Till innehåll på sidan
Jag brukar säga att man måste vakna på samma sida varje morgon – för man är ju chef, säger Stellan Lundström, dekan på ABE-skolan. (Foto: Håkan Lindgren)
Jag brukar säga att man måste vakna på samma sida varje morgon – för man är ju chef, säger Stellan Lundström, dekan på ABE-skolan. (Foto: Håkan Lindgren)

Bondsonen som blev fastighetsekonom

”Inte självklart att duktiga professorer är bra ledare”

DEKANERNA PÅ KTH

Publicerad 2013-04-22

För fyrtiotre år sedan flyttade han från norrländska Norsjö till Stockholm. Planen var att han skulle utbilda sig till lantmätare och sedan flytta till Umeå och jobba. I stället blev han den första som doktorerade i ämnet fastighetsekonomi. Stellan Lundström är dekan på Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad sedan år 2009.

Han har det där lugna och samtidigt lite kluriga norrländska sättet, uppväxt som han är på en bondgård i lilla Norsjö i Västerbotten. Att kalla honom talträngd vore kanske en överdrift, men någon tystlåten man är han knappast.

Och när Stellan Lundström talar lyssnar man – oavsett om man är en reporter från SVT som vill ha en expertkommentar om läget på fastighetsmarknaden eller om man, som jag, gör en intervju för Campi om hans roll som dekan på ABE-skolan. En förklaring kan vara att han, till skillnad från många andra forskare, uttrycker sig rakt på sak.

– Man ska inte krångla till sina budskap. Det är forskarnas vanligaste fel att man är så noga med att det man säger ska vara vattentätt. Har man den inställningen blir man bortklippt, säger Stellan Lundström.

Ofta i medierna

Och han om någon torde veta. Stellan har länge varit en av de mest anlitade forskarna för intervjuer i svenska medier. Även om han tonat ner den rollen något sedan han blev dekan och lämnat över mediestafettpinnen till kollegan Hans Lind.

Utöver detta med att tala klarspråk är det bra om man har en tydlig punchline om man vill ut med sitt budskap vid intervjuer, menar han.

– Du måste försöka ha en tydlig kläm i det du säger och ta ställning. Du får inte vara ute i ”å ena sidan och å andra sidan”, då blir du också bortklippt.

Punchlines är något som Stellan Lundström har fått från sin gamle far.

– Han är en 97-årig oneliner som alltid kommer med sådana där kommentarer man minns.

Följde en lantmätare

Det var när Stellan var 15 år och ute på sitt första sommarjobb som han kom på vad han ville bli. Han följde med en lantmätare och gjorde utstakningar av skogsvägar. 

– Solen sken och det var vackert väder och jag tänkte att det är det här jobbet man ska ha. Så jag bestämde mig redan då att jag skulle bli lantmätare.  Och enda stället att bli det var ju i Stockholm. Men någon lantmätare blev jag inte utan jag blev kvar på KTH.

Tanken var att han skulle flytta till Umeå för att jobba när han gått klart lantmätarutbildningen. Men direkt efter examen 1975 fick Stellan en assistenttjänst (dåtidens doktorandtjänst) på KTH. Till en början hade han dock inga planer på att disputera.

Stellans drivkraft är att KTH ska flagga upp miljöfrågorna)
Stellans drivkraft är att KTH ska flagga upp miljöfrågorna)

– Jag höll på ganska mycket med idrott, sprang och orienterade, och tog väl inte det hela så allvarligt de första åren. Men 1978 bestämde jag mig för att jag skulle doktorera och var den förste som disputerade i ämnet fastighetsekonomi när jag tog examen 1981.

Och inte nog med det. Tillsammans med en kollega var han först med att inrätta fastighetsförvaltning som ett akademiskt ämne. De gick upp till dåvarande professorn och sa att detta med fastighetsförvaltning vore någonting att satsa på.

– Han tittade lite konstigt på oss och sa ”Det är väl inget akademiskt ämne, men ni får väl hålla på!” Och just i dag klockan tre, trettio år efteråt, ska vi ner på stan och försöka vigga lite pengar från branschen för att inrätta en professur i fastighetsförvaltning. Så ämnet har hunnit ifatt oss på något sätt.

Före sin tid var Stellan och hans kollegor även när de började med uppdragsutbildning omkring 1986–1987. Då hade ingen på KTH hört talas om att man kunde ta betalt för utbildning, konstaterar han.

