Marianne minskar flygets miljöeffekter

Publicerad 2009-10-07

Hallå där, Marianne Jacobsen, Sveriges första kvinnliga teknologie doktor i flygteknik, som nyligen disputerat vid KTH på en avhandling om hur man kan göra trafikflyget miljövänligare.

Marianne Jacobsen


Första kvinnliga doktorn i flygteknik – hur känns det?

– Egentligen känns det inte något särskilt för mig att vara den första kvinnan. Det är väl alltid kul med en sådan ”twist” i sammanhanget, men det är nog för mig som för alla andra som disputerat – jag är väldigt glad över att vara klar med avhandlingen. En härlig känsla i kroppen, men också en tomhet. Svårt att förstå att man är klar med detta efter så många år.


Har du ofta fått kommentarer som ”den enda kvinnan”?

– Ja, det har ju varit många spontana reaktioner om det genom åren. Det är klart att man sticker ut lite på exempelvis konferenser, att man märks lite mer. När jag pratar med utomstående kan det kännas lite synd att det är just detta som uppmärksammas och inte det man gör.
– Men bland forskarkolleger har jag inte fått så många kommentarer, och jag har aldrig på något sätt känt mig särbehandlad för att jag är kvinna.


Vad går forskningen i avhandlingen ut på?

– Mitt övergripande tema har varit att titta på hur man kan göra flygtrafiken mer effektiv ur miljösynpunkt; hur man kan optimera dagens passagerartransporter för att minska miljöpåverkan. Det handlar om två koncept: att minimera luftmotståndet vid flygningarna och att optimera flygbanan.


Hur då?

– För luftmotståndet har jag undersökt hur man på ett bättre sätt kan använda roder och klaffar på vingarna. Oftast används de bara vid start och landning. Men skulle man använda dem kontinuerligt under hela flygresan får man till exempel bättre lyftkraftsfördelning över vingen vilket skulle ge lägre motstånd.
– Man brukar räkna med att en sådan förändring skulle ge strax över en procents minskning av bränsleåtgången. Men tanke på vilken mängd flygtransporter det handlar blir det ganska stora volymer.


Och när det gäller flygbanan?

– Här har jag tagit fram en modell för hur man kan optimera utsläpp av olika ämnen, till exempel koldioxid, kväveoxid, kolmonoxid. Vitsen är att man ska kunna minimera den totala miljöpåverkan som de ämnena har genom att välja vissa sätt att flyga. Det handlar om flyghöjd, hastighet och liknande, exempelvis vilket gaspådrag piloten har under olika delar av flygningen.


Men du har inte tittat vilka vinster detta faktiskt har för miljön?

– Det är väl självklart att det ger vinster. Men jag har inte räknat på de specifika miljöeffekterna. Min inriktning har varit att titta på vilka metoder som kan användas för att minska miljöpåverkan och hur man formulerar och löser optimeringsproblem.


Och vad händer nu, var tar du vägen efter disputationen?

– Jag har fått arbete på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i Linköping. Jag visste att jag ville ut i industrin, det är det jag har satsat på och det känns bra att få se lite andra saker ett tag.


Christer Gummeson