Till innehåll på sidan

Många brister i lokalvårdarnas arbetsmiljö

Publicerad 2015-06-11

Trånga utrymmen, tunga städmaskiner, golvbrunnar som saknas och svårforcerade trösklar. Det är bara några av alla de faktorer som försvårar lokalvårdarnas arbete. Arbetsmiljön för den yrkesgrupp som vårdar andra KTH-anställdas arbetsmiljö har många brister.

På KTH arbetar ett 30-tal lokalvårdare. Under det senaste året har för första gången skyddsronder speciellt för lokalvården genomförts och en sammanfattande rapport från 13 skyddsronder på KTH:s campus på Valhallavägen pekar på en rad arbetsmiljöproblem.

– Städarna har ett av de tyngsta jobben på KTH, konstaterar Chris Druid, huvudskyddsombud på universitetsförvaltningen, den enhet som lokalvårdarna tillhör.

Den lista med åtgärdsförslag som Chris Druid sammanställt efter skyddsronderna berör allt från sladdhärvor på golven till dörröppnare, eluttag i trapphusen och för stora städområden. Även lokalvårdarnas skyddsombud Jelena Elfving har svårt att peka ut något enskilt ”största problem”, det är snarare mängden av små och stora brister som tillsammans utgör problemet.

Men hon nämner bland annat material- och sophantering, trösklar, dörröppnare och avsaknad av golvbrunnar.

– Att det inte finns dörröppnare överallt där vi ska igenom med städvagnen är ett stort problem. Vi har jättetunga städvagnar, ofta fullastade med vattenhinkar, tvålförpackningar, toalettpapper och annat som behöver fyllas på någonstans.

Passagen genom dörrarna underlättas inte heller av att städmaskinerna ofta måste lyftas över flera trösklar. Ett problem som uppmärksammades redan i en ergonomirapport 2006.

Leder till belastningsskador

Många problem bottnar i att byggnaderna på campus är gamla och illa anpassade till dagens förhållanden. De flesta soprum är till exempel för små vilket gör att sopsäckar staplas i högar på golvet. Att baxa upp tunga sopsäckar överst på högen frestar hårt på rygg och axlar – speciellt när högen vuxit över axelhöjd.

De utrymmen där lokalvårdarna förvarar material och städutrustning är också överlag trånga och illa planerade. Att få in städvagnen genom dörren kräver på sina håll millimeterpassning. I många hus finns dessutom bara ett enda städutrymme med golvbrunn så att vattnet i skurmaskinen enkelt kan tappas ur – även om byggnaden rymmer 5-6 våningsplan eller fler.

Kombinationen av trixandet i trånga utrymmen, många lyft och enformiga rörelser till exempel vid dammsugning, leder till att många lokalvårdare får belastningsskador förklarar Jelena Elfving.

– Min erfarenhet är att efter ungefär tre år med samma rörelser får de flesta problem med axlarna. Om jag har ont själv? Ja, varje dag, varje natt, det tror jag vi alla har.

Men problemen bottnar inte enbart i fysiska brister i arbetsmiljön menar Jelena Elfving. Det handlar också om attityder och okunskap hos anställda och studenter. De flesta lokalvårdare börjar halv sex på morgonen för att hinna städa undervisningssalar och andra studentutrymmen innan studenter och lärare strömmar till. Det arbetet ser de flesta andra KTH:are inte så mycket av.

– En del tycks tro att vi bara tömmer papperskorgar. Men det tyngsta arbetet gör vi ju på morgnarna, påpekar Jelena Elfving.

Många vågar inte säga ifrån

Hon skulle önska att nyanställda, doktorander och studenter fick tydligare klart för sig vad som ingår i lokalvårdarnas uppgifter och vad som är var och ens eget ansvar. Som att källsortera sina egna sopor till exempel – inte slänga krossat glas, plastförpackningar, pappersbuntar och uttjänta kläder i papperskorgen.

