Till innehåll på sidan
När miljöforskaren Josefin Wangel kritiserade miljöhänsynen i stadsdelen Hammarby sjöstad väckte det starka reaktioner. (Foto: Christer Gummeson)
När miljöforskaren Josefin Wangel kritiserade miljöhänsynen i Hammarby sjöstad väckte det starka reaktioner. (Foto: Christer Gummeson)

Hon biter gärna i det sura äpplet igen

Publicerad 2013-05-08

Sällan har ett inlägg från en miljöforskare på KTH fått sådant genomslag i debatten. När Josefin Wangel påtalade Hammarby Sjöstads och Norra Djurgårdsstadens bristande miljöhänsyn väckte det starka reaktioner både bland de ansvariga och hos allmänheten. För henne själv blev det också något av ett elddop i medieträning.
– Men jag biter gärna i det sura äpplet igen, säger hon.

Det var under vinjetten ”Dagens Stockholmare” som Josefin Wangel intervjuades i DN om stadsdelarna som brukar framhållas som Stockholms miljöföredömen.  Wangel, som forskar om hållbar stadsutveckling, konstaterade att varken Hammarby sjöstad eller Norra Djurgårdsstaden lever upp till de krav på energianvändning som man bör ställa på hållbart boende, enligt de mål som FN:s klimatpanel satt upp.

Då satte mediekarusellen i gång. På kort tid intervjuades hon i radio och tidningar, blev uppmärksammad på flera stora mediebloggar, fick många mejl, telefonsamtal och en uppsjö av inbjudningar om att delta i föreläsningar och paneldebatter. Plus alla kommenterar i sociala medier.

Enligt dn.se:s statistik delades hennes artikel nästan 600 gånger på Facebook. Därutöver tillkom alla andra slags delningar på Facebook.

– Det var fantastiskt att se att det finns ett sådant engagemang i miljöfrågan. Det inger hopp för framtiden och ökad tilltro för att lösa de problem som vi står inför. Om man som forskare vill bygga upp ett nätverk för sina frågor är det här en alldeles utmärkt väg att gå, säger hon.

Det finns en demokratiaspekt här som jag tycker är viktig. 

Men det fann också en baksida i uppmärksamheten. Josefins forskning har visserligen figurerat i medierna tidigare, men inte alls på samma nivå som den här gången. Nu blev hon varse om hur man som forskare kan mista kontrollen över sitt budskap. Någon av kommentarerna på nätet tyckte exempelvis att Josefin Wangel som miljöforskare borde inse att hållbara stadsdelar inte bara handlar om energianvändning.

– Visst är det rätt i sak, men det är samtidigt något som inte jag kan stå till svars för i det här sammanhanget. Man kan inte få med hela miljöperspektivet i en enda tidningsartikel.

För en forskare kan den situationen upplevas som otrygg, men man måste nog acceptera att medierna har ett annat sätt att kommunicera, menar hon: Ger man sig in i leken får man leken tåla.

Men vad är det för relevans egentligen med liknande kommenterar som publiceras på nätet?

– Det beror förstås på vem som står bakom. Men i grunden känns det viktigt att kunna bemöta kommentarer från många olika håll. Det finns en demokratiaspekt här som jag tycker är viktig. Det är viktigt att kunna föra en diskussion med allmänheten i sådana här frågor.

För sig själv formulerade Josefin sentensen ”Allt som du inte säger kan alltid hållas emot dig”, inspirerad av de klassiska förhörscenerna i amerikanska kriminalfilmer.

– Jag kan omöjligt täcka in alla delar av min forskning, dess relevans och konsekvenser i en intervju eller uttalande. Och det kommer alltid finnas någon som tar fasta på just det jag, eller journalisten, valde att inte fokusera på.

Josefin Wangel tror ändå att det är just detta som kan skrämma bort många forskare från att ställa upp för, som hon säger, ”populärmedia”, det vill säga medier där forskaren inte har full kontroll över texten, såsom i vetenskapliga eller populärvetenskapliga tidskrifter.

– Men man får nog som forskare lita på att de som läser tidningar och tar del av medierapporteringen gör det på ett moget, reflekterat sätt. Uppstår det missförstånd går ju de att rätta till i efterhand.

Det är just detta som kan skrämma bort många forskare från att ställa upp.

Josefin Wangel lyckades även få in fler och nya perspektiv i uppföljningarna till DN-artikeln.

– Nästa journalist som kontaktade mig ville vinkla frågan på ett annat sätt. Då fick jag chansen att föra in nya synsätt och bredda bilden av min forskning. Det gynnade både mig som forskare och journalisten, som fick en ny story att berätta. Men framför allt fick jag ut en mer nyanserad bild till allmänheten om vad det här handlar om.

Även de ansvariga för stadens byggprojekt kommenterade Josefin Wangels kritik. Bland annat slog projektledaren för Norra Djurgårdstaden fast på Stockholms stads hemsida att deras arbete grundas i ett ”genuint miljöengagemang”. Lite tråkigt, tycker Josefin Wangel, att de ansvariga i stället inte bjöd in henne för ett samtal.

Men snart kommer faktiskt den chansen. Josefin Wangel har blivit inbjuden att delta i ett panelsamtal på plats i Norra Djurgårdsstaden 14 maj då en paviljong ska invigas. För inbjudan står studenter från KTH:s arkitekturskola.

Centre for Sustainable Communications där du arbetar finansieras av bland andra Stockholm stad. Hur går det ihop med att du nu kritiserat stadens miljöarbete?

– Det går alldeles utmärkt. Det här är viktiga frågor att diskutera. Jag tar gärna en debatt i frågan och diskuterar hur vi kan gå vidare för att nå framgång i att bygga ännu mer hållbara stadsdelar, säger Josefin Wangel.

Text: Christer Gummeson

Josefins kommentarer till några nätkommentarer

  • Att hon blev kallad ”miljötaliban”: ”Det är sådant man får räkna med. Det är som med fiskmåsar och picknick. Oavsett var man väljer att öppna sin picknickkorg så dyker fiskmåsarna upp, och de hittar alltid några bitar att slå ner på.”
  • Att hon skulle vara mindre trovärdig som forskare för att hon varit miljöaktivist:”Det var intressant. Jag hade inte räknat med att bli kritiserad på så öppet politiska grunder. Energianvändningen i Hammarby sjöstad påverkas ju inte av huruvida jag varit miljöaktivist eller inte. Jag funderade faktiskt på att retweeta den själv för att se om någon höll med."
  • Att hon gjorde reklam för mejeriindustrin: ”Jag tipsade om ett fik som säljer ekologisk glass vilket fick ett antal veganer att gå i taket. Nog för att de har rätt i att mejeriprodukter har en enorm miljöpåverkan och att djurhållning är problematiskt, men det känns som ett typexempel på hur en enskild kommentar blåses upp till enorma proportioner.”

Här finns fler artiklar om den hållbara staden