Konsten att utbilda ingenjörer

Publicerad 2017-03-31

Arnold Pears är KTH:s första professor i ingenjörsämnets didaktik. Genom forskningen vill han utveckla ingenjörsutbildningen och förändra synen på yrket så att fler kan identifiera sig som framtidens ingenjörer.

Den nya professorstjänsten är ett led i KTH:s satsning på att bli världsledande inom ingenjörsutbildning förklarar Lena Gumaelius, chef för Skolan för teknikvetenskaplig kommunikation och lärande, ECE.

– Vi vill vara bäst på att utbilda ingenjörer. Och då måste vi ha en forskningsbaserad utvecklingsplan, vi kan inte gissa oss fram.

Därför har ECE-skolan länge sökt någon som kan samordna och vidareutveckla skolans forskning i ämnet. Kravet på den personen, säger Lena Gumaelius, var förutom formell kompetens att det skulle vara ”någon med ett genuint intresse för hur det är att undervisa i ingenjörsämnen och som tror på att det är viktigt att veta hur man lär sig till ingenjör”.

Den kravspecifikationen stämmer väl in på Arnold Pears. Ända sedan han började undervisa, som lektor i datavetenskap, har han intresserat sig för ingenjörsutbildningens utformning och förutsättningar. För ja, han tycker att det är speciellt att utbilda ingenjörer.

– Absolut. Det är speciellt för att man fokuserar på att skapa resultat. Naturvetenskapen karaktäriseras annars av sökandet efter den perfekta sanningen. Men som ingenjör måste du söka en lösning som är tillräckligt bra, kan levereras i tid och inom en viss budget. Det finns ingen perfekt lösning, konsten är att välja och kunna presentera sitt val.

Fokusera på didaktiken

Han disputerade med en avhandling om datorarkitektur och datavetenskapen var länge hans huvudsakliga forskningsområde. Men samtidigt hade han ämnesdidaktiken som ett parallellt forskningsspår.

– För sex, sju år sedan insåg jag att det inte höll att fortsätta på det viset, det går inte att bli excellent inom två områden. Då bestämde jag mig för att fokusera på didaktiken.

Arnold Pears är född och uppvuxen i Australien.  Han doktorerade vid La Trobe University i Melbourne, där han också arbetade fram till år 2000 med avbrott för några perioder som gästforskare i Frankrike.

Till Sverige kom han via, vad han själv kallar ”den vanliga importvägen”, en svensk flickvän. Pears fick jobb på Uppsala universitet och har nu arbetat där i 17 år.

Brett perspektiv

Professorstjänsten på ECE-skolan blev Arnold Pears tipsad om av KTH-kollegor som tyckte att han borde söka. Han tillträdde 1 mars men arbetar än så länge bara 20 procent här eftersom han under en övergångsperiod även har kvar tjänsten på sin gamla arbetsplats.

I Uppsala är han föreståndare för avdelningen för datateknik och ställföreträdande prefekt vid institutionen för informationsteknologi, åtaganden som inte går att släppa direkt.

Vetskapen om att det på KTH fanns intressanta, och intresserade, kollegor var en av anledningarna till att han sökte tjänsten. Och att börja bygga upp ett starkt forskarteam kring ingenjörsämnets didaktik är bland det första han vill ta itu med.

Uppdraget, att genom forskningen bidra till den strategiska utvecklingen av civilingenjörsutbildningen, vill Arnold Pears gärna se i ett brett perspektiv. Det handlar om ingenjörsrollen, synen på vad en ingenjör är och vem som kan bli det.

– Har vi bara 15–20 procent tjejer på vissa av utbildningarna måste vi börja fundera på varför så många tjejer väljer att inte bli ingenjörer. Hur gör man ingenjörsrollen till en tillgänglig identitet för fler? Det är otroligt viktigt för Sveriges framtid.

Ändra på undervisningen

För att möta det behovet menar han att det även behövs mer forskning om skolans teknikundervisning. Hur ser den ut idag och hur kan den utvecklas för att väcka ett större intresse för teknisk utbildning?

– Vi måste ändra på vårt sätt att undervisa i naturvetenskap/teknik. Idag talar vi, på ett ganska subtilt sätt, om för vissa att det här är ingenting för dig. Frågan är hur man förmedlar till lärare hur man kan skapa ett mer inkluderande arbetssätt.

Därför uppskattar Arnold Pears också att didaktikforskningen på KTH är praktiknära. Möjligheten att bedriva en forskning som kombinerar lärarutbildning med vidareutveckling av ämnesdidaktiken var ytterligare en anledning för honom att söka tjänsten på KTH.

– Jag tror mycket på att förändring måste ske lokalt, genom att engagera de människor som dagligen står inför problemen, för att nå resultat.

Text: Ursula Stigzelius

Personligt:

  • Namn: Arnold Neville Pears
  • Ålder: 53 år
  • Bakgrund: Uppvuxen i Melbourne, Australien, doktorerat i datavetenskap vid La Trobe University i Melbourne. Utbildningsansvarig, föreståndare för avdelningen för datavetenskap och ställföreträdande prefekt vid institutionen för informationsteknologi på Uppsala universitet.
  • Familj: Fru och två barn, 14 och 12 år gamla.
  • Bor: I Marielund, strax utanför Uppsala.
  • Fritidsintresse: Fäktning, tränar en gång i veckan och har tidigare tävlat.
  • Motto: ”Man ska alltid bygga framåt”. Formulerat under doktorandarbetet efter att hans handledare av misstag råkat radera alla data om den nästan färdiga plattform Pears arbetade med. ”Det var bara att börja om från början – och det blev faktiskt bättre.”

Didaktik kan definieras som vetenskapen om alla faktorer som påverkar undervisning och dess innehåll, och sätter fokus på lärande och hur lärande organiseras. Ordet kommer av det grekiska ordet för undervisa, didaskein.

Till sidans topp