Jelena Elfving har arbetat på KTH sedan 2006 och varit skyddsombud i två och ett halvt år. Innan hon åtog sig uppdraget fanns inget skyddsombud bland lokalvårdarna. Att många lokalvårdare inte vågar, vill eller förmår säga ifrån, är också en del av problemet, menar hon.

– Man vill inte ”bråka”, har svårt att uttrycka sig på svenska eller vill bara orka fram till pensionen.

Ett första steg för att förändra situationen tycker hon vore att ge nyanställda lokalvårdare en ordentlig introduktion, både i jobbet och om KTH som arbetsplats.

– Alla andra nyanställda får introduktion men inte lokalvårdarna. Jag tror inte ens att alla de nyanställda lokalvårdarna vet hur personalchefen på KTH ser ut.

”Jättebra att det blir belyst”

Lokalvården på KTH sköts till största delen i egen regi, endast vissa lokaler städas av entreprenadföretag. KTH:s egna lokalvård ingår som en del i avdelningen för lokalservice som sorterar under universitetsförvaltningen. Det stora flertalet av lokalvårdarna är också tillsvidareanställda och många har arbetat länge på KTH.

Chris Druid, huvudskyddsombud.

Att deras arbetsmiljö ändå inte uppmärksammats i större utsträckning tror Chris Druid hänger ihop med att ansvaret är splittrat.

– Mellan Akademiska hus som äger och förvaltar lokalerna, verksamheten där lokalvårdaren har sin arbetsplats och lokalvårdarnas chefer på universitetsförvaltningen.

Britt-Louise Henriksson, administrativ chef/hr-ansvarig på universitetsförvaltningen håller inte riktigt med om att ansvaret är oklart. Det är den som hyr lokalerna som ansvarar för arbetsmiljön. I KTH:s decentraliserade organisation innebär det att varje skola/verksamhet ansvarar för arbetsmiljön i sina lokaler.

– Och det ansvaret gäller för alla som arbetar i lokalerna, oavsett om det är egen personal, inhyrda konsulter eller som lokalvårdarna, personal som är anställd av någon annan enhet på KTH.

Därför ska det egentligen inte behövas särskilda skyddsronder för lokalvården säger Britt-Louise Henriksson – lokalvårdarnas arbetsmiljö ska granskas vid skyddsronderna på den verksamhet där respektive lokalvårdare arbetar.

– Vi gör ju skyddsronder på skyddsområden, inte på personalkategorier. Men eftersom man missat lokalvårdarna på många håll är det jättebra att det perspektivet nu blir belyst.

Text: Ursula Stigzelius

Åtgärdsförslagen ses över. Inom universitetsförvaltningen har nu en grupp tillsatts för att gå igenom åtgärdsförslagen från skyddsrondernas rapport. I den ingår Britt-Louise Henriksson, Jelena Elfving, lokalvårdarnas gruppchef Heli Keskikastari, Marie Brinck, avdelningschef på lokalservice och Rose-Marie Löwenstig, nytt huvudskyddsombud på universitetsförvaltningen efter Chris Druid som går i pension. Gruppen ska återrapportera till UF:s samverkansgrupp i början av oktober.

Skyddsombud och skyddsronder på KTH

  • På KTH finns mer än 50 skyddsombud fördelade på olika skolor och avdelningar. På var och en av KTH:s tio skolor och på universitetsförvaltningen finns också ett huvudskyddsombud.
  • Varje skyddsombud har ett skyddsområde och skyddsronder ska genomföras i alla skyddsområden varje år. Det är arbetsgivaren som ansvarar för att kalla till skyddsronder.
  • Skyddsombuden utses av de fackliga organisationerna men måste också listas av arbetsgivaren för att bli officiellt registrerad som skyddsombud. På KTH är det Leif Svanblom, miljöcontroller och sekreterare i skyddskommittén, som listar nya skyddsombud och vidarebefordrar uppgiften till arbetsmiljöansvarig chef på respektive skola.
  • Arbetsmiljöarbetet samordnas bland annat i skyddskommittén och samverkansgrupper. Huvudskyddsombuden träffas också flera gånger om året för samråd i en egen grupp.