Johan siktar ett virtuellt campus

Johan Thorbiörnson
Projektet Virtuellt Campus ska resultera i bättre hjälpmedel på nätet för KTH:s studenter, säger Johan Thorbiörnson.
Publicerad 2009-09-14

Moderna hjälpmedel på nätet ska ge fler studenter de verktyg de behöver för att lyckas med sina studier. Mötesplatser, föreläsningar, kurslitteratur – det mesta av det som finns tillgängligt för KTH:s studenter i den fysiska världen ska också gå att arbeta med i den virtuella. Det är målet för det nystartade projektet Virtuellt Campus.

Ett bra universitet tillhandahåller inte bara ett bra faktainnehåll i utbildningen utan också mycket annat påpekar Johan Thorbiörnson, föreståndare för RCN, Resurscentrum för nätundervisning och projektledare för Virtuellt Campus.

– Mötesplatser, bra lärare, tydliga examinationer, studiekamrater, nätverk, allt sådant bidrar till att forma en bra community.

I dag borde det vara en självklarhet för ett bra universitet att också tillhandahålla allt detta på nätet, anser han. Studenterna är ju redan där – de rör sig obesvärat mellan den fysiska världen och den virtuella, träffas lika självklart på nätet som på campus gräsmatta.

– Mycket av det vi människor ägnar oss åt – umgänge, omvärldsbevakning, studier och nöjen – utför dagens studenter på ett naturligt sätt via datorn. Vill vi vara där studenterna är måste KTH:s campus också finnas på nätet, säger Johan Thorbiörnson.

Stärkt fysiskt campus

Men avsikten med Virtuellt Campus är inte att skapa en virtuell kopia av, eller ersätta, KTH:s fysiska campus med ett virtuellt. Utan att skapa en struktur som stärker det fysiska campuset och ger en flexibel tillgänglighet både i lektionssalar, på resor och i hemmet.

– Vi vill ge verktyg och förutsättningar som utnyttjar det bästa av de bägge världarna, förklarar Johan Thorbiörnson.

I projektet ingår att utveckla användarstödet på flera sätt. Några av de tjänster som ska etableras är en mötesplats (forum) för studenter och lärare, ett effektivt system för stöd för examination på nätet som är mer integrerat med studentens lärande och som kan användas för uppföljning av resultat.

En ambition är att göra en större del av KTH:s kursutbud tillgängligt även i distanssituationer. Men även på en kurs där merparten av undervisningen ges på KTH:s fysiska campus finns mycket att vinna på att använda mer av virtuella hjälpmedel, framhåller Johan Thorbiörnson.

– Lärandet är ju individuellt och mycket av det grundläggande kan göras på nätet. Och att, som komplement till övrig examination, använda kontinuerliga examinationer typ lappskrivningar via nätet, ger möjlighet att snabbt upptäcka studenter som behöver stöd. På så sätt kan mer tid frigöras för det genuina mötet med studenterna.

Samla i enhetligt ramverk

Redan i dag finns mycket information och många funktioner tillgängliga via KTH:s webb, till exempel Ladok, Mina sidor, studiehandböcker, scheman och litteraturlistor. Virtuellt Campus syftar heller inte i första hand till att skapa nya system utan till att samla de funktioner som finns inom ett enhetligt ramverk.

– Det handlar mycket om att skapa enkelhet för användaren, identifiera det som finns i dag och tillhandahålla det på ett bredare sätt, förklarar Johan Thorbiörnson.

Standardisering och enhetlighet genom att kunna dela data mellan olika system är nyckelord för projektet. I dag erbjuder KTH:s webblandskap en spretig flora av system som är olika uppbyggda och kommunicerar dåligt med varandra, enligt Thorbiörnson. Ramverket ska göra det lättare att navigera på webben, kommunicera på bredden och själv styra över sin användning, till exempel hur en fråga eller ett inlägg ska visas för andra användare.

Projektet Virtuellt Campus drivs i samarbete med institutionen för data- och systemvetenskap på Stockholms universitet. Projektet startade i maj i år och beräknas initialt pågå i tre år under vilken tid funktioner lyfts in och drivs vidare i den ordinarie verksamheten.

Närmast på dagordningen står nu arbetet med att utveckla den digitala examinationsprocessen och ett pilotprojekt med ett nytt ramverk för virtuella mötesplatser.


Text: Ursula Stigzelius. Foto: Håkan Lindgren.