Alan Sola och Dana Petersen
Dan Petersen inspirerar gymnasister att läsa teoretisk matematik (Foto: Christer Gummeson)

De är besjälade av högre matematik

Publicerad 2009-12-03

Nej, det är inte nördigt. Det är roligt, spännande och fyllt av aha-upplevelser. Studiet av högre matematik är något som fler borde få ta del av, menar KTH-doktoranderna bakom årets mattecirkel.

En gång i månaden samlas ett hundratal gymnasieelever på KTH för att försöka förstå matteämnet på ett djupare plan. På KTH:s matematiska cirkel kommer de i kontakt med teoretisk matematik och får en inblick i matematikens väsen, som det står i kursbeskrivningen. Förutsättningarna är goda – de som håller i kursen är minst sagt besjälade av ämnet.

– De flesta gymnasielever har nog aldrig upplevt matten som något riktigt roligt och spännande. Det vill vi försöka ändra på genom vår cirkel. Visst är det viktigt med räkneuppgifter, men den intressanta matematiken handlar inte om det, säger Dan Petersen, doktorand på avdelningen för matematik.

I mer konkreta ordalag går kursen ut på att visa matteintresserade elever hur den högre matematiken ser ut; att kunna leda i bevis och att resonera strikt logiskt. Fast Dan Petersen talar hellre i termer av ”att förstå matematikens väsen”, ”eleganta resonemang” och ”vackra logiska bevis”.

– När jag undervisar på KTH:s grundkurser handlar det mycket om att räkna tal. På mattecirkeln kan man på ett friare sätt berätta om det man verkligen gillar med matematiken. Det kan vara svårt att sätta fingret på matematikens väsen, men vad det än är så är det just det som vi vill få fram i mattecirkeln, säger han.

Ett socialt ämne

Deltagandet i cirkeln är frivilligt, eleverna kommer från gymnasieskolor i Stockholm. Det förekommer ingen examination, men förutsättningen för att hänga med i diskussionerna är att man inför träffarna läser kompendiet som specialskrivits för mattecirkeln, betonar Alan Sola, som i år driver kursen tillsammans med Dan Petersen.

Han vill också gärna ändra bilden av den matematikintresserade. Folk som frivilligt läser extra matte på gymnasiet får automatiskt en nördstämpel på sig, men de som går på mattecirkeln är som vilka elever som helst, konstaterar han.

– Matematik är ett socialt ämne. Matte är inte något man kan lära sig i sin ensamhet, man måste kommunicera med andra för att förstå det.

Matematikcirkeln har drivits på KTH i över tio år och finansieras av Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse. Varje träff inleds med en kaffestund, därpå följer en genomgång av det aktuella kapitlet i kompendiet. Kvällen avslutas med en gästföreläsning.

– Självklart måste man vara intresserad av matematik för att få utbyte av kursen. Men det här är ingen elitsatsning för dem som redan är duktiga i matte. Man behöver inte ha MVG för att komma hit, vi vill nå ut till en så bred grupp som möjligt, säger Alan Sola.

Plats för fler

Under våren lägger han fram sin avhandling och kommer därefter att ersättas som cirkelledare av doktoranden Kathrin Vorwerk. Hennes engagemang bygger på glädjen i att lösa matematiska problem:

– Det är sådana aha-upplevelser som är tjusningen med matematiken. Det är som om man har suttit en lång tid med ett pussel som man inte förstått. Någon bit fattas. Men helt plötsligt faller allt på plats. Glädjen som man då känner vilka jag gärna sprida till andra.

Det har inte gjorts någon regelrätt uppföljning av tidigare cirkeldeltagare, men Alan Sola kan konstatera att flera deltagare från senaste åren i dag läser Teknisk fysik och Datateknik på KTH. I framtiden ser han gärna att ännu fler kommer på cirkelträffarna.

– Ju fler desto bättre. Vi har mer kapacitet än vi använder och skulle kunna ta emot det dubbla antalet elever.


Text: Christer Gummeson

Läs mer om KTH:s matematiska cirkel 2009–2010