Lärare inspirerar för forskning

Salen fylls av studenter. Iolanda Leite , biträdande lektor inom ämnet social robotik vid avdelningen för robotik, perception och lärande, lägger sista handen vid sin presentation. Hon är en av de unga forskare som rekryterades till KTH förra året .

– Jag ska försöka få dem att förstå de viktigaste utmaningarna inom social robotik, säger Iolanda Leite.

Varje höst ordnar Skolan för datavetenskap och kommunikation, CSC-skolan, en dag då studenterna får ta del av några lärares forskning. Tanken är att de tidigt ska få en snabb inblick i de olika ämnen som det forskas om på skolan, berättar Maria Malmquist  som ansvarar för eventet.

– Första året finns det många tunga ämnen att plugga. Då kan det vara roligt att se vad studierna kan leda till på sikt. Vi vill att studenterna ska se att en akademisk karriär kan vara ett alternativ, säger Maria Malmquist.

Ökar samhörighet

Iolanda Leite gillar dagens upplägg.

– Det är en strålande idé. Jag tycker att det är viktigt att studenterna känner lärarna och vet vad de gör utanför klassrummet. Om de vill vara med i forskning redan före masters-nivån får de veta vem de ska söka upp inom ett visst område. ­För KTH:s del tror jag att det här ökar studenternas känsla av samhörighet, säger hon.

Först ut bland lärarna är Sten Ternström  från forskningsområdet Tal, musik och hörsel. Med ljudliga illustrationer demonstrerar och berättar han om hur rösten kan studeras ur ett tekniskt perspektiv.

Wiebke Köpp , som forskar inom beräkningsvetenskap och beräkningsteknik visar hur man kan analysera data med hjälp av att visualisera dem.

Olle Bälter , Medieteknik och interaktionsdesign, berättar om en ny effektivare studiemetodik från Open Learning Initiative vid Stanford University. Metoden bygger på att använda klickdata.

Sonja Buchegger , teoretisk datalogi, engagerar studenterna genom att tala om hur vår integritet hotas på nätet och uppmanar dem att som datatekniker ta sitt ansvar.

Mycket kvar att lära robotar

När det blir Iolanda Leites tur berättar hon om sitt mål: att ta sociala robotar från labbet ut i verkligheten.

– Men robotarna är dåliga på att anpassa sig till olika användare och sociala kontexter. De har ett repetitivt och begränsat beteende. Det krävs mycket data för att lära robotarna sådant som vi gör utan ansträngning.

Iolanda Leite visar en film på roboten Kevin som blir helt ställd och avslutar samtalet när någon kommenterar vädret. Utmaningen är att lära robotarna vilka svar och uttryck som förväntas vid en dialog. Genom samtal med människor får Kevin lära sig att vissa kommentarer inte kräver svar.

Många studenter har frågor till Iolanda Leite under frågestunden och när dagens program är avslutat står de på kö för att fortsätta prata. Någon vill resonera kring vad som verkar omöjligt i dag men som kan bli verklighet i framtiden, en annan undrar inom vilka delar av samhället den sociala robotiken kommer att göra nytta, andra vill veta detaljer som vilket taligenkänningsprogram hon har använt i sin forskning.

Minst en av studenterna är intresserad av att få delta i Iolanda Leites forskning redan nu.

– Det kan vara lite svårt eftersom de just börjat sin utbildning, men samtidigt finns det en rad uppgifter som är möjliga. De skulle kunna samla in data eller göra enklare programmeringar, säger Iolanda Leite.

Text: Ann Patmalnieks