Ingen smekmånad för Tina Karrbom

– efterlyser bättre utbildning för framtidens projektledare

Tina Karrbom Gustavsson
Tina Karrbom Gustavsson är utvecklingsdirektör för kunskapsklustret Flemingsberg.
Publicerad 2009-02-09

Nya utmaningar väntar utbildningen av framtidens projektledare, menar Tina Karrbom Gustavsson. Nyligen tog hon steget från lärare och forskare på KTH till rollen som praktiker. Hon efterlyser bättre redskap och nya övningar för morgondagens projektledare.

I december gick Tina Karrbom Gustavsson från rollen som forskare och lärare på KTH till posten som utvecklingsdirektör i Flemingsberg. Hennes nya uppgift är att samordna och driva på utvecklingen av området till ett framgångsrikt kluster inom området Life Science. Bland aktörerna finns KTH, Karolinska Institutet, Karolinska Universitetssjukhuset och Södertörns högskola.

– Visionen är bygga upp kunskapsstaden Flemingsberg som en plats där människor, idéer och kunskap föds och växer. Vi ska uppnå detta genom att skapa en ”triple helix” där motorn i klustret är en samverkan mellan samhället, akademierna och företagen, säger Tina Karrbom Gustavsson.

På KTH arbetade hon som lärare och forskare, bland annat inom projektledning och industriell ekonomi och organisation. När hon nu ska driva utvecklingen av Flemingsberg sker det i en projektorganisation där hennes roll är projektledaren. Steget från teori till praktik har väckt många tankar.

– Den bild som ges av projektledarrollen i mycket av undervisningsmaterialet stämmer dåligt överens med verkligheten. Vi är duktiga på att lära framtidens projektledare starta, planera och styra enskilda projekt med en tydlig beställare. Men i verkligheten kommer studenterna troligen att kastas in i ett flertal samtidigt pågående projekt, där projekten kan ha flera beställare parallellt, säger Tina Karrbom Gustavsson.

Kavla upp ärmarna

Den nya projektledarens uppgift blir att så snabbt som möjligt sätta sig in i projektets förhistoria, mål och arbetsmodeller. Och detta samtidigt som hon upprättar nya relationer till beställare och kunder, samt tydliggör sin egen roll och sätter upp delmål. Fjärran från någon smekmånad på jobbet, menar hon och tar ett exempel från sitt eget arbete.

– Min tredje arbetsdag bestod i ett möte med landshövdingen där jag förväntades redogöra för projektets historia och framtid, vilka vi är och våra styrkor, samt sätta det i relation till andra liknande utvecklingsprojekt i regionen. Det var bara att kavla upp ärmarna och leverera, säger hon och skrattar.

Det finns ett behov av fler övningar och verktyg för att förbereda studenterna inför liknande situationer, menar hon.

– De flesta av KTHs studenter kommer ut till kunskapsintensiva tjänsteföretag där de ska driva en mängd projekt samtidigt. Men det finns ingen startsträcka utan de förväntas tidigt prestera rätt mycket. Då gäller det att studenterna genom sin utbildning är väl förberedda på det, säger hon.

Mentor kan vägleda

En hjälp på vägen kan vara ett hitta en mentor som kan vara stöd den första tiden. Någon som varit en del av projektmiljön en längre tid och kan lotsa mellan olika, och ofta motsägelsefulla, berättelser.

– Den nya personen blir ofta översköljd av berättelser och då kan en mentor vara ett viktigt stöd. Själv har jag flera rådgivare som varit med i delar av historien, det hjälper mig att orientera, säger hon.

Om framtidens projektledare ska komma bättre förberedda ut i arbetslivet behövs fler empiriska studier, nytt undervisningsmaterial och praktiska redskap. Men då krävs att praktikerna välkomnar forskare i sitt dagliga arbete vilket dagens pressade scheman ofta sätter käppar i hjulet för, menar hon.

– Multiprojektledning är ett nytt område. Vissa av projektledarna och projektdeltagarna jag mötte i mina empiriska studier deltog i ett stort antal projekt samtidigt och flera av företagen bad om hjälp att bättre förstå hur medarbetarna upplevde sin arbetssituation och hur den kunde förbättras, säger hon.

Nästa steg kan vara en starkare specialisering inom projektledareyrket.

– Vi går mot en möjlig situation där vissa är duktiga på att dra igång projekt medan andra är duktiga på att driva dem, eller att avsluta projekt. Vi är inte där ännu men visst är det en möjlig utveckling, säger Tina Karrbom Gustavsson.


Text: Magnus Trogen, Foto: Lena Johansson.