Forskare vill ha mer inflytande

Publicerad 2018-01-22

Forskare och forskningsingenjörer på KTH har gått samman för att förbättra sina villkor. Framför allt saknas inflytande, menar Mireia Altimira och Yolanda Hedberg.

Forskare och forskningsingenjörer – alltså akademisk personal som inte ingår i fakulteten – måste bli mer delaktiga i diskussioner om vad som händer på KTH, anser forskarna Mireia Altimira och Yolanda Hedberg. För att stärka gruppen har de startat ett nätverk.

– Vi är väldigt många men representeras vanligtvis ingenstans. Det leder till att vi får information sent och saknar inflytande över beslut som påverkar oss. Det fanns till exempel ingen forskarrepresentant i kommittén som arbetade med KTH:s nya skolorganisation, säger Yolanda Hedberg.

Yolanda Hedberg forskar inom yt- och korrosionsvetenskap vid Skolan för kemi, bioteknik och hälsa. Hon blev fast anställd för ett år sedan och har arbetat på KTH de senaste tio åren. Mireia Altimira började på KTH 2011 som post doc och var sedan forskare vid institutionen för mekanik, Skolan för teknikvetenskap. För tillfället är hon föräldraledig och utan arbete, men siktar på att komma tillbaka till KTH.

Det var Mireia Altimira som tog initiativet till nätverket.

 – De olika skolorna och avdelningarna på KTH har olika regler och sätt att arbeta. Genom nätverket kan vi samla in information om hur det faktiskt ser ut. Men det är också till för att påverka och säga att vi är här och vi är inte nöjda, säger Mireia Altimira.

Öppet forum

Hög personalomsättning leder till att många kontaktuppgifter till forskare är inaktuella. Men nätverket har ändå omkring 140 medlemmar, som är med i en google-grupp.

– Vi vill gärna ha ett öppet forum där vi kan diskutera våra villkor och dela idéer och förslag, berättar Mireia Altimira.

KTH:s fakultet består av biträdande lektorer, lektorer och professorer. Forskare och forskningsingenjörer, som tillsammans är en nästan lika stor grupp, är anställda som administrativ eller teknisk personal. De har inte rätt till forsknings- och utvecklingsmedel från KTH och står utanför KTH:s huvudsakliga akademiska karriärväg, Tenure Track.

I det första utskicket om nätverket skickade Mireia Altimira med en undersökning med frågor om forskarnas och forskningsingenjörernas arbete. De 200 som svarade undervisade tillsammans 45 000 timmar per år. Men de får inte vara kursansvariga eller examinatorer, trots att de ofta är det i praktiken.  

Anledningen till att forskarna undervisar så mycket är att det finns ett stort behov av lärare på KTH, säger Mireia Altimira.

– Det är då lättare att anställa en forskare. Rekryteringsprocessen för en biträdande lektor kan ta två år, medan forskare kan anställas på betydligt kortare tid.

Finansiering – en livförsäkring

Undervisningen leder till att forskarna får mindre tid att söka externa medel. På vissa skolor får de inte betalt för all tid de undervisar utan gör det på tid som borde gå till forskning.

– Vi är medvetna om att många säger ja till att undervisa eftersom det är engagerande och meriterande. Men det blir en ond cirkel när de efter några år märker att ekonomin blir dålig när de inte hinner söka externa medel, säger Yolanda Hedberg.

Forskarnas tjänster finansieras av externa medel, om de inte drar in sin lön kan de inte vara kvar.

– En del tror att det räcker att göra ett bra arbete, men den externa finansieringen är som en livförsäkring, säger Yolanda Hedberg.

Arbetsgrupp utreder

Många forskare, i synnerhet de som inte kommer från Sverige, har en oklar bild av vilka regler som gäller, menar hon.

– Ofta är den enda informationen den man får från sin chef, som kanske inte heller är uppdaterad på vilka regler som gäller, säger Yolanda Hedberg.

Nätverket har haft möten med KTH:s dekanus Katja Grillner. Vid det första mötet visade det sig att KTH redan var på väg att utreda forskarnas situation i en arbetsgrupp som Mireia Altimira nu ingår i ( se intervju med Katja Grillner).

Yolanda Hedberg tycker trots allt att det finns fördelar med att vara forskare.

– Jag får forska om precis det jag vill och får fram pengar till. Mitt forskningsomåde hade inte funnits annars, det ligger mellan medicin och teknik. Lyckas man få pengar innebär det extremt mycket frihet och tid för forskning.

Text: Ann Patmalnieks

Här kan du söka medlemskap i nätverket:

Så fungerar KTH:s karriärväg
Det akademiska karriärsystemet Tenure Track bygger på att nydisputerade doktorer gör en period som postdoktorer vid andra nationella eller internationella universitet. Sedan kan de söka anställning som biträdande lektor, vilket är det första steget på karriärvägen, följt av lektor och professor. Forskare kan söka till Tenure Track precis som andra, men deras tjänster kan inte genom befordransprövning övergå till lektorstjänster. Omvandling av forskaranställningar till lektorsanställningar har inte heller tidigare varit formellt möjligt vid KTH.

Till sidans topp