Arbetstempot högre i dag

Annars är det framför allt två saker som är fundamentalt annorlunda på KTH i dag jämfört med tidigare, menar han: internationaliseringen och arbetstempot.

– När jag började här för 40 år sedan pratade man aldrig om internationalisering. Det var mycket navelskådande, man satt och skrev sina egna kompendier och åkte sällan på konferens. Det märks att det är en konkurrensutsatt verksamhet vi håller på med i dag. Det är ett helt annat tempo. Mötena brukar börja halv åtta på morgonen och sedan har man inte ens tid att käka lunch utan måste ha ett möte under lunchen också.

En annan sak som tar allt mer tid i anspråk är jakten på pengar. Det är något alla inom akademien får ägna sig mer åt i dag jämfört med tidigare, betonar han.

– Vad man gör som skolchef är att man försöker att möjliggöra i någon mån för de andra att söka pengar. Men det är professorerna och lektorerna som bär upp verksamheten.

När KTH för några år sedan organiserade sin forskning i strategiska plattformar upplevde ABE-skolan att man hamnade lite utanför det hela. Därför skapade man två kluster som så småningom har utvecklats till Centrum för hållbart samhällsbyggande.

– Det är vår egen lilla plattform, så att säga. Det är klart att vi har energiplattformen och transportplattformen, men de berör inte alla hos oss. Nu sätter vi det här centret mitt i skolans sju institutioner. Det är vår respons på plattformarna!

Viktig att behandla alla lika

En annan sak som Stellan Lundström driver på och som nu är på gång är en miljöinriktad institution bestående av verksamheterna på Mark- och vattenteknik, Miljöstrategisk samt Industriell Ekologi.

– Min drivkraft är att KTH ska flagga upp miljöfrågorna. För det är inte många utanför KTH som förknippar KTH med miljö, trots att det finns väldigt många här som är duktiga på det.

Som ledare och chef för hela ABE-skolan är det viktigt för Stellan att försöka vara en förebild.

– Helt plötsligt är man chef för 650 personer och det är viktigt att man behandlar alla lika. Sedan brukar jag säga att man måste vakna på samma sida varje morgon – för man är ju chef. Det där är några enkla regler jag försöker följa.

Samtidigt konstaterar han att det finns en inbyggd konflikt i akademiskt ledarskap.

– Man väljer ofta duktiga professorer till att vara ledare. Och det är inte alldeles självklart att de är så där särdeles skickade till att vara det.

Text: Håkan Soold

Fakta - Stellan Lundström

  • Namn: Stellan Lundström Ålder: 63 år
  • Yrke: Professor i fastighetsekonomi och dekan på ABE-skolan
  • Styrelseuppdrag: På KTH sitter han med styrelserna för KTH Executive School, centret Road to science samt Centrum för Bank och finans. Externt är han ledamot i styrelsen för Lanmäteriet.
  • Bor: Huddinge. Familj: Hustru och två vuxna barn (son och dotter)
  • Gör på fritiden: Åker upp till Norsjö en gång i månaden och tar hand om gården, skogen och sin gamla far, jagar, åker skidor, tränar på gym och läser böcker, gärna Jan Guillou, men framför allt biografier.
  • Kommer till jobbet: Klockan 7.  ”Är det något jag lärt mig av att växa upp på en bondgård så är det att om du ska jobba så ska du göra det på morgonen”.
  • Åker hem från jobbet: 15.30 eller efter 17.30 (däremellan är det för mycket trafik)
  • Åter helst till lunch: Fisk
  • Dolda talanger: Var en duktig skidskytt när han var yngre och var med i det svenska landslaget som tävlade och vann i militära världsmästerskapen i Libanon 1972. Bra på att berätta historier, skrönor om björnjakt och älgjakt ”på lite halvdialekt”. ”Men det gör man inte numera. Sedan man blev skolchef får man passa sig hur man uppträder”.

ArtikelserieCampi porträtterar KTH:s dekaner. Detta är den första artikeln i en porträttserie där Campi intervjuar KTH:s skolchefer. Hur ser de på sin roll och sin verksamhet på KTH? Håll utkik efter nästa artikel i serien som publiceras under våren 2013.

Campi Podcast - Lyssna på hela intervjun med Stellan Lundström, som berättar mer om hur han tycker att KTH fungerar och sitt arbete som skolchef.