

Till sidans topp