Höga kostnader tynger forskningslabb

Total genomgång av KTH:s laboratorier ska ge ökat stöd

Lyubov Belova
Labbens höga kostnader på Materialvetenskap slår hårt mot forskningen, säger Lyubov Belova. (Foto: Christer Gummeson)
Publicerad 2009-06-05

Den experimentella verksamheten vid Institutionen för materialvetenskap går mot en långsam död, menar Lyubov Belova. Dagens höga kostnader för labbverksamhet och lokaler tvingar fram neddragningar bland projekt och personal. Nu görs en genomgång av alla labb på KTH som kan leda till nya former av stöd till de dyraste lokalerna.

Lyubov Belova är mycket bekymrad över förutsättningarna för den experimentella verksamheten vid Institutionen för materialvetenskap.

– Situationen är väldigt allvarlig. I förlängningen leder detta till att den experimentella verksamheten inom materialvetenskapen går mot en långsam död. Detta påverkar också i hög grad vår undervisning, säger Lyubov Belova, forskare och avdelningsansvarig.

I dag faller kostnaderna för labblokaler och utrustning helt på de enskilda forskargrupperna, menar hon. I stället för att anställa nya forskare går pengarna till lokalkostnader och administration.

– KTH:s ledning verkar inte visa något intresse alls av att behålla den experimentella verksamheten, säger hon.

Lyubov Belova ser ingen framtid för de mindre forskargrupperna inom KTH och får medhåll av professor Stefan Jonsson.

– I dag kan jag bara drömma om ett fungerande laboratorium på KTH eftersom kostnaderna är för höga. I stället får jag avveckla mitt eget labb och anlita utomstående för att ta fram mina resultat. I dag är kostnaderna för att skicka mina doktorander utomlands för att ta fram resultat otroligt mycket mindre än att ha ett eget labb på KTH, säger Stefan Jonsson.

Industrin har resurser

Nyligen lät han en av sina doktorander slutföra sin forskning vid det tekniska universitetet NTNU i Norge.

– Väl tillbaka på KTH svartmålade han oss oerhört och menade att vårt grannland Norge har lyckats mycket bättre än oss.

Stefan Jonsson spår en framtid utan akademisk forskning och endast deltidsanställda professorer inom KTH. Morgondagens forskning kommer enbart ske i industrin och inte inom akademin.

– Industrin har tillgång till en instrumentpark som vi bara kan drömma om. Vi lever i en oerhört svart verklighet utan något stöd överhuvudtaget från KTH:s ledning. De verkar inte alls förstå situationen. Att inte fler höjer sina röster beror på att de är rädda för att verka som om de själva inte duger till, säger han.

Pär Jönsson är prefekt för Institutionen för materialvetenskap och menar att den experimentella verksamheten är under hård press.

– Under mina tio år på KTH har jag sett hur alla minskat sina labbutrymmen eftersom de inte har råd att ha experimentell verksamhet. Samtidigt är den så viktigt för KTH eftersom det är det enda sättet vi kan konkurrera med växande länder som Indien och Kina.

Eget ägande gynnsamt

I dag är institutionens totala lokalkostnader 12 miljoner per år medan den totala omsättningen ligger på 89 miljoner kronor. Lokalernas andel av omsättningen är för hög, menar han.

– Vi kommer inte att ha råd med storskaliga experiment i framtiden utan vi får göra mindre och smartare försök. Så längre prissättningen är så att vi betalar för takhöjden kommer vi inte ha råd med annat, säger Pär Jönsson.

En del av lösningen kan vara ett bättre samarbete mellan forskargrupper och institutioner där såväl labb som verkstäder delas av flera.

– Där finns de största vinsterna att göra i framtiden. Med ett eget ägande av fastigheterna kan KTH också bestämma hur de ska renoveras, vilket vi inte kan i dag. Ägde vi våra egna fastigheter kunde det öppna för möjligheten till direkta bidrag från företag, stiftelser eller enskilda privatpersoner. Ett liknande system finns i USA där enskilda fastigheter då ges namn efter de som finansierat lokalerna.

På Brinellvägen 23 sker nu en ombyggnad med målet att institutionerna Materialvetenskap och Byggvetenskap ska inrymmas i samma byggnad. Två tomma labbhallar ombildas till flera kontorsplan men även mindre labbutrymmen.

– Visst får vi mer anpassade lokaler genom ombyggnaden. Men vi betalar för en ombyggnad vi bara delvis kan påverka. Skulle KTH själva äga fastigheterna kan vi få större inflytande och även en lägre hyreskostnad. Personligen anser jag att vi bör satsa mer av våra medel på
människor i stället för på lyxiga lokaler, säger Pär Jönsson.

Labb lyftes av RAE

Att ett eget ägande av KTH:s fastigheter kan sänka kostnaderna för labben tror även fastighetscontroller Bengt Sedvall.

– Ett eget ägande är dock inget självändamål, men det som KTH har föreslagit regeringen är att högskolan får ett ökat inflytande, tillsammans med en tydligare återföring av Akademiska Hus ekonomiska resultat till lärosätet. Detta kan generellt leda till lägre lokalkostnader till gagn för all verksamhet på KTH, säger han.

Nu pågår en genomgång av KTH:s alla laboratorier med målet att hitta nya sätt att värna om den experimentella verksamheten. Detta sker som en följd av den internationella utvärderingen RAE som genomfördes under 2008 som betonade vikten av ge rätt förutsättningar till forskningsområden med kostsamma labbmiljöer.

– Inför år 2009 genomförde vi därför en tillfällig hyressänkning på tio procent för alla lokaler som definieras som labblokaler. Men det är viktigt att poängtera att det bara är övergångslösning. Som en del i budgetarbetet inför år 2010 kommer vi därför att göra genomgång för att hitta en bättre och mer långsiktig lösning, säger Bengt Sedvall.

Flera verksamheter med kostsam infrastruktur får redan i dag ett direkt stöd, som till exempel Electrumlaboratoriet i Kista och Parallelldatorcentrum på CSC-skolan. Men att i nuläget ge ett utökat generellt stöd till experimentell verksamhet med tunga labb är svårt då det inte finns någon tydlig definition över vad som kännetecknar ett dyrt labb.

– Vi måste gå igenom den flora av bidrag och stöd som ges redan i dag, samtidigt som vi tittar närmare på vilka lokaler som används till vad. Först därefter kan vi se om det blir fråga om direkta bidrag eller sänkta hyror, säger Bengt Sedvall.


Text: Magnus Trogen