Att innehållet i tidningen engagerat och all den feedback som jag fått genom åren, har varit det roligaste, säger Christer Gummeson, om sina 16 år som redaktör för Campi. (Foto: Marc Feminia)

Journalist med uppdrag forskare

Publicerad 2018-12-19

I tusentals artiklar och i nästan två decennier har redaktören och reportern Christer Gummeson skildrat allt från forskarnas vardag och villkor till de senaste rankingsiffrorna i personaltidningen Campi. Nu läggs tidningen ner.

– Allt har sin tid. Det har varit väldigt roligt, men det är verkligen dags för en förändring, säger han när vi träffas i caféet på Open Lab på KTH Campus.

I kassan får han frågan om han är student och har ju därmed rätt till kaffe till rabatterat pris.

– Det är ju det här med det livslånga lärandet vet du, säger han, märkbart nöjd med att han återigen får höra att han ser så ung ut - sina 54 år till trots.

I augusti 2002 kom Christer Gummeson till KTH med uppdrag att starta en personaltidning, som en del i ett arbetsmiljöprojekt, och i december för exakt 16 år sedan kom första numret ut.

Första numret av Campi.

”Aktualitet, närhet och delaktighet” var nyckelorden i Christer Gummesons programförklaring. I första numret fanns rubriker som ”Tips för stillasittande” ”Kampen om lönekakan pågår” och ett stort porträtt på Henrik Artman som berättade om sin vardag som lärare och forskare på KTH.

Innehållet i tidningen är som en spegel av KTH:s utveckling under samma tid. Mycket har hänt sedan Campi startade. KTH har blivit betydligt större, mer internationellt, konkurrensen har ökat och KTH har fler och större campus. Christer Gummeson har sett många rektorer och dekanusar komma och gå.

– Ja, det är stor skillnad. KTH har generellt blivit mer professionellt skulle jag säga genom att mätas mot andra lärosäten.

Tidningens typsnitt, format, logga har givetvis förändrats genom åren, men innehållet har bestått och återkommit.

Nya pedagogiska grepp, jämställdheten eller snarare bristen på den, omorganisationer, alla möjliga aspekter på arbetsmiljön och kvalitetsfrågor är några av dem.

Christer Gummeson har varit reporter, fotograf, filmare och samtidigt hållit ihop helheten och värnat varje notis, rubrik och inslag. 

Genom en kombination av flyhänthet och noggrannhet har han fyllt och planerat tidningen som skickats ut till KTH:s personal – först analogt sedan digitalt.

Att vara enmansredaktör kräver en ganska stor portion mod, envishet och integritet. Du är kollega med den du ska intervjua och Christer Gummeson har härbärgerat många förtroenden under årens lopp.

Det gäller att våga välja och välja bort i nyhetsflödet.

– Det händer ju otroligt mycket så du måste sovra och försöka berätta om utvecklingen och forskarnas arbetsvillkor och vardag kopplat till utvecklingen i samhället.

På en stor arbetsplats finns alltid frågor att ventilera, problem att lösa och utmaningar att hantera. En personaltidning kan vara ett sätt att hålla samtalet levande och göra organisationens konturer tydligare.

– Öppenhet och diskussion är lite av livsnerven för just ett universitet.

Vad är du mest stolt över?
Christer Gummeson tar tid på sig och tänker efter när han ska bläddra i minnet bland artiklar, intervjupersoner och uppslag.

– Men det är ju inte klokt vad man glömmer! Men när vi skrev om att en stjärnforskare, som KTH rekryterat, fastnat i migrationsverkets administrativa kvarnar och rekryteringen höll på att gå om intet.

Efter att artikeln publicerats ändrade migrationsverket sina regler, professorn som gjort rekryteringen skickade omgående tackmejl till Campi.

– Det var stort – att se att tidningen faktiskt gjorde skillnad.

Dags för förändring, men med fortsatt fokus på KTH:s forskare.

Christer Gummeson nämner också förra höstens artiklar i samband med #metoo där han i ett upprop bad anställda dela med sig av sina erfarenheter av övergrepp och kränkningar.

Samtal och brev strömmade in. Andra universitetstidningar hörde av sig och ville veta hur han gått tillväga.

– Det är ju en jätteviktig fråga och visade att många kvinnor hade så pass stort förtroende för Campi att de ville dela med sig. Det är jag både stolt och tacksam över.

Vad har varit roligast?
– Att se att innehållet i tidningen engagerat och all den feedback som jag fått genom åren. En resa till Chicago och studiebesök på ett partneruniversitet, University of Illinois, var också en höjdare.

Vad ska du göra nu?
– Jag ska vara innehållsansvarig för gruppen forskare och fortsätta att skriva om forskarnas tillvaro fast på KTH.se.

Som alltid tar han tacksamt emot tips på bra nyheter och viktiga berättelser.

Artiklar och nyheter riktade till KTH:s anställda kommer att leva vidare på KTH.se ( se artikel ). Campi-artiklar, sedan fem år tillbaka, kommer att finnas tillgängliga på webben.

Är du nostalgisk?
– Nej, verkligen inte. Var sak har som sagt sin tid. Känns bara lite vemodigt just nu.

Christer Gummeson går fram till kassan igen. Dags för påtår.

Text: Jill Klackenberg