
Klimatproblemen – en fråga om rättvisa
Forskare varnar för att mänskligheten överskridit fyra av nio gränser för hur mycket jorden tål innan vi står inför en drastisk klimatförändring.
Enbart tekniska lösningar räcker inte för att rädda planeten jorden, enligt den nya forskningen.
Studien publiceras i tidskriften Science och följer upp 2009 års uppmärksammade artikel i Nature kring planetära gränser, som slår fast hur långt vår miljöverkan kan gå innan hela planetens stabilitet hotas.
För första gången ges nu forskningen den sociala kontext som krävs för att hitta fram till en lösning på klimatproblematiken, enligt Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria på KTH, och en av medförfattarna.
– Denna problematik går inte längre att hålla inom naturvetenskapens kunskapsramar utan måste ses i relation till samhälle och politik. Därför är det ingen slump att artikeln presenteras på World Economic Forum, säger Sverker Sörlin, som även var med om att introducera begreppet planetära gränser 2009.
Dubbel orättvisa
Artikeln i Science ger inga konkreta råd eller handlingsplaner för att bygga ett hållbart samhälle utan pekar den på de bakomliggande orsakssambanden.
Bland annat konstateras att olika delar av världsbefolkningen bidragit i olika hög grad till miljöförstöringen. Sverker Sörlin beskriver det som en dubbel orättvisa:

– Först fick många inte vara med om kalaset och när baksmällan kommer är det de som råkar mest illa ut.
Genom att ta upp begrepp som rättvisa och fördelning i relation till hur planetens gränser har överskridits ges en hjälp i prioriteringarna för samhället och politiken, menar Sörlin.
– Det finns en del idéer om hur tekniska rationaliseringar ska lösa detta, medan andra vill se en djupare förändring av samhället. Vi säger indirekt, genom att ut peka gränserna, att det inte går att enbart söka lösningar som är tekniska eller organisatoriska. Det ligger inbäddat i begrepp som rättvisa och fördelning att detta inte går att lösa utan att hantera större samhällsfrågor.
Till dem som efterlyser mer konkreta handlingsplaner är budskapet: läs den rapport som Miljöforskningsberedningen presenterade under hösten. Beredningen, där Sverker Sörlin ingår, inrättades av den tidigare regeringen men slutsatserna gäller oavsett partifärg, enligt honom.
"Gäller att inte bli pessimist"
I rapporten utvecklar han fyra handlingslinjer som tar avstamp i behovet av en bredare kunskapsbas än enbart den naturvetenskapliga.
– Hindren för genombrott i dag ligger inte i första hand i att vi saknar naturvetenskaplig förståelse utan snarare tillräcklig kunskap om hur samhällen förändras, inom områden som ekonomi, beteende, kultur, konsumtion, värderingar – hela fältet.
Sverker Sörlin efterlyser ett bredare förhållningssätt till miljö där rättvisa och fördelning står i centrum.
– Vi ser nu hur discipliner inom humaniora och samhällsvetenskap går samman inför de globala utmaningarna. Det gör det lättare för naturvetenskapliga forskare att hitta partners som formerat sig i denna riktning, säger han och ger KTH-centrat Environmental Humanities Lab som ett exempel (se faktaruta).
Även om det blir allt mer bråttom att hitta fram till en omställning gäller det inte att bli pessimist, menar han.
– Det går att få till snabba förändringar om vi lyckas vända utvecklingen. Det har vi många exempel på i historien, till exempel demokratins genomförande, folkhälsans förbättring, kvinnors och olika sexuella minoriteters rättigheter. Visserligen går den typen av processer irriterande långsamt när vi står i historiens nu, men många av dessa har skett på några årtionden.
Text: Magnus Pahlén Trogen