Brister i KTH:s interna samverkan

För lite dialog mellan fack och ledning, enligt utvärdering

Publicerad 2009-03-31

KTH:s samverkansavtal är väl förankrat i organisationen. Men i praktiken finns det klara brister när fack och ledning ska samverka på arbetsplatsträffarna. Mötena fastnar i formalia och visar brist på dialog, enligt en extern utvärdering.

Anders Wiberg
Anders Wiberg

Som ett led i ”Satsa friskt-projektet” har en ny utvärdering av KTH:s samverkansarbete genomförts. Flera av de problem som lyftes fram vid utvärderingen år 2004 kvarstår, men arbetet har ändå gått framåt konstaterar konsulten Anders Wiberg i den nya utvärderingen.

– KTH har ”nött på” och skapat en ganska hög medvetenhet om samverkansfrågor. På många ställen fungerar samverkansarbetet också bra, kommenterar han.

Utvärderingen har gjorts genom att fackliga representanter i samverkansgrupperna samt skolcheferna har fått besvara fyra frågeställningar:
- Vad är det som är bra med samverkanssystemet?
- Vad är det som inte fungerar i dag?
- Hur skulle en ideal situation se ut?
- Vad behöver göras för att försöka nå en ideal situation?

Parterna överens

Resultatet visar att parterna på många punkter är överens om fördelar och nackdelar med samverkanssystemet. Tidigt och smidigt informationsutbyte ser både skolchefer och de fackliga representanterna som en stor vinst. Samverkanssystemet förenklar beslutsförfarandet konstaterar skolcheferna. De poängterar också att arbetsmiljö- och säkerhetsfrågorna behandlas konkret och bra i samråden.

Från fackligt håll betonas möjligheten att få till stånd en dialog före beslut. Samråd ger bättre ”klimat” än formella förhandlingar framhåller de fackliga representanterna.

Vad är det då som är mindre bra? Ja, punkt nummer ett för bägge parter är att det ideala tidiga informationsutbytet inte alltid fungerar. Samrådet kommer ofta sent i processen och informationen inför samverkansmötena kan vara så bristfällig att arbetstagarrepresentanterna inte får någon reell möjlighet att förbereda sig. Resultatet blir mycket envägsinformation och lite tid för diskussioner.

Orsakerna är flera. Skolcheferna pekar bland annat på att den komplicerade budgetprocessen gör det svårt för samverkansgrupperna att ”hänga med”. Facklubbarnas representanter påpekar att mötena på vissa ställen helt enkelt hålls för sällan. Men bägge parter framhåller också orsaker som i brister i attityder, engagemang och kunskap.

Policy för samverkan

Arbetstagarrepresentanter och ledning tycks även vara överens om vad som är det främsta botemedlet: ”utbildning, utbildning, utbildning”.

Ett förslag om en utbildnings- och informationssatsning ingår också i det paket med slutsatser och rekommendationer från konsulten Anders Wiberg som avslutar utvärderingen. Han rekommenderar också att en processägare utses, en person eller grupp som ansvarar för att samverkan utvecklas.

Den viktigaste rekommendationen är dock att ta fram en utvecklingspolicy eller lokala skolutvecklingsprogram som kopplar ihop samverkansavtalet och KTH:s utvecklingsprogram. Att samverkansavtalets syfte är utveckling avspeglar sig nämligen inte i nuvarande riktlinjer och policy för arbetsplatsträffarna påpekar Anders Wiberg.

– Arbetsplatsträffarna tenderar till att fastna i formalia, man hinner ofta inte med de långsiktiga frågorna och diskussionerna. Lyckas man fokusera mera på utvecklingsfrågorna tror jag att det finns goda förutsättningar för att ta KTH:s samverkanssystem vidare till den mognadsgrad där det faktiskt påverkar verksamhetsutvecklingen.


Text: Ursula Stigzelius

Fotnot:
Utöver samverkansparternas svar på de fyra frågorna ingår också erfarenheterna från arbetat med att kvalitetssäkra arbetsplatsträffarna på KTH:s IT avdelning i underlaget för utvärderingen. Utvärderingen ska senare i vår även kompletteras med erfarenheter från det pågående arbetet med utveckla ABE-skolans skolsamverkansgrupp.