Fusket fångas upp av ny myndighet

Publicerad 2017-03-02

Förslaget om att införa en fristående myndighet som hanterar forskningsfusk välkomnas av forskare vid KTH. Men för att nå framgång krävs att lärosäten tar större ansvar för att sprida god forskningsetik, menar de.

Dagens system där lärosätena själva avgör om och hur misstänkt forskningsfusk ska utredas har väckt kritik från flera håll. En farhåga är att universitet på grund av exempelvis prestige vill sopa misstänkt fusk under mattan.

En statlig utredning föreslår flera förändringar för att strama upp hanteringen – lärosätena blir skyldiga att anmäla misstänkt fusk till en särskild nämnd, Oredlighetsnämnden, som efter utredning fattar beslut.  Även enskilda personer kan anmäla oredlighet inom forskning, ett begrepp som får en tydlig definition omfattande fabricering, förfalskning eller plagiering, vilket tidigare saknats.

Syftet är att skapa ett rättssäkert, opartiskt system som leder till likabehandling och främjar ett etiskt ansvarstagande hos enskilda forskare.

– Överlag ett väldigt lyckat förslag, säger Christina Moberg, professor i organisk kemi. Samma slags forskningsfusk ska inte bedömas olika på lärosäten, vilket är risken idag, och även har skett vid flera tillfällen.

Enligt Mats Benner, gästprofessor och expert inom forskningspolitik, har det efter flera uppseendeväckande fall av misstänkt forskningsfusk blivit oundvikligt att förändra utredningssystemet. Samtidigt är det viktigt att lärosätena fortsatt ansvarar för ett förebyggande arbete, menar han.

– En central myndighet kan vara nödvändigt som en krishanteringsmekanism. Men för att nå framgång på längre sikt behöver vi utveckla ett forskningsetiskt ansvar på andra nivåer, i forskarens vardag.

Han tror på en modell som uppmuntrar alla instanser, lärosäten, finansiärer och myndigheter, att gå åt samma håll.

– I de uppmärksammade fuskningsfall som varit i Sverige har de inblandade skyllt på varandra. Arbetet mot fusk måste ske koordinerat, vilket blir en grannlaga uppgift för en ny myndighet att sätta fokus på.

Enligt förslaget ska mindre allvarliga avvikelser från god forskningssed tas om hand av lärosätena själva, som även får i uppgift att stärka arbetet med att sprida god forskningssed.

Christina Moberg, som själv undervisar i forskaretik, är positiv till förslaget om ett tydligare uppdrag att utbilda och upplysa.

– Det är här vi kan få den största effekten för att motverka forskningsfusk. Jag tror inte vi kan stoppa dem som med flit fabricerar, plagierar eller förfalskar. Desto viktigare att påverka där vi kan genom att sprida en kultur om ett etiskt synsätt och att öka medvetenheten kring att vara noggrann både när man planerar, genomför och rapporterar om sin forskning, säger hon.

Inte minst publiceringskultur behöver diskuteras för att belysa utmaningar och tveksamt beteende, enligt Christina Moberg. Hon varnar för att ett ensidigt fokus på vissa mätmetoder kan leda åt fel håll, där forskare lockas att förbättra sina resultat.

– Vi har för stor tilltro till publiceringsstatistik. Även hänsyn till rankinglistor kan i värsta fall uppmuntra beteenden som strider mot god forskningssed. I det sammanhanget kan förslaget om ett nytt system ha en motverkande effekt.

Även Katja Grillner, dekanus, ser publiceringskulturen som ett tydligt riskområde som kan bidra till att forskare hamnar i etiska gråzoner. Hon ser gärna att KTH bildar ett forskningsetiskt råd med uppgift att främja god sed i forskning.

– Vi behöver hitta former för att diskutera och pröva mindre allvarliga fall som inte utgör oredlighet men kanske är forskningsetiskt tveksamma. Det är svårt att få till men att skapa en kultur där mindre bra arbetssätt kan vädras och diskuteras kollegialt är verkligen viktigt att sträva emot.

Karin Edvardsson Björnberg, lektor som undervisar i forskningsetik, uppskattar utredningens förslag om preventivt arbete. Många unga forskare är osäkra på vilka normer och regler som gäller, säger hon.

– Det finns en stor okunskap bland doktorander om hur man hanterar etiska frågor. Jag får många frågor om återanvändning av egen forskningsdata, vem som kan stå som författare på ett ”paper” och kring kommersialisering av forskningsresultat. Det vore bra om det fanns en central funktion på KTH dit de kunde vända sig.

Efter uppmärksamheten kring den skandalomsusade kirurgen Paolo Macchiarini, ökade antalet anmälningar till Centrala etikprövningsnämnden (CEPN) lavinartat – från i genomsnitt 1,5 per år till 17 fall förra året. CEPN är det organ som lärosäten kan vända sig till i dag för att utreda misstänkt forskningsfusk.

Christina Moberg, som sitter med i CEPN:s expertgrupp, tror att fler nya fall kommer upp till ytan som en följd av ett nytt system.

– Det finns allvarliga fall av misstänkt oredlighet som inträffat under 2000-talet som universitet velat dölja. Det är ett stort misstag eftersom sådant ändå läcker ut så småningom, då blir olyckan dubbel – dels fusket, dels universitetens mörkläggande.

Kan ett nytt system ändå stärka förtroendet för forskarsamhället?
– Ja, det tror jag, om lärosätena anammar systemet och arbetar för att utveckla en god forskningssed. Det är särskilt viktigt i dessa dagar när vetenskapliga sanningar blir ifrågasatta på ett sätt som inte setts förut.

Text: Christer Gummeson

Det föreslagna systemet kan införas tidigast i januari 2019, och ska utvärderas efter fem år. Läs mer om utredningen.

Läs Sigbritt Karlssons tankar om utredningen i rektors blogg.

Till sidans topp