Malin vill folkbilda med bloggen

Publicerad 2009-01-23

Hallå där, Malin Sandström, doktorand på KTH inom beräkningsneurobiologi, som driver bloggen Vetenskapsnytt och slår ett slag för den bloggande forskaren.

Malin Sandström


Varför började du blogga?

- För att det är roligt att kommunicera om vetenskap. Egentligen började det som en frukostklubb. Vi var några doktorander som träffades för att presentera roliga forskningsuppsatser för varandra, ofta lite udda ämnen och infallsvinklar. Sedan när ett par av dem började ta sina examina splittrades gruppen och då började jag blogga i stället.


Har du något syfte med bloggen?

- Till en början vill jag mest ge utrymme för forskningsnyheter som inte naturligt hamnar i de stora medierna. Men med tiden har det vuxit fram ett mer uttalat syfte eftersom jag har märkt att det är väldigt få forskare som bloggar.

- I grunden rör det sig om den tredje uppgiften: att bygga broar mellan forskningen och de som undrar över något. Jag vill lyfta fram den vetenskapliga litteraturen som en resurs där man kan hitta kunskap.


Det handlar om folkbildning, alltså?

- Man kan se det som ett slags folkbildning, men med kommunikation. Bilden av forskaren på en piedestal som delar ut kunskap till folket är definitivt förlegad, och kan vara rent skadlig.

- Samtidigt kan det kännas lite pretentiöst att jag som ung doktorand ska ta en sådan roll. Men eftersom det inom forskarvärlden inte är någon annan som så ofta uttalar sig om tredje uppgiften, så får väl jag göra det tills någon annan bättre lämpad tar vid.


Vilka effekter har bloggen haft för din egen forskning?

- Den har gett många indirekta effekter. Jag har blivit bättre på att argumentera och föra ett resonemang i text. Det har varit mycket användbart när jag ska författa ”papers”. Det har överhuvudtaget påverkat mitt sätt att kommunicera om min forskning och gjort det lättare att få kontakt med forskare inom mitt område.


Andra sidoeffekter?

- Självklart har jag också fått många andra nya kontakter. Vilket i sin tur lett till att jag deltagit i konferenser i vetenskapskommunikation, praktiserat på tidskriften Science och jobbat extra som vetenskapsjournalist på Dagens Nyheter.

- Tillsammans har detta lett till min medverkan i ett bokprojekt om molekylär gastronomi, alltså matens kemi och fysik, med matskribenten Lisa Förare Winbladh. På så sätt har bloggandet gett mig forskningsanslag, arbetet med boken finansieras av Formas.


Hur ser du på bloggen som mediekanal, finns det några baksidor?

- I grunden är inte bloggen annorlunda än andra mediala utryck. Förr eller senare kommer den också att bli en ännu mer naturlig del av medielandskapet. Mycket handlar om att det är en generationsfråga, och att ta sig tid. Som etablerad forskare eller professor kan det vara svårt att få tid nog att blogga.


Text: Christer Gummeson

Malin Sandströms blogg