Fjällen – ett bortglömt kulturlandskap
Oftast talar man om de svenska fjällen som en vildmark. I själva verket är det ett kulturlandskap, fyllt av diskreta spår i områden som använts av människor mycket länge.
Renflyttningsstråk, rastplatser och fångstgropar, stigar nötta under århundraden och mer sentida vandringsleder. Småskaliga lämningar vittnar om människor och djurs rörelser i ett förbisett kulturlandskap, berättar Daniel Svensson , forskarstudent vid avdelningen för historiska studier.
– Samerna har levt och livnärt sig i fjälltrakterna i tusentals år. Senare har också turister, forskare och jägare satt sina spår i landskapet.
Att spåren, småskaliga lämningar som stigar och vandringsleder, också är ett kulturarv värt att uppmärksamma är en utgångspunkt för forskningsprojektet ”Fjällens rörelsearv: Diskreta monument i hållbar fjällutveckling”.
I det har Daniel Svensson tillsammans med projektledaren, professor Sverker Sörlin och arkeologen Inga-Maria Mulk, tidigare chef på fjäll- och samemuseet Ájtte, utforskat fjällandskapets karaktär, betydelse och funktion för olika aktörer.
Forskarna myntar begreppen rörelselandskap och rörelsearv. Begrepp som Daniel Svensson hoppas ska bidra till att ändra synen på kulturarvet, uppmärksamma att det kan bestå i annat än iögonfallande byggnadsverk.
– Ett kulturarv kan också se ut på det här sättet, små diskreta lämningar, något mittemellan det materiella och det immateriella – och därför svårare att upptäcka, förvalta och bevara.
Under projektet har gruppen bland annat genomfört fältstudier i fjälltrakterna kring Kiruna och Nikkaluokta, i Vålådalen samt i Grövelsjön. Att inte kännas vid fjällen som ett kulturlandskap är att osynliggöra den kultur som har vuxit fram där, främst den samiska, påpekar Daniel Svensson.
Men även den småskaliga turismen har vid det här laget en tämligen lång historia i fjällen.
– Ibland har nutida vandringsleder följt historiska stigar, ibland gått helt vid sidan om, ibland korsat dem. På vissa ställen ligger lämningarna, rörelsearvet i lager på lager.
Den speciella naturen har genom åren också lockat både forskare och jägare. Flera olika grupper med skilda intressen har under lång tid kunnat samverka i fjällen.
– Det har inte varit problemfritt, men det har ändå gått att samexistera. Här finns alltså potential för ett hållbart landskapsbruk, där rennäring, turism och andra intressen kan samsas.
Text: Ursula Stigzelius