Till innehåll på sidan
Teres byggde en ö för att väcka frågan om vem som har rätt att ta plats i det offentliga rummet. (Foto: Christer Gummeson)
Teres Selberg byggde en ö för att väcka frågan om vem som har rätt att ta plats i det offentliga rummet. (Foto: Christer Gummeson)

Konstgjord ö var snäll graffiti

Publicerad 2013-09-24

Den unika försäljningen av en ö utanför Djurgården lockade sju personer på visning i söndags. Uppmärksamheten kring annonseringen på Blocket blev desto större, både i sociala medier och i dagstidningarna.
– Det här är ett sätt att visa hur lite vi får påverka vår närmiljö. Jag ser ön som en snällare variant av graffiti, säger arkitekturläraren Teres Selberg.

När Teres Selberg på måndagen stod i föreläsningssalen på Arkitekturskolan var annonsen på Blocket det givna samtalsämnet bland studenterna.

– Roligt att det får sådan genklang, det är ju det som är vitsen, var kommentaren från en av studenterna i salen.

Annonsen om försäljningen av en 8 kvadratmater stor skärgårdsö för 70 000 kronor fick större gensvar än Teres Selberg väntat sig. Eller i alla fall fler seriösa svar än hon hade trott. Många spekulanter hörde av sig med frågor om man kunde få bygglov på ön, och till och med om försäljningen inkluderade jakträttigheter.

– Men det var också flera av dem som hörde av sig, som förstod att det inte var en tomtförsäljning i vanlig bemärkelse, säger Teres Selberg, som är adjunkt på KTH:s arkitekturskola.

Visningen av ön på söndagen.
Visningen av ön på söndagen.

Ryktet om ö-försäljningen spreds snabbt i de sociala medierna. Flera lokaltidningar och även riksmedia hakade på. Teres Selberg berättar att avsikten med annonseringen var att sätta fokus på frågan om vilken frihet som finns kring att ta plats i det offentliga rummet.

Moderna städers vattenlinjer har förändrats mycket över historien, då städerna har vuxit ut i vattnet. I dagsläget är det i princip bara kapitalstarka företag som har möjligheten att bygga, menar hon.

Bara kapitalstarka företag

– Jag är inte kritisk till byggandet sig. Jag vill väcka frågan om det inte borde vara öppet för fler, och att det skulle kunna ske mer spontant.

Teres Selberg är med i organisationen ”Arkitekter utan gränser”. Bland annat har hon arbetat i flera slumområden i afrikanska städer, och fascinerats av hur spännande stadsbyggnationen blir, trots de svåra sociala förhållandena.

– Det gällde både publika ytor och semi-privata utrymmen där man ofta lyckats mycket bättre än vad vi gör. Exempelvis när man driver näringsverksamhet på gatan direkt utanför sina privata bostäder. På så sätt inreder man samtidigt gatumiljöerna, som är en central del av staden. Det finns ett stort värde i den här informella stadsbyggnaden som jag har lärt mig mycket av, säger hon.

Genom att bygga en egen ö utanför Djurgården ställer Teres Selberg frågan vem som har rätten att utforma stadsmiljön i Stockholm. Ska det fortsatt vara ett privilegium främst för resursstarka privata intressen eller ska rätten finns på medborgerlig nivå?

Större frihet på havet

Att hon valde att bygga och placera en ö i Saltsjön beror på att vattenmiljöer verkar vara en gråzon i sammanhanget utan samma formella begränsningar som i staden.

– Livet är lite friare för de som har båt. På havet har man värnat mer om friheten. Därför fanns det ett visst spelrum till att uppföra en installation i vattnet.

Jag vill visa upp för våra studenter vilken frihet vi har

Förra gången Teres Selberg hamnade i mediernas blickfång var för filmen Grattis älskling. Filmen finns på Youtube och visar hur hon klipper av sitt eget långa hår framför vita monoliter och uppstoppade djur. För varje hårtest som faller visas i bakgrunden bilder från arkitekturhistoriens mest kända verk.

– Det här var mitt sätt att kommentera hur liten plats kvinnan har i vår arkitekturhistoria. Byggnaderna som visas i filmen är de referenser som påverkat mig mest under min utbildning. Alla är skapade av män.

Men även om hon lyckats hamna i mediernas rampljus flera gånger är Teres Selberg ganska obekväm i de miljöerna. Hon är inte särskilt aktiv i sociala medier, och har till exempel inte något Facebook-konto. Anledningen var bland annat att hon för några år sedan noggrant läste igenom de villkor och rättigheter som gällde hos mediejätten.

– Jag kom fram till att Facebook i princip ägde det material som jag skulle ha publicerat där. Det kändes inte ok. Jag vill inte vara utlämnad till ett företag på de villkoren, säger hon.

Nu när annonsen är avslöjad som ett konstnärligt statement fortsätter Teres Selberg sitt samtal i klassrummet om arkitekturens förutsättningar:

– Jag vill visa upp för våra studenter vilken frihetsgrad vi har i vårt yrke. Egentligen är allt möjligt, både i staden och med naturen. Som arkitekter är vi priviligierade att få vara med och utforma vår närhet. Frågan är bara under vilka villkor vi tillåts använda vårt kunnande.

Tex: Christer Gummeson

Annonsen på Blocket

Teres film Grattis Älskling