Forskare fastnar i fälla

Publicerad 2017-09-25

Kvinnor har sämre chanser att få genomslag för sin forskning, enligt en studie vid KTH. De missgynnas av finansieringssystemet och riskerar att hamna i en ond cirkel.

Ulf Sandström, expert inom forskningspolitik, har i tidigare undersökningar visat att forskare har större möjlighet att få ett genombrott ju fler vetenskapliga artiklar de publicerar. I en ny studie, baserad på en analys av 48 000 forskares publikationer, kartläggs skillnaderna mellan mäns och kvinnors framgångar.

Bland dem som publicerar allra mest, och därmed har störst chans att få flest citeringar, finns få kvinnor. I genomsnitt når de upp till två tredjedelar av vad männen presterar. Förklaringen är, enligt studien, traditionella könsskillnader i status och akademisk rang.

– Publiceringsgapet mellan män och kvinnor har varit känt länge. Nu kan vi visa att orsaken bottnar i en struktur med stora brister i jämställdheten, säger Ulf Sandström, som forskar vid Skolan för industriell teknik och managment, ITM.

Kvinnor får oftare en undanskymd roll – de har lägre akademisk position och en mer underordnad funktion inom forskargruppen. Forskningsledaren är i regel en man, och figurerar därmed som försteförfattare, medan kvinnor levererar material och data inom projekten.

Även i forskningsfinansiärernas ögon hamnar kvinnor i skuggan av sina manliga kollegor. I konkurrensen om anslag väger publiceringsmeriter tungt, ett område där männen har ett försprång.

Kvinnor släpar efter

Sammantaget skapas ett mönster med snabbare karriärvägar för män, medan kvinnor släpar efter och riskerar att fastna i en ond cirkel. Får man som ung forskare inte chansen att driva projekt har man heller ingen möjlighet att dra in egna pengar, vilket är en förutsättning för att ta nästa steg i karriären.

– Många kvinnor hamnar i en rundgång som kan vara mycket svår att ta sig ur. Givetvis drabbas även män av detta, men det är betydligt vanligare bland kvinnor som forskar, säger Ulf Sandström.

Han förordar ett mer aktivt jämställdhetsarbete och vill se en förändring av fördelningen av forskningsmedel. System där stora bidragsummor går till ett fåtal riskerar att permanenta könskillnaderna, menar han.

– I dag har vi en betydande snedfördelning där kvinnor ofta tilldelas mindre forskningsbidrag. Vi behöver ett finansieringssystem där fler får chansen till mer resurser för att kunna driva ordentliga forskningsprojekt.

Ulf Sandströms studie baseras på en kartläggning av samtliga publiceringar vid svenska forskningsinstitutioner åren 2008–2011. Men publiceringsgapet mellan män och kvinnor har sett likadan ut sedan 1970-talet, betonar Ulf Sandström, som vill se en kraftfull satsning för att åstadkomma en förändring.

– Det räcker inte med fina ord för att stärka jämställdheten. Vi behöver bli mer kreativa och visa större öppenhet för hur vi kan ändra anslagssystemet så att hela forskarkåren kan konkurrera på lika villkor.

Kulturell förklaring

Anna Wahl, vicerektor för jämställdhet och värdegrund, ser skillnaderna mellan mäns och kvinnors publiceringsframgångar som en återspegling av maktförhållanden inom akademin.

– Mycket i den akademiska kulturen handlar om tillhörighet – man bekräftar varandra genom citeringar. Diskriminering kan ske genom både handlingar och icke-handlingar – kvinnor blir icke-citerade, kan man säga.

Anna Wahl lyfter fram insatser som pågår, exempelvis på Vetenskapsrådet, för att öka medvetenheten om jämställdhet och diskriminering inom bedömningsprocesser för forskningsanslag.

Ändå har könskillnaderna knappt förändras sedan 1970-talet?
– Det handlar om sega och starka strukturer, med mycket inflytande och starka lojalitetsband. För en individ kan det vara lättare att vara medveten, men inom en grupp kan det uppfattas som störande och provocerande att väga in aspekter av jämställdhet när man ska bedöma vad som är god vetenskap. Inte minst inom naturvetenskap och teknikområdet finns det ett motstånd mot detta.

KTH arbetar på bred front för att stärka kunskapen om jämställdhet, bland annat vid rekrytering och befordran. Några mål är att uppnå en balans mellan män och kvinnor bland de sakkunniga, aktivt arbeta för att få sökande av båda könen, se över bedömningsmallar och att vara öppen inför att mäns och kvinnors cv kan se olika ut.

– Det är viktigt att arbeta på ett sätt som inte är fördömande eller skuldbeläggande, det här handlar om strukturer som är mycket större än KTH. Det är bra om vi kan utveckla ett klimat där vi öppet kan reflektera tillsammans om frågorna.

Anna Wahl vill att kompetens inom jämställdhetsarbete ska ingå i kravprofilen för professorer som ska anställas på KTH. De bör ha ett genusperspektiv i sin verksamhet och en handlingsplan för hur de ska arbeta för att främja jämställdhet, anser hon.

– Jämställdhet är i hög grad en ledarfråga. Förändringar beror på hur det går till på en forskande vardagsnivå, hur professorn förhåller sig till sin forskningsgrupp. Det är där man kan påverka om någon hamnar i skymundan, vem som står högt upp på författarlistan och vilka som synliggörs och osynliggörs, säger Anna Wahl.

Text: Christer Gummeson

Ulf Sandströms studie “Vicious circles of gender bias, lower positions, and lower performance” är publicerad i tidskriften Plos One.

Till sidans topp