Energisnålare liv på nätet i sikte
Hur mycket energi går det egentligen åt för att spela upp en kattfilm på Facebook? Två lärare i medieteknik gick till studenternas vardag när de undervisade om hållbar utveckling. Nyligen fick deras pedagogiska insatser ett vetenskapligt pris.
Utmärkelsen ”Best paper award” på konferensen ICT for Sustainability gick till Elina Eriksson och Daniel Pargman för artikeln ”Making sustainability relevant in higher education”. Ett något oväntat val efter en konferens som i övrigt var rätt tekniskt inriktad, menar Elina Eriksson.
– Det var förvånande att de valde en artikel om undervisning, men samtidigt väldigt glädjande, då både nomineringen och vinsten visar att utbildningsfrågorna är viktiga, säger Elina Eriksson, forskare och lärare vid avdelningen för medieteknik och interaktionsdesign.
Den belönade artikeln berättar om hur de arbetat för att inkludera ämnet hållbarhet i masterutbildningen i medieteknik genom kursen ”Sustainability and Media Technology”. Utmanande eftersom ämnet endast fått en kurs om 7,5 hp, men ändå ska prägla utbildningen, menar Elina Eriksson.
– I utbildningar som rör energiteknik, biologi eller miljöteknik passar hållbarhet in på ett mer självklart sätt, än för våra studenter som bland annat pluggar interaktionsdesign, säger hon.
– Det betyder också att många studenter kan tro att en sådan kurs inte är relevant för dem, att hållbarhet istället är "någon annans problem", säger Daniel Pargman.
Ersatte el med energislavar
Så hur gör man då för att nå fram till studenterna? Tillvägagångssättet blev att ta avstamp i deras egen vardag.
– Bara att titta på en kattfilm på Facebook kostar ganska mycket energi. Men eftersom det är svårt att ha en relation till elektricitet, så ersatte vi el med mänskliga energislavar, som med hjälp av muskelkraft måste generera den energi som behövs. Hur många slavar behövs för att till exempel visa svaret från en internetsökning, säger Elina Eriksson.
Resultatet blev att studenterna fick en tydligare bild av energiförbrukning, menar Elina Eriksson, men samtidigt väckte insikten frustration. Studenterna efterlyste snart mer hållbara sätt att utveckla allt från nya appar till ICT-tjänster.
– En student gick så långt att han ifrågasatte utvecklingen av fler energislukande appar. Det kanske är att gå väl långt, men passar samtidigt in i min strävan är att omforma utbildningen så att målet blir att skapa ett hållbart samhälle. Att allt studenterna gör i sin utbildning ska leda till ett mer hållbart samhälle, säger hon.
Brädspel som engagerar
En annan metod var att använda brädspelet GaSuCo (som tidigare hette Carbonopoly )
– Spelet syftar till att diskutera hållbarhet och utmana de egna värderingarna, och har använts i många andra kurser. Nu bytte vi ut en fjärdedel av frågorna mot diskussionsfrågor med anknytning till ICT, medieteknik och medieindustri.
Även om det är svårt att mäta resultatet så var det lätt att se hur spelet engagerade, menar Elina Eriksson.
– Mest av allt berördes de av de specialskrivna frågorna, så till den grad att vissa inte ville lämna klassrummet när speltiden var ute.
En särskild forskningsartikel ska nu skrivas om spelets möjligheter inom fältet ICT och hållbarhet, berättar Daniel Pargman.
Hoppas på meritering
Bland slutsatserna i artikeln betonas behovet av ytterligare pedagogisk forskning och utveckling av undervisningen i hållbarhet. Elina Eriksson hoppas samtidigt att utmärkelsen kan bli en meriterande hävstång i karriären.
– Jag som forskare publicerar mig för att öka chansen att få bra, fasta tjänster. Men pedagogisk erfarenhet måste också bedömas på ett annat sätt än idag.
– Konferensarrangörernas beslut visade att de verkligen tar utbildning på allvar. Men jag vet faktiskt inte om denna utmärkelse kommer att väga in för mig i framtiden, säger Elina Eriksson.
Text: Magnus Pahlén Trogen