Marlene efterlyser ny bild av forskaren

Publicerad 2009-06-12

Hallå där, Marlene Ågerstrand, doktorand på avdelningen för filosofi, som har hämtat inspiration för frågan om jämställdhet inom akademin på konferensen ”Women in Academia”.

Marlene Ågerstrand


Vilket var det mest värdefulla inslaget på konferensen?

– Det var nog alla konkreta exempel på hur man kan jobba med jämställdhetsfrågor: allt från ledarskapsutbildningar och mentorprogram till ”genusbudgetering”, alltså att universitetet i alla ekonomiska beslut analyserar hur besluten påverkar kvinnor och män.
– En annan intressant idé som togs upp var att man vid post doc-studier ska få extra medel om man tar med sig sin familj, vilket skulle göra det lättare för kvinnor att forska utomlands.


Hur är dina erfarenheter från KTH i jämställdhetsfrågan?

– Egentligen har jag bara har positiva erfarenheter under min tid som doktorand här. Min avdelning har en jämn könsfördelning, och många av oss är engagerade i frågan. Vi har institutionens ledning med oss i den här frågan, vilket är viktigt för att inte känna sig som obekväm och besvärlig om man tar upp diskussioner om jämställdhet.
– Jag har två kvinnliga handledare, och det jätteviktigt för mig; att kunna se att de har ett liv utanför akademien, och ändå kan vara framgångsrika forskare.


Vilken del i den här frågan är viktigast för KTH att nå framgång i, tycker du?

– Att man får fler kvinnliga doktorander att fortsätta forska efter disputationen. Tittar man på statistiken är det lätt att bli nedslagen. Jag tror att det behövs fler förebilder. Som kvinnlig doktorand behöver man få uppmuntran att fortsätta en akademisk karriär, det är viktigt att handledaren peppar sina doktorander.
– En avgörande fråga för att nå framgång inom jämställdheten är att förmedla en modernare bild av forskaren.


Hur då?

– Många gånger passar inte kvinnor in i den stereotypa bilden av en forskare. Vi ses kanske inte som lika tävlingsinriktade och får ofta ta huvudansvaret för familjelivet. Jag tror att KTH tydligare måste förmedla en ny bild av forskaren: att det till exempel är acceptabelt, för såväl män som kvinnor, att man har ett liv vid sidan av forskningen med ett samhällsengagemang och ansvar för hem och familj.
– Trots att kvinnor ofta presterar bättre inom grundutbildningen blir det färre kvinnor ju högre upp i hierarkin man kommer. En anledning till det är nog att kvinnorna inte alltid anser sig passa in i den akademiska världen.


Vilka konkreta mål inom jämställdheten borde KTH uppnå härnäst, enligt dig?

– På kortare sikt borde det vara självklart att det ska vara lika hög andel kvinnor bland professorerna som det är bland studenterna. Det vore ett första mål för KTH att sträva efter. Jag tycker det skulle vara ett misslyckande om man inte nådde dit inom tio år.


Christer Gummeson