Till innehåll på sidan
De flesta av mina råd hör till vanligt sunt förnuft. Men det svåra är ju att verkligen tillämpa det på ett konsekvent sätt, säger KTH-professorn Mats Ericson.(Foto: Håkan Lindgren)
De flesta av mina råd hör till vanligt sunt förnuft. Men det svåra är ju att verkligen tillämpa det på ett konsekvent sätt, säger KTH-professorn Mats Ericson.(Foto: Håkan Lindgren)

Här är 64 råd för ledare inom högskolan

Publicerad 2013-04-02

Sov på saken. Behåll lugnet och försök aldrig luras. När Mats Ericson, tidigare bland annat rektor på Försvarshögskolan, sammanfattar sina erfarenheter av ledarskap i skrift så manar han till lugn, rimliga krav och rena händer.

Mats Ericson, professor i Industriell arbetsvetenskap på KTH, har varit ledare inom svenskt högskoleväsen i närmare 15 år. Han är engagerad i ledarskapsutbildning och har bland annat startat ett nätverk för lärare och forskare inom ledarskapsområdet. Men ambitionen med den skrift han nu gett ut har ändå inte varit att leverera någon fullödig ledarskapshandledning.

– Nej, det här är precis vad titeln säger – mina personliga synpunkter. Min tanke är att det kan ge andra, chefer och blivande chefer, underlag för egna reflektioner. En ledare måste ju ständigt jobba med sig själv för att fortsätta att utvecklas.

Sätt upp realistiska mål

”Personligt om Chefs- och Ledarskap – kortfattade konkreta råd och påståenden” är ett 10-sidigt häfte med punktvis listade tips och råd samlade under olika huvudrubriker som ”Arbetsgivarrollen” och ”Beslutsprocesser”. Det kan exempelvis handla om att sätta upp realistiska mål:

”Jobba gärna enligt principen ’good enough’. Att uppnå de sista procenten av perfektion kostar på olika sätt normalt alldeles för mycket.”

Eller om personligt uppträdande:

”Gör aldrig något olagligt eller på annat sätt tveksamt, klandervärt eller omoraliskt då det, förutom att det är fel, också gör dig sårbar och osäker med oro för ditt eget skinn.”

Håll huvudet kallt och hjärtat varmt, säger Mats Ericson.
Håll huvudet kallt och hjärtat varmt, säger Mats Ericson.

– Devisen ”Håll huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena” sammanfattar väl vad jag har försökt uttrycka. Mycket av det jag skriver kan naturligtvis betraktas som vanligt sunt förnuft, ’common sense’. Men det svåra är ju att verkligen tillämpa de här reglerna konsekvent, påpekar Mats Ericson.

Flera punkter betonar vikten av att inte förhasta sig. ”Sov om möjligt minst en natt på alla viktiga beslut”, ”Håll ann, gå inte in i frågor för snabbt…” Ett förhållningssätt som inte alltid har fallit sig helt naturligt för Mats Ericson själv.

– Jag är nog mera som en pansargeneral. Men mina två stora förebilder, Janne Carlsson, tidigare rektor på KTH och Gunnar Svedberg, rektor på Mitthögskolan, var bägge försiktiga generaler som lyssnade in andras åsikter innan de fattade sina beslut. Jag har lärt mig mycket av dem.

Konflikt med Försvarshögskolan

Strax före årsskiftet lämnade Mats Ericson befattningen som vice skolchef på Skolan för Teknik och hälsa (KTH) eftersom han valts till ordförande i Universitetslärarförbundet, SULF. Inom några månader räknar han med att också släppa uppdraget som grundutbildningsansvarig på skolan.

Tidigare har han varit prorektor på Mitthögskolan, rektor på Gymnastik- och Idrottshögskolan och senast rektor på Försvarshögskolan. Det var när Mats Ericson år 2010, efter visst debacle, lämnade Försvarshögskolan, som han började skriva ner sina reflektioner.

Väl tillbaka på KTH blev han snabbt uppslukad av arbetet och nya ledaruppgifter. Skriften om ledarskap blev liggande i byrålådan. Men när han nu slutar som chef kändes det som ett lämpligt tillfälle att ge ut den.

Konflikten med delar av Försvarshögskolans styrelse, som triggade igång skrivandet och ledde till att Mats Ericson avgick som rektor, vill han inte fördjupa sig alltför mycket i. I stället hänvisar han till en av kommentarerna i sin skrift.

”Man får inte alltid rätt även om man har rätt. Det är ett faktum man ibland måste leva med och acceptera, även om det kan vara svårt. ’Shit happens’ helt enkelt.”

Text: Ursula Stigzelius

  • Hämta Mats Ericsons skrift här