Till innehåll på sidan
Omar Shafqat (t v) och Jana Sochor (t h)
Det borde finnas en gemensam introduktionskurs för alla doktorander på KTH, menar Omar Shafqat (t v) och Jana Sochor (t h). (Foto: Marc Femenia)

Doktoranderna känner sig utanför

Publicerad 2012-10-01

En genomtänkt introduktion och en granskning av forskarutbildningen i stil med RAE och EAE. Det är några av de förbättringar som Jana Sochor och Omar Shafqat i doktorandsektionens styrelse efterlyser.
– I grunden handlar det om att inkludera doktoranderna, få dem att känna att de är välkomna på KTH, säger Jana Sochor.

De sammanlagt cirka 1700 doktoranderna svarar för en betydande del både av forskning och undervisning på KTH. Men det är en grupp med högst varierande arbetsförhållanden konstaterar Jana Sochor, från och med juli ordförande i doktorandsektionen av THS.

– Olika skolor, olika institutioner och olika handledare ger de forskarstuderande väldigt olika förutsättningar, påpekar hon.

En grundläggande skillnad är den mellan anställda och icke anställda doktorander. Både Jana Sochor och Omar Shafqat, tillhör de lyckligt lottade forskarstudenter som är anställda, Jana Sochor på ABE-skolan och Omar Shafqat, på ITM-skolan.

Men endast hälften av forskarstudenterna har anställning som doktorand, de övriga finansierar studierna med andra typer av anställningar, stipendier eller ännu inte avslutade utbildningsbidrag. Skillnaderna i finansiering bidrar starkt till forskarstudenternas osäkra status menar Jana Sochor.

– Ibland betraktas vi som studenter och ibland inte, ibland som forskare, ibland inte. Det är bra att utbildningsbidragen har avskaffats, men det är inte bra om de bara ersätts av stipendier. Vi vill se fler anställningar. Helst skulle alla doktorander vara anställda.

Men skillnaderna i doktorandernas arbetssituation beror också på arbetsplatsens organisation och rutiner. Och de variationerna brukar visa sig redan från dag ett på KTH. På en del skolor, institutioner eller enskilda avdelningar får doktoranderna en ordentlig introduktion - medan doktorander på andra håll mer eller mindre förväntas kliva rakt in i jobbet, konstaterar Jana Sochor.

– Ibland begränsar sig introduktion i princip till att anvisa doktoranden ett skrivbord – ”här är din plats, varsågod och börja jobba”.

Många praktiska svårigheter

Doktorandsektionen efterlyser därför en KTH-gemensam introduktionskurs för nya doktorander. Eftersom det inte finns någon gemensam terminsstart för forskarstudenter är det omöjligt att erbjuda alla doktorander en introduktionskurs precis när de påbörjar sina studier.

Men en återkommande introduktionskurs som fångade upp de doktorander som börjat under det senaste året eller halvåret skulle ändå ha sitt värde menar doktorandernas representanter. Forskarstudenterna behöver bland annat information om många praktiska frågor konstaterar Jana Sochor.

Hur man bär sig åt för att kontakta olika statliga myndigheter och vilka regler och förmåner som gäller för olika finansieringsformer, är till exempel, inga självklarheter för de många KTH-doktorander (cirka 60 procent) som kommer från ett annat land, påpekar hon. Doktoranderna behöver också hjälp med att förstå KTHs organisation, regler och blanketter.

– Att informera sig själv via webben är heller inte så lätt, speciellt inte för den som inte kan språket. Men även jag som har hunnit lära mig svenska har svårt att hitta rätt information på KTH-webben.

Nya forskarstudenter behöver också få svar på en rad frågor om grundläggande skyldigheter och rättigheter. Vad förväntas jag prestera, vad ska studieplanen innehålla, kommer jag att få tillräckligt mycket tid med min handledare, vilka krav ställer handledaren på mig och vad kan jag i min tur kräva av handledaren?

”Nästan som ett arrangerat äktenskap”

Just relationen till handledaren har stor betydelse för doktorandens dagliga arbetssituation betonar Jana Sochor. Och förhållandet är ganska speciellt tycker hon.

– Det är nästan som ett arrangerat äktenskap - du vet från början väldigt lite om den andres avsikter och förväntningar. Som doktorand vet man till exempel inte hur ens handledare ser på studieplanen. En del handledare ser den som ett kontrakt som ska följas till punkt och prick, andra tar mera lätt på den.

På samma sätt som handledaren ska övervaka doktorandens arbete borde också handledningen övervakas menar doktorandsektionen.  Och den avstämningen bör ske innan förhållandet har börjat spåra ur.

– Vi vill undvika de här ”lose-lose-situationerna” när det går så långt att handledaren och doktoranden inte längre kan arbeta tillsammans. Det ligger ju inte heller i KTH:s intresse att ha en doktorand engagerad i ett forskningsprojekt i flera år för att sedan inte slutföra det, säger Omar Shafqat.

Det är en av anledningarna till att doktorandsektionen gärna vill få en genomlysning av forskarutbildningen i stil med de omfattande granskningar som genomförts av forskningen och utbildningen. En DAE, Doctoral studies Assessment Exercise, alltså. Det finns många goda initiativ som skulle kunna spridas i vidare cirklar genom en sådan granskning, påpekar Omar Shafqat.

Och vare sig RAE, Research Assessment Exercise eller EAE, Education Assessment Exercise har granskat forskarutbildningen, konstaterar Jana Sochor.

– Få talar om utbildning när man talar om forskningen. Den forskning som doktoranderna gör ingår i RAE men inte utbildningen. Men för att bli en bra forskare behöver du också en bra forskarutbildning.

Text: Ursula Stigzelius

Läs mer om KTH:s doktorandsektion