Debatt: Därför sjunker närvaron

Publicerad 2010-01-08

Föreläsningar uppfattas alltför ofta som slöseri med tid av den strategiskt nyttomaximerande studenten. Alternativa undervisningsformer, högre krav på studenternas prestationer och ett homogent kursutvärderingssystem skulle öka närvaron på lektionerna. Det menar studenten André Sikborn Erixon i ett svar på läraren Kristina Palms inlägg.

André Sikborn Erixon

Det var med stor glädje jag som sistaårsstudent läste Kristina Palms inlägg om den sjunkande närvaron på föreläsningar. Det är verkligen på tiden att denna problematik och dessa bakomliggande faktorer lyfts fram och diskuteras samt att diskussionen också innefattar oss studenter.

Mitt syfte med denna inlaga är att uppehålla och kanske bredda diskussionen genom att ge ett studentperspektiv. Jag känner som student igen mig i mycket av det Kristina skriver, även vad gäller studenternas inställning och bristande engagemang. Jag tycker dock att det är viktigt att inte landa i att ”skuldbelägga” den ena eller andra parten, då bristande närvaro antagligen bara är symptom på underliggande problem.

Jag anser att det finns flera bidragande faktorer till sjunkande närvaro på lektioner. Dessa är antagligen inte alltid uppenbara för föreläsaren men desto mer uppenbara för oss studenter. Det finns, bland de möjliga lösningar som Kristina Palm avslutningsvis tar upp i sitt inlägg, sådana lösningar som jag definitivt inte tror skulle skapa mer engagerade och närvarande studenter.

Dessa är: högre studiebidrag, billigare boende, hårdare närvarokrav, diskussioner om ömsesidig respekt och färre valbara kurser. Jag tror i stället på:
(1) att ge ökad möjlighet till alternativa undervisningsformer
(2) att våga ställa högre krav på studenternas prestationer
(3) ett homogent kursutvärderingssystem drivet av studenterna med stöd från institutionernas ledningar.

Dagens studenters bristande engagemang och närvaro tror jag har sin bakgrund i en rad faktorer. Framförallt är vi barn av vår tid. Vi är, enligt vissa, individualister, som har ridit på betygsinflationsvågen på gymnasiet och varit del i paradigmskiftet där ”alla” ska studera vidare på högskola. Samtidigt har konkurrensen på arbetsmarknaden hårdnat. Studenter har därför blivit mer nyttomaximerande och betygsorienterande.

Strategiska studier

Detta talar egentligen inte emot ökad närvaro då dagens studenter är extremt prestationsinriktade, men det gör oss extremt strategiska i vårt sätt att studera. Man frågar sig kanske därför inför varje föreläsning om den kommer ge något och om den hjälper till högre betyg? Vad jag hört från andra studenter och vad jag själv upplevt på KTH är att föreläsningar alltför ofta uppfattas som ”slöseri med tid”. Detta beror antagligen av en rad faktorer.

Dagens föreläsningar bygger ofta på användandet av powerpoints. Studenten vet då att dessa kommer finnas tillgängliga på internet. Vidare är det många föreläsare som återanvänder välfyllda powerpoints och läser dessa mer eller mindre rakt av. Därmed upplevs föreläsningarna som uppradade självklarheter där för lite tid läggs på pudelns kärna och aktualiteter inom ämnet. Den strategiskt nyttomaximerande studenten nedprioriterar därför föreläsningarna framför andra aktiviteter.

Vad som är pudelns kärna vet självklart ni föreläsare. Därför tror jag det är viktigt att ni vågar utmana oss studenter och ställa krav på vår prestation inte bara på utan också mellan föreläsningstillfällen. Vidare bör en föreläsare svara på intressanta och korrekt formulerade frågor samt vänligen men bestämt avfärda irrelevanta frågor. Sådana föreläsare får respekt av studenterna.

Jag tror också att studentengagemang och närvaro i högre utsträckning korrelerar med intressanta föreläsare i intressanta ämnen än med närvarokrav. Att ha fysiskt närvarande men oengagerade och ointresserade studenter måste vara extremt otillfredsställande.

Jag efterfrågar en mer långsiktig och övergripande pedagogisk tanke där för lätta, dåliga eller rent av irrelevanta kurser omgående byts ut eller förändras, där frekventa föreläsningar i helklass kanske inte är ett måste och där föreläsare inte ska behöva överväga förändringar till exempel på grund av ökad personlig administration.

Kvalitet ger engagemang

Min övertygelse är att kurskvalitet ger engagemang och studieresultat. Därför har jag ständigt frågat mig: Var är kursutvärderingarna på KTH? När man ibland ser dessa undrar man: Varför utvärderar föreläsare sig själva? Var kan man som student historiskt följa utvärdering av kurser och förbättring eller försämring av kurserna?

Föreläsare, men också institutioner, måste våga och engagera sig i att ta emot kritik och konstruktiva förslag samtidigt som studenterna bör och måste vara en aktiv del i utvecklingen av sin egen utbildning. Hur man uppnår detta återstår att lösa, för i dagsläget finns det inget, jag understryker, inget utvärderingssystem som ens i närheten kan jämföra sig med vad andra skolor av liknande dignitet har.

Stort frågetecken råder också över var studenternas frustration över bristande kvalitet tar vägen? Bryr studenterna sig inte alls? Många jag talat med genom åren har svårt att se varför man ska lägga ner kraft på en dålig kurs som man redan lagt bakom sig.

Utvärdering ska vara objektiv och borde vara obligatorisk. Kristinas oro över att kåraktiviteter går ut över skolengagemang kan nog vara riktig, men enbart i ett fåtal självpåtagna fall. Frågan är i stället vad kåren gör för att värna om utbildningskvaliteten?

Jag tror inte att det jag skriver gäller generellt på KTH. Mitt perspektiv som student är begränsat och kanske skriver jag och Kristina Palm utifrån olika perspektiv men från samma institution. Antagligen är problematiken mer utbredd i vissa ämnen eller vissa årskurser. Jag tror därför att lägstanivån på kurser måste höjas och institutioner lära av varandra. Var hittar man KTH:s ”best practices”?

Angående denna diskussion om engagemang så undrade jag under mina studier i Singapore varför alla studenter sov med lamporna påslagna. Det gjorde de inte, de studerade… varje natt. Jag anser detta ineffektivt och inte nödvändigt för en bra utbildning, men att studenterna tvärtom har tid att jobba vid sidan om studier ska snarare ses som ett kvitto på att kraven är för lågt ställda.


André Sikborn Erixon, student på Industriell ekonomi

Läs mer på bloggen kungligatekniska.wordpress.com

Läs Kristina Palms debattinlägg

Svara på debattinlägget!

Gör din röst hörd i aktuella frågor som rör KTH. Skicka ett inlägg till Campis debattsida. Textomfång: Max 3500 tecken (räknat utan mellanslag) per inlägg.

campiredaktionen@kth.se

Till sidans topp