Arkivarie med koll på fakta

VÄGEN TILL KTH

Publicerad 2018-04-24

Dolph Lundgrens examensbevis har hört till det mest efterfrågade i KTH:s förvaltningsarkiv, där Thomas Mullo jobbar sedan tolv år tillbaka, trots att han egentligen skulle bli jägmästare.

VÄGEN TILL KTH

  • Varför föll valet på KTH och hur har vägen hit sett ut?
  • Campi publicerar en serie artiklar där medarbetare – forskare, lärare och teknisk-administrativ personal – med olika bakgrund och inriktning berättar om sin väg till KTH.

– Att jag har ett eget rum speglar inte min rang här, skrattar Thomas Mullo när han tar emot i ett ljust kontor i den pampiga byggnaden på Brinellvägen.

Det som 2006 började med ett projektjobb för en liten institution är tolv år senare en fast tjänst på KTH:s avdelning för dokumenthantering. Idag är Thomas Mullo arkivarie och en av 14 medarbetare på avdelningen. Och har eget rum.

– Ja, jag är den enda av oss som har det, men det beror på att jag fortfarande jobbar med papper.

Lärosätets alla protokoll, avtal med leverantörer, andra skolor och företag, kursplaner och uppsatser från 1920 och framåt kan Thomas Mullo plocka fram för den som så begär. Som när Dolph Lundgren var programledare för melodifestivalen och skapade rubriker genom att ha bra betyg från KTH. Då fick Thomas Mullo leta fram hans examensbevis både en och två gånger.

Skulle man tjuvläsa Thomas Mullos e-post hittar man en uppsjö förfrågningar i stil med ”Jag har förlorat intyget på min mastersexa; Kan jag få en kopia över mina akademiska poäng; Jag skulle vilja ha ut doktorsarbeten…”. Och det fixar han såklart.

Mer än dammiga papper

På rummet finns förvånansvärt få pärmar och papper för att tillhöra en arkivarie. Det är lätt att glömma att vi lever i digitala tider. En fluffig ÖSK-maskot lutar sig mot väggen. Trots att han är stockholmare har Thomas Mullo sporthjärtat i Örebro där farföräldrarna bodde bredvid Eyravallen och där han från läktarna sett mycket bandy och fotboll.

– ÖSK är verkligen ett riktigt gammalt folkhemslag. De vann SM-guld i bandy på Söderstadion 1967. Idag vinner de tyvärr inte så ofta. Men annars är jag ingen sportfåne. Det är för mycket pengar, doping, korruption och elittänkande i sport, vilket inte stämmer överens med min världsbild.  

Som liten var det knappast arkivarie som stod högst upp på listan över drömyrken. Med både en far och farfar som arbetade i skogen låg kanske jägmästare närmare till hands. Men killen som växte upp i Sätras miljonprogram blev kulturvetare, med ett brinnande intresse för historia. En kompis som pluggat arkivvetenskap rekommenderade ämnet och sa att det skulle bli gott om jobb i branschen.

– Jobbar man med arkiv så jobbar man med historia. Historia är skitkul. Arkivyrket är mer än att bara vända dammiga papper, det är i allra högsta grad levande. KTH:s arkiv speglar inte bara institutionens historia, här finns ju en stor del av Sveriges industrihistoria, och man kan hitta helt unika handlingar. Det är mäktigt att faktiskt kunna plocka fram våra främsta ingenjörers uppsatser.

Roll i samhället

Thomas Mullo säger att allmänheten ofta tycks vara mer intresserad av KTH:s historia än vad KTH självt är. Han får regelbundet besök av motorcykelmagasin och historieintresserat folk som vill skriva böcker. Som den pensionerade gruvdirektören från Åmmeberg som skulle skriva om sin gamla arbetsplats och kunde hämta kunskap från KTH:s arkiv.

– Förr i tiden skrev de blivande bergsingenjörerna monografier över alla smågruvor i landet. Det här är ett unikt material som KTH har över gamla svenska gruvsamhällen som inte längre finns kvar.

Thomas Mullo pratar ivrigt och gärna om arkivens roll i samhället. Speciellt idag, menar han, har de fått en ny aktualitet då man pratar om ”fake news”.

– Arkivet – det är en källa. Det står för autencitet, som kan visa att något är äkta, vilket blir allt viktigare att kunna verifiera.

Skeptisk till nätet

Om man som arkivarie tidigare kunde ta anställning näst intill var som helst eftersom alla arkiv var hierarkiskt ordnade, har det blivit betydligt svårare med dagens så kallade processbaserade arkivredovisning, en nyordning från 2013. Men Thomas Mullo gillar att lära sig nya saker och att utvecklas. Med digitaliseringen blir det inte långtråkigt, och även om det fortfarande är mycket pappershantering går förändringen ”rasande fort”.

– Redan i höst ska man gå över till digitala examensbevis. Sånt här ställer stora krav på hur systemen ser ut.

Med digitaliseringen i samhället kommer ständigt mindre och snabba lösningar. Thomas Mullo menar att dessa ofta varken är genomtänkta eller långsiktiga, och det har gjort honom till en försiktig general – skeptisk till livet på nätet.

Av den anledningen är han inte med på Facebook, har inga kreditkort och ingen internetbank. Han säger att han inte alls är emot digitaliseringen men att det är lätt att bli fartblind och inte förstå vad som händer.

– Kalla det bakåtsträvare, men det handlar inte om det. Idag är samkörda register vardagsmat och vi släpper glatt ifrån oss vilka uppgifter som helst på internet, säger han och gör en referens till senaste tidens Facebookskandal med sålda personuppgifter.

Grund för filmintresset

Skrattande säger Thomas Mullo att misstänksamheten kanske härstamma från studierna i kriminologi.

Det var emellertid långt ifrån självklart att han skulle plugga vidare. Han kommer från enkla förhållanden och startade sina dagar i övervåningen på en villa i Älvsjö som hade utedass och endast kallvatten. I Sätra och Bredäng delade de tre syskonen ett rum och föräldrarna det andra.

Här hade han nära till biograf Vågen i Skärholmen, där grunden lades till filmintresset. I dagarna har Thomas återigen gått med i filmklubben Cinemateket och kan konstatera att det är Bergmanår – alla hans filmer kommer att visas på filmklubben.

– Han har frågeställningar som är intressanta. Men egentligen är inte Ingmar Bergman någon storfavorit. Han kommer från en borgerlig och religiös värld – långt ifrån min.

Text: Anna Gullers

  • Namn: Thomas Mullo
  • Intressen: Det mesta som rör kultur och samhälle, film, böcker, teater.
  • Sportar: Spelat fotboll och handboll i kulturella ungdomsrörelsen i nästan 20 år. Men slutade för jag bröt benet.
  • Äter och dricker: Vegetarian sedan 1993. Gillar hemlagad ungersk paprikagryta. Och indisk mat.
  • På nattduksbordet: ”Hitlers lojala musiker”, av Anders Carlberg. Om musik som propaganda. Har alltid Peter Kihlgårds ”Anvisningar till en far” framme (författaren är son till ÖSK:s bandylegendar ”Stockis”).
  • Ser på: Film på bio. På tv programmet Idévärlden.
  • Dold talang: Har ingen
  • Favoritteknikpryl: ”Varmvattenberedare heter det va?”
  • Favorittid på dygnet: Framåt midnatt. Jag kommer alltid i säng sent på grund av att jag går på film eller något annat kulturevent.
  • Gör mig glad: Barn som fortfarande har barnasinnet kvar. Som måste stampa i vattenpölar trots att föräldern säger till.
  • Gör mig upprörd: Girighet
  • Största misstag: Jag borde ha försökt lära mig spela piano eller gitarr.
  • Dröm för mänskligheten: Att vi insåg hur allting hänger ihop med jorden, hur vi uppstått ur ingenting och utvecklats ur det.
Till sidans topp