Till innehåll på sidan
Besökare på utställningen tittar på vinnarbidraget Hang out habitat. (Foto: Marc Femenia)

Även insekter får rum på campus

Publicerad 2016-10-04

Vad sägs om att hänga på campus tillsammans med blommor, bin och andra insekter? Arkitekturstudenter har tagit fram förslag på hur KTH kan ge rum åt småkrypen och samtidigt bidra till biologisk mångfald i staden.

Studenter från hela landet bjöds in till arkitekttävlingen ”Alla ska få bo” för att utforma insektsholkar till åtta utvalda platser på KTH Campus.  Tio nominerade bidrag, där holkar i olika utföranden placerats på väggar, vid entréer och i parkmiljöer, finns nu utställda på Dome of Visions.

Vinnarbidraget, Hang out habitat, beskrivs av upphovsmannen Ludvig Hofsten, student vid Lunds tekniska högskola, som en grönskande sittskulptur.

– Jag ville skapa en offentlig och föränderlig mötesplats för människa och insekt. Eftersom växter och djur ändras med årstiderna, kan innehållet i skulpturen fyllas på eller tas bort beroende på vilka insekter om väljer att bosätta sig där, säger han.

Vinnaren Ludvig Hofsten berättar om sitt bidrag. Till vänster Maira Slokenbergs, NCC.

Tävlingen arrangerades för att uppmärksamma behovet av biologisk mångfald i stadsmiljön – många stadsområden saknar idag naturliga platser där insekter, som är en hörnsten i ekosystemet, kan övervintra.

Utmaningen för de tävlande, att utforma visionära bolösningar som tar hänsyn till samspelet mellan insekter och människor, slutfördes på ett strålande sätt av vinnaren, förklarade en av arrangörerna, NNC:s representant, Maira Slokenbergs under prisutdelningen.

– Hang out habitat har löst uppgiften på ett innovativt sätt och har alla förutsättningar att bli ett häng där människor, insekter och växter kan trivas tillsammans, sade hon.

Utställningen av holkarna pågår till och med 28 oktober. Studenter från sju lärosäten deltog i tävlingen som arrangerades i ett samarbete mellan KTH, Dome of Visions, NCC, BeeUrban och Naturhistoriska riksmuseet med stöd av Sveriges Arkitekter.

Text: Christer Gummeson