Kommunikatör som bygger broar

VÄGEN TILL KTH

Publicerad 2018-09-27

Brobyggare mellan akademi och näringsliv. Skrivande människa med starkt samhällsengagemang. Sofia Tatsis är kommunikatör på KTH Näringslivssamverkan och skriver på en roman.

VÄGEN TILL KTH

  • Varför föll valet på KTH och hur har vägen hit sett ut?
  • Campi publicerar en serie artiklar där medarbetare – forskare, lärare och teknisk-administrativ personal – med olika bakgrund och inriktning berättar om sin väg till KTH.

Sofia Tatsis får en bra känsla när hon går till jobbet på morgnarna.

– Jag ser de vackra röda tegelbyggnaderna och alla studenterna. Det blir så påtagligt vad vi gör på KTH. Det är kunskap som värdesätts här och jag vet varför jag valde den här arbetsplatsen.

Hennes kontor ligger högst upp i byggnaden som kallas Zing-zing, en bit från skolorna och KTH:s ledning.

– Vi rör oss mellan olika nivåer här och i näringslivet. Vårt uppdrag är att skapa en bro mellan näringslivet och KTH, säger Sofia Tatsis.

Just nu arbetar avdelningen bland annat med att göra hemsidan mer lättillgänglig och tilltalande för näringslivet. De ska också lansera en plattform där alumner och studenter ska kunna ha utbyte.

Skrivandet fanns med tidigt. Hon hittade nyligen anteckningsböcker med dikter som hon skrev när hon var elva år. Hon har skrivit två manus till romaner som hon skickat in till förlag och fått förslag på ändringar.

– Sedan kom livet emellan och manusen blev liggande.

Jobb i Bryssel

På estetiskt inriktade Södra Latins gymnasium hamnade Sofia Tatsis precis rätt. Hon spelade teater och hade lärare som såg hennes ambitioner. Efter gymnasiet började hon läsa grekiska i Aten.

– Min pappa är från Grekland och jag förstod att jag borde utforska mina rötter. Jag ville ta reda på hur mycket grek jag var. Jag kom på att jag var väldigt lite grek.

Åter i Sverige började hon läsa socialantropologi i Lund, fortsatte med statsvetenskap och internationella relationer.

Sofia Tatsis trivdes så bra inom akademien att det blev svårt när hon väl tagit sina dubbla magisterexamina.

– Jag skulle ut i arbetslivet men visste inte vad jag ville göra. Någon sa ”Åk till Bryssel, där behöver de sådana som dig”.

Hon fick jobb i Bryssel, på utvidgningsenheten för det slovakiska teamet där hon arbetade med ”minoritets- och kvinnofrågor”.

– Att se kvinnor som en minoritet var ganska stötande. Men jobbet i sig var verkligen intressant.

Firma för copywriting

Efter det kom hon tillbaka till Sverige och började på Migrationsverket. Hon handlade asylärenden och tyckte sig se ett mönster bland ärendena. Det var ofta unga flickor som saknade pass och berättade lite väl snarlika historier.

– Det här var året innan filmen Lilja 4-ever kom och ingen pratade om trafficking. Men det var något som inte stämde. Till slut blev polis och åklagare inblandade. Det rörde sig mycket riktigt om trafficking.

Hon började arbeta på en kvinnoorganisation, bland annat med att ordna utbildningar om människohandel för domare och poliser i Ryssland.  

Nästa uppdrag blev för polisens människohandelskommission. Den här gången gällde det Rumänien, Polen och Estland. Hon var med när polisen sprängde bordeller.

– Det kom lite för nära. En direkt misär framför ögonen. Jag har en sådan respekt för poliser som arbetar med människohandel!

Sofia Tatsis behövde en paus. Hon bestämde sig för att öppna egen firma för copywriting, något som hon gått kurser i. Samtidigt flyttade hon ut till ett hus i skogen i Tyresö. Hon började skriva på en roman.

– Jag hade en idé om frihet och att få bestämma allt själv. Men orden kommer i samvaro med andra. Jag insåg vilken lyx det är att komma till ett kontor där någon säger ”Hej Sofia, hur mår du?”.

Hon lade ner firman, lämnade stugan och flyttade till Årsta. Hon ville tillbaka till akademien, kommunikatör på KTH kändes helt rätt.

– Jag har vänner inom akademien och visste att det finns en frihet på lärosäten. KTH:s varumärke lockade. 

Respekt för lärande

Nu har hon kollegor och ett mått av frihet att lägga upp sitt arbete. Dessutom får hon ägna sig åt samhällsnytta och omvärldsanalys, skriva artiklar och copy på webben.

– Jag har alla möjligheter och det är här samhällsförändringen sker.

Det finns en respekt för lärande och kunnande på KTH som hon själv delar. Men det finns utmaningar i att vara en stödfunktion till vetenskapen.

– Det är många som tycker att de är bra på att skriva, men det är inte säkert att de har tänkt på hur något landar hos målgruppen.

Ibland finns en bristande förståelse för det man gör som kommunikatör, tycker hon.

– Jag skulle vilja att man redan vid första samtalet förstod att min yrkesskicklighet ligger i att ta ansvar för hela kedjan. Det kan finnas budskap som inte ska kommuniceras just nu. Kommer något ut i fel skede kan det drunkna.

För egen del befinner hon sig nu i ett bra skede.

– Det är så att jag är nyförlovad med mitt livs kärlek som kommit tillbaka in i livet efter tio år. Jag fick en penna av honom och har börjat skriva på min tredje roman. Kanske blir det tredje gången gillt med mitt romanskrivande.

Text: Ann Patmalnieks

  • Namn: Sofia Tatsis.
  • Familj: 2,5 årig dotter och fästman.
  • Intressen: Skriva och läsa, samhällsfrågor.
  • Äter och dricker helst: Vatten med citron och vacker mat.
  • På nattduksbordet: Vitsvit av Athena Farrokhzad.
  • Ser på: Har slutat titta på något eftersom hon är i en skrivarfas (undantaget valvakan).
  • Dold talang: Kan sjunga högt och rent och tar fyrstrukna ciss.
  • Favoritpryl: iPhonen som går att använda till allt, ringa, skriva på, ha som timer.
  • Bästa tid: Inte morgnar.
  • Gör mig glad: Omtänksamhet.
  • Gör dig upprörd: Arrogans.
  • Mitt största misstag: Jag flyttade ut i huset i skogen och förstod sedan att det skulle ha förblivit en dröm. Men jag ser det inte som ett misstag utan som en erfarenhet som gav insikten om att jag behöver bo och verka i ett sammanhang.
  • Dröm för mänskligheten: Att vi kollektivt ska hitta ett sätt att ta oss fram i samklang i stället för att bestämma oss för att världen är fientlig. Det gäller inte minst i jobbsammanhang.
Till sidans